Dikt via Per Beronius, Ordets mystik och magi, 26 mars, 2018
Ämne: Ordets mystik och magi
Meddelande:
Denna, den nuvarande
extrema utmaningarnas tid på Jorden
det mesta, för att inte säga allt
till oigenkännlighet förändras.
I gränslandet
mellan det som varit
i evinnerliga tider, där mörkerkrafterna
lagt beslag på tolkningsföreträdet.
Efter eget behag
samvetslöst styrt och ställt
på diverse sataniska sätt.
Misshandlat mänskligheten
i akt och mening, att Jorden, Moder Gaia
annektera, ta över.
Så det må vara
så det må vara tänkt
men i dessa nåderika dagar
har vinden vänt 180 grader, helt om
och det med besked.
Utan minsta tvekan
i dessa välsignade dagar
där allt stöps om, till något helt
annorlunda nytt.
Med visshet vi vet
Mörkerkrafternas försåt
på förhand, till misslyckande dömt.
Människosläktet
till sin fulla medvetenhet vaknat upp
rest sig, som en och densamma
i sin fulla längd.
Skakar av sig dammet
säger ifrån, det räcker, det är
mer än nog.
Nu tar vi inget mer
av satans verser emot
tyrannernas tid är över, av denna
har vi fått mer än nog.
Vi må även
i sammanhanget minnas
ordet, är ett medvetet väsen
som gillar att bli uppmärksammat.
Inget är
med det begränsade mänskliga sinnet
vad det synes, utgör sig för att vara.
Dags att lyssna till Hjärtat
med sin tydliga röst, som bortom alla tvivel
vet, var sanningen har sin boning.
* * *
Denna dikt, från den eteriska världen kommen
av Per Beronius vidarebefordrad
må den gagna.
_____________________________________
__________________________________________________
Du träd, som står där i skogen med din kraftiga raka stam med
kronan mot ljuset vänd, du som bara är, vad tänker du, vad har
du sett, vilka minnen bär du på, svaren på dessa frågor för mig
förborgade är, något jag dock tror mig veta, när jag sätter mig
vid din fot och låter ryggen vila mot din stam då känner jag den
frid du inom dig bär strömma genom min kropp din frid som får
mitt sinne att komma till ro, du träd som står där i skogen med
din kraftiga raka stam, med kronan mot ljuset vänd, du på så
mycken hemlighet bär, som för mig förborgad är, dock ett jag
vet, du inom dig mycken kärlek bär, och när du, låtit din frid
strömma genom min kropp, tills mitt sinne kommit till ro, kan
jag dig blott tacka för den gåva du mig gav.
Denna dikt hämtad från boken
Spårljus Del 1 Jorden
Utgiven 2003.
__________________________________________________
