Dikt via Per Beronius; Orsak och verkan, 14 maj, 2018
Ämne: Orsak och verkan
Meddelande:
Det oväntade
det enda vi kan förvänta, och varför det
svaret självskrivet givet.
Med ett uråldrigt talesätt, låta sig påminnas
om det, som sedan urminnes tider
likt en vilande åker legat i träda.
”Människan spår, men det är Gud som rår”
Den fria viljans nådegåva given, menad att brukas
ej missbrukas.
Missbruk skapar karma, skuld, och denna kan bli stor
människosläktet, kom inte till Jorden för att strida
det kom till Jorden, för att danas, formas
utbildas, utvecklas, fostras, och så vidare.
Människan kom till Jorden
för att leva i kärlek och sämja, hjälpa
och stötta varandra.
Men så blev det inte
här finns många exempel
inte minst i dessa dagar, med tonläget
stundom öronbedövande högt.
Ormen nästlade sig obemärkt in
och så blev det som det blev, om detta
behöver vi inte orda mer.
Men i dessa dagar
har vi kommit till den punkt, där missbruk
av vilka slag de än vara må, ej längre tolereras.
Ingen kommer sitt självskapade karma undan
Gud, vet allt, ser allt, hör allt, missbruk
får omedelbara konsekvenser.
Inga nådegåvor till den
som bär sig illa åt, mot sin syster eller bror.
I fortsättningen får mörkrets försåt
konsekvenser utan dröjsmål; orsak och verkan
ett oskiljaktigt tvillingpar.
Dessa tvillingflammor, kommer vi inte undan
hur än vi oss vrider och vänder.
Men vi må minnas
ogräset, i sina mångfaldens former
kommer förr eller senare helt försvinna.
Lämnat till glömskans regioner, utan
att sätta några tydliga spår.
* * *
