Dikt via Per Beronius; Stålbadet, 21 juli, 2017

Stålbadet
Visst gör det ont, när knoppar brister
men oss själva i det förflutna, det som varit
kommer vi aldrig undan.
Det mörkrets skräp, av oförstånd vi samlat på oss
i kroppens varje minsta cell.
Under den illusoriska tidens hegemoni, måste
med naturnödvändighet förlösas, till ytan komma upp.
Här har vi inget val, ingen nyfödelse från smärta fri
bara att stålsätta sig, stålbadet gå igenom
det kommer vi inte undan.
Om vi håller emot, kommer vi förr eller senare brinna upp
därför bäst att tänka efter före, utmaningen ta sig an
medan det fortfarande finns en liten gnutta ”tid”.
Ett med visshet vi vet, i den nya tidlösa tiden
kan vi inte träda in, med det minsta lilla skräp
i kroppens celler, den verkliga verkligheten omutlig.
Där vi till full medvetenhet vaknat upp, illusionen
bakom oss lämnat.
Det vi av oförstånd sått, ont, eller gott, upp till oss själva
att skörda, karmalagen, den som handlar om sambandet
mellan orsak och verkan, kommer vi aldrig undan.
Med naturnödvändighet måste debet och kredit balanseras
så vad annat att göra, än ta konsekvenserna
av vårt handlande, stålsätta sig, om än
det gör ont, när knoppar brister.
*  *  *
Av Per Beronius, från den eteriska världen mottaget

Du gillar kanske också...