Dikt via Per Beronius, Sinnesro, 25 juli, 2018
Ämne: Sinnesro
Vad mer finns att söka
när sinnet, sitt innersta inre återfunnit
efter prövningar obegripliga.
Ett stormande hav, med vågor skyhöga
kommit till ro, med sin yta spegelblank, funnit vägen
till Himmelriket åter.
Men ändå, med detta sagt
sinnesron kan inte köpas, den måste förtjänas
penningar förutan.
Vad är väl sinnets frid, något annat än en önskedröm
oförhappandes, oanmäld, den bara kommer
med sina skönhetens sagolika blommor
blott synliga, för det tredje ögat.
Sinnesfriden helt unik, den låter sig inte påverkas
den blott föds, så som ur ingenting.
Sinnesfriden en pärla, en lysande stjärna
i den universella mörka rymden.
Vad annat, än tacka och ta emot
när den helt oanmäld kommer tillmötes
med kärlekens outsläckliga ljus, och den Gudagivna friden.
Den som inte söker sitt
den som blott är, och inget mer med det.
Sinnesfriden bär allt i sitt innersta inre
sinnesfriden har allt, blott ett den saknar, och vad är väl det
om inte egot.
Så än en gång, vad mer finns att söka
när sinnet sitt innersta inre återfunnit.
* * *
———————————————————————-
Efter omätbar tid, när en gång jag tillåts lämna de
svåra läxornas väg, tunneln den mörka, med sina
osynliga vassa klipputsprång, efter omätbar tid, när
en gång jag tillåts lämna mitt självskapade fängelse
där på Moder Jord i ett järngrepp jag nu hålls fången
då skall ej längre jag hungra och törsta, då möter mig
Änglar, ljus och, kärlek, då möter mig de Himmelska
sfärernas harmoni, då är sökandets tid, den långa
vandringen, genom tunneln den mörka med sina
osynliga vassa klipputsprång äntligen
och slutgiltigt förbi.
Denna dikt hämtad ur boken
Spårljus Del 2 Människan
Utgiven 2004.
———————————————————————-
