Dikt via Per Beronius: Orsak och verkan tvillingflammor, 27 februari, 2017

Ämne: Orsak och verkan tvillingflammor

Efter sju torkans och missväxtens år
där lögnen och girigheten härjat, människosläktet kastats
mellan ytterligheterna, hopp och tvivel, tog försåtets härjningar
på ett ögonblick slut, när sanningen oemotståndligt
i sin fulla vidd sig uppdagats.

Mer än en gång har det sagts, krukan går
till den rödmarkerade punkt, där den spricker av sin egen tyngd.

Lögnen, och det medvetet avsedda försåtet, må sig luta
mot människans godtrogenhet, den som tolkar allt som sägs
till det bästa, den som vill var människa, syster eller bror blott väl
empati ett honnörsord.

På Jorden, det finns en mångfald ljusets företrädare
som medvetet arbetar för människosläktets överlevnad, väl och ve
samtidigt som mörkrets krafter gör vad de kan
för att behålla världsherraväldet.

Genom list och försåt, sätter käppar i hjulen för ljusets
och fanbärarnas skara, kampen mellan ljuset och mörkret
varit en evighetslång, rundgångens följetong.

Men ändå, hav tröst, inget för evigt varar, stillestånd en anomali
elektronen fortsätter idogt med en liknelse kring atomkärnan cirkulera
molekylen utan uppehåll vibrerar.

I dessa dagar, människor i stora och ständigt ökande skaror
till medvetenhet vaknar upp, bluffmakarnas strategi genomskådar.

Efter en evighetens Törnrosasömn, ritas världskartan om
och nu går det fort, rymdraketens efterbrännkammare på fullvarv
människosläktet fått upp ångan, framgång föder framgång.

Väntat mer än länge nog på den ljusets värld, som av kärlek
bortom alla gränser, av Moder/Fader Gud
i begynnelsen var menad.

Vändpunkten passerad, den kritiska punkt, där det är omöjligt
att vända åter, till det som i evigheter sig utspelat på Jordens yta.

Ett paradigmskifte av bibliskt mått, den kyliga nordan utbytt
mot en kärlekens välkomnande varma sunnanvind, den som aldrig
gör någon skillnad mellan ”vi och dom”.

Enhetstänkandet i människans inre griper tag, får allt fastare fäste
förr eller senare, beroende på hur den enskilda människan väljer
i Moders/Fadershuset, skall var och en vara åter.

Det är vi alla och envar, som med den Gudagivna fria viljan given
väljer väg mot Pärleporten, kort eller evighetslång, ansvaret
att svara an mot det som Hjärtat bjuder, vårt eget.

Med detta sagt, en liten fråga, har jag uttryckt mig ”tudeligt” nog
ett dialektens färgstarka ord, som bevarats i minnet sedan uppväxten
i en liten stad vid Vätterns västra strand, halvvägs mellan Jönköping
och Stjärnsund, erfarenheten talar sitt tydliga språk, ränderna
likt Zebrans, går aldrig ur.

*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————-

You may also like...