Dikt via Per Beronius; Samvetet, 16 april, 2018
Ämne: Samvetet
Meddelande:
Måndag
Månens dag, eller vad.
Veckor kommer, veckor går
en del utan att avsätta några tydliga
avtryck och spår.
Men ändå
förändring, ett livets elixir
stillestånd, en anomali.
Och ändå rör hon sig
ord från en förgången tid
där vi levde i föreställningen
Jorden platt, och Universums
medelpunkt.
Vad har vi
av den nya veckan att förvänta
om detta skall vi inget veta.
Det enda, med visshet vi vet
förändring, ett livets elixir.
Livet menat att levas
helt och fullt ut, ej styckevis och delt.
Allt i Universum
till en enhet hålls samman
det är vi själva, alla och envar, som väljer
med vår Gudagivna fria vilja
hur livet skall sig gestalta.
Den Gudagivna fria viljan
en obeskrivlig gåva.
Hur använder vi den
en samvetsfråga, samvetet
vår samlade vetandets gåva.
Denna dikt
från den eteriska världen kanaliserad
av Per Beronius mottagen, med avsikt
att spridas vidare.
* * *
_______________________________
__________________________________________________
Har fotfästet vi tappat, är mänskligheten i nöd, en vilsenhetens
hjord, utan avsikt, riktning och mål, eller är detta, blott ett sken
en återspegling av mörkrets desperation, söka oss hindra, i
Jordens uppstigning följa med, när Moder Jord, inom kort, ett
kvantsprång gör, den tredje dimensionen lämnar, stiger upp, tar
steget, till en kärlekens, och medvetenhetens högre nivå, har
fotfästet vi tappat, eller är detta blott ett sken, en återspegling
av mörkrets sista försök, att i okunskap och förvirring hålla oss
kvar, innan vi i träsket tar några sista kliv, att fast mark, under
våra fötter vi må finna, hur detta skådespel skall avlöpa
hur den sista scenen i detta jordiska drama
skall sig gestalta, blott framtiden vet.
Denna dikt, hämtad ur boken
Röster från Andromeda
Utgiven 2006
__________________________________________________
—
