Dikt via Per Beronius; Rymdraketen, 27 april, 2017
Ämne: Rymdraketen
Mänskligheten, har sovit mer än nog
det duger inte längre.
Tvehågsenheten göre sig ej mer besvär
från kartan utraderad, suddad ut.
Gång-gångens sista slag
feghetens lek med elden, är över
nu är det skarpt läge som gäller.
Himlen
av en tredskande mänsklighet fått mer än nog
dags för beslut, kärlek eller rädsla, tvehågsenhetens
båda motpoler.
Inga fler dispenser kommer att givas
rymdraketen, startklar för resan, mot Himmelrikets
på Jordens höjder, bara att kliva ombord.
Om inte, kan det bli en många tusenden årens väntan
i en föråldrad 3D-värld, där inget längre
i verkligheten händer.
Stillestånd en anomali
så vad väljer vi, när det kommer till kritan
det är vi själva, och ingen annan som fattar beslutet.
Av Skaparen, Moder/Fader Gud, den fria viljan
var människa given.
Det fordras kraft, det fordras stolthet, det fordras mod
de nuvarande självutnämnda styresmännen.
Härskarna, småpåvarna
rakryggat stå emot, de, som sätter
sina egons bekvämlighet först.
Valet vårt eget, av rädsla för repressalier
gömma sig i buskagen, samtidigt som raketen
gör sig redo för sin Himmelsfärd.
Det vi sår får vi skörda, är vi redo
att feghetens gråmulna mörker bakom oss lämna
beslutet vårt eget.
Det enda med visshet vi vet
i morgon kommer inget längre, denna dagens
tillkortakommanden vara sig likt.
Av mummel i kön har vi fått nog.
3D-spelet på Jorden är en gång och för alla över.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————–
