Dikt via Per Beronius; Stilleståndets dynamik, 21 oktober, 2017
Ämne: Stilleståndets dynamik
Meddelande:
Det oväntade, det enda vi kan förvänta
i dessa dagar, ställs allt på sin högkantens spets
vänds upp och ned.
Helt oförväntat, en ny värld i födslovåndor
en värld, människan aldrig tidigare mött, allt det
som i evinnerliga tider varit, av orkaner sopas bort
från Jordens yta.
Det som varit, har haft sin väl utmätta tid
och dessutom mer därtill, för att aldrig komma åter.
När glaset är fullt, får tålamodets droppe
bägaren att rinna över, klarspråket tar över mumlet i kön.
Allt utan undantag
i dessa dagar återföds till något, människan
aldrig tidigare mött.
Mänskligheten, under oräkneliga tider
trakasserats å det grövsta.
I dessa dagar, har Himlen fått mer än nog
av stilleståndets dynamik, väntat i det längsta
att människan till medvetenhet måtte vakna upp.
Förutsättningarna för ett uppvaknande, varit goda
men ändå, när allt kommer omkring
inget av substans har hänt.
Gamla fotspår repeterats
Himlens tålamod tagit slut, inga fler dispenser.
Pardon förutan, sopas det gamla bort
mänskligheten får lov att börja om på nytt
denna gång på ruta ett, var så god och skölj.
* * *
Av Per Beronius denna dikt satt på pränt.
———————————————————
_____________________________________________________________________
Vid åkanten, där jag satt och åt mitt bröd, en andhona till mig kom fram, hon ordlöst
men tydligt mig bad, att måltiden med mig få dela, och detta hon gjorde utan att något
ifrågasätta, självklart att den som har, med den som behöver, delar med sig, i en
framtid, ej alltför avlägsen, förhoppningsvis vi nått därhän att pengar överflödiga blivit
och vi alla, efter vars och ens behov det vi har med varandra delar, då ingen längre
hungrig behöver gå, då ingen längre behöver frysa, då ingen längre husvill behöver vara.
Citat ur boken, Spårljus, Del 2, Människan, utgiven 2004
_____________________________________________________________________
