Dikt via Per Beronius; Påminnelse om, En Golgatas Vandring, 30 april, 2018

Ämne: Påminnelse om, En Golgatas Vandring
Meddelande:
Musiken, balsam för själen, lyfter människan
ur helvetets brunn, den vulkan, som i dessa sista
prövningarnas dagar spyr ut sin aska, den som hindrar
människan, den klarblå himlen förnimma, den himmel blå
som bär människan på sina axlar.
Inte helt lätt att människa vara, i dessa de yttersta dagar
när kroppens struktur på cellnivå omvandlas, förädlas
till något helt annorlunda nytt, människan
aldrig tidigare mött.
I akt och mening, med avsikt
tillåta människan ta emot, absorbera
det himmelska ljuset, med dess från dag till annan
allt högre vibrationsfrekvens.
Tålamodet oumbärligt, när det mänskliga sinnet
testas till dess yttersta gräns, stundom att liknas vid
en Golgatas vandring, i ett närmast
ogenomträngligt mörkers öken.
Men inget alternativ står till buds, när människan
i dessa dagar, vid gränsen mellan den gamla föråldrade
världen, den som gjort sitt, och den nya välsignade i antågande
prövas till hennes yttersta gräns.
Tålamod, modet att låta sig tåla, en absolut nödvändighet
för att följa med, mot de Himmelrikets höjder, mänskligheten
i evigheter, inkarnation efter inkarnation, i en tillsynes
evig cirkelgång, så tålmodigt väntat på.
Det om detta, vi får tålmodigt vänta och se
vad morgondagen bär i sitt sköte.
*  *  *

Du gillar kanske också...