Dikt via Per Beronius; ”Sången till Månen”, 24 juli, 2017
”Sången till Månen”
En hel värld, under omstöpning till något okänt nytt
och nu går det fort, från dag till annan, det som tidigare
i evärdliga tider varit dolt, till ytan kommer upp.
Där små gossar, i alltför stora kostymer
efter eget gottfinnanande och behag, styrt och ställt
egot firat triumfer, den ”lilla” människan satt på undantag.
Men, som sagts, mer än en gång förut
droppen urholkar stenen, nu går det inte längre
att huka, gömma sig i buskagen, konspirera.
Människosläktet har förstått, vad som
under ytan försiggått, i dessa dagar är på gång
där potentaterna, de egotrippade, tondöva
obekymrat fortsätter så som förut.
I dessa dagar, reser sig mänskligheten som ETT
i sin fulla längd, med klarspråk säger ifrån, vi har fått nog
ett ruttet system måste med naturnödvändighet bort.
Men minns, det vi i dessa dagar ser, är blott toppen
på isberget, början på det nya, det som skall återskapa
den kärlekens skönhetens och sanningens värld.
Som av Moder/Fader Gud i begynnelsen
var tänkt och menat.
Som motvikt till det ovan sagda, ett avslutande litet tips
varför inta lyssna till ”Sången till Månen”, denna pärla
i Universums oändliga rymd.
* * *
Av Per Beronius, från den eteriska världen mottaget.
———————————————————————–
