Dikt via Per Beronius; Revolutionens oemotståndlighet, 13 januari, 2019
Ämne: Revolutionens oemotståndlighet.
Meddelande:
Metamorfos, omdaning.
I dessa nådens dagar 2019, de som på scenen
med bestämda fotsteg på estraden klivit in.
Är det tidvis så tyst, att man kan höra
när en knappnål genom lufthavet faller, möter människan
något, hon/han aldrig tidigare mött.
Det mesta, för att inte säga allt
stöps om till något annorlunda nytt, och varför det
ja det, kan man sig fråga.
Mänskligheten har fått mer än nog, av det
som sedan urminnes tider varit.
Därför är det på tiden
att vända sig om mot ljuset, det vi sedan urminnes tider
blott korta stunder mött, Skaparen, Moder/Fader Gud
vill sina barn blott väl.
Så har det, sedan urminnes inte varit,
men i dessa dagar, har mänskligheten, efter den evighetslånga sömnen
i Törnrosas förföriska famn, till medvetenhet vaknat upp.
Upptäckt, vad som i skumrasket försiggått
vänder på klacken, vandrar som en i ljuset in.
Aldrig mer skall vi låta oss av mörkret trakasseras
mörkerkrafterna, de mörka hattarna, de av egot styrda
har haft sin mer än väl utmätta tid.
Ljuset för evigt till Jorden, Moder Gaia, återvänt,
mörkret har inte längre något det minsta, att kärleken
skönheten och sanningen, sätta emot.
I fortsättningen skall vi leva i den värld
den som av Skaparen i begynnelsen var avsedd, menad
i dessa nådens dagar, inte en dag för tidigt.
* * *
