Dikt via Per Beronius; Pajazzo, 21 mars, 2017
Ämne: Pajazzo
Humorn, ett av kärlekens många ansikten
den, som vad än i vardagslivet det vara må, ser allt
från den ljusa sidan, där kärleken har sin boning.
Humorn ifrågasätter inte, den är Gudomligt inspirerad
spontan, ur Hjärtat sprungen, vet att allt, så som det
oväntat, oförväntat, i ögonblicket, motståndslöst
låter sig uppdagas, av Gud är menat.
Humorn oemotståndlig, får oss alla och envar
vad än det vara må, se allt från den ljusa sidan
ty humorn vet, allt är precis, så som det skall vara
på denna, vår gemensamhetens kosmiska resa
I detta oändligt stora land som har allt, förutom gränser.
Humorn vet, inget är i grunden vad det ser ut att vara
vet att Gud vill oss alla och envar blott väl, om än
det stundom kan se lite annorlunda ut.
Den som har humor, har medvetet valt, att se allt
från ljusets kärleksfulla sida, vet, vad än, som i det yttre
låter sig uppdagas, är en synens villa, en synvilla.
Allt, som i den begränsade 3D-världen har sin boning
är något annorlunda annat, än det synes vara.
Kärleken vet, finns ständigt, i tidens varje ögonblick
i våra Skyddsänglars skepnad, vid vår sida.
Änglarna ser till, att vad som än oss händer
i det långa loppet är gott, så vad annat, än förtröstansfullt
le och vara glad, på denna vår kosmiska äventyrsresa.
Stundom, det ändå händer, med huvudet vi hänger
vad händer väl då, jo, så här ligger det till.
Då fångar oss Pajazzo med sitt långa lasso
får oss att se, vad som är kärlekens verklighet, visar
vad som blott är ett illusionens teaterspel.
Får oss, till den Gudomligt verkliga verkligheten
komma åter, så vad mer att göra, om detta vi glömt
Än lämna dörren på glänt, Pajazzo kommer till oss åter
låter oss, om kärleken den ovillkorliga påminnas.
Sist, men inte minst, i detta spontanitetens epos
minns, om detta vi glömt
Gud har humor.
* * *
Från det eteriska där ovan mottaget av Per Beronius
