Dikt via Per Beronius; Tankar i midnattstimmen, 17 januari, 2018
Ämne: Tankar i midnattstimmen
Meddelande:
När mörkerkrafterna
dessa feghetens företrädare, tränger sig på
gör vad de förmår, med list och försåt
slå sina systrar och bröder ur brädet.
Då kan det vara tufft
på Jorden ha sin boning, en längtan
till ursprunget, Edens Lustgård åter
poppar upp.
Men i sammanhanget må vi minnas
de, som arbetar för ljusets hegemoni
har fått långvarig gedigen träning
ljusets belackare stå emot.
Men vi må även minnas
tålamodet, modet att sig tåla
har sina gränser.
Det finns trevligare ämnen
att ägna sig åt.
Som några välsignade minnesord
från min farfar Per, präst i Västergötland
på 1800-talet.
”Den som rätt kan läsa sitt Fader Vår
räds varken hin eller trollen”.
Med detta sagt, en reflexion
hur överleva, penna och ett vitt ark papper förutan
ja säg väl det, sannolikt en omöjlighet.
Denna notis, vid midnattstimmen
av Per Beronius satt på pränt, utan
något mummel i kön, när allt är fridfullt
lugnt och stilla, mammons beläten förutan.
Ett med visshet vi vet, i dessa nådens dagar
Mörkerkrafterna, i sina mångfaldens skepnader
har satt sin sista potatis, det vi sår
får vi skörda, och inget mer
med det.
Sanningen, kan inte för evigt döljas
Moder/Fader Gud vet allt, ser allt, hör allt.
Ingen, vem det än vara må
kommer sitt ansvar undan.
Rättvisans Ängel ser till
att rättvisa skipas.
* * *
__________________________________________________
Där vi oss nu befinner, i den snabba omvandlingens tid, på
gränsen, mellan det gamla som varit, och det nya, som skall
komma, ett ingenmansland, ett landskap, ännu ej av någon
eller något besatt, en slätt, som sig mot horisonten, breder ut
i vilken riktning, jag mig än vänder, en avlägsen horisont på
gränsen, mellan himmel och jord, det enda, mitt öga möter
ett öde landskap utan riktmärken, inget ljud mitt öra når, ingen
vind, rör vid min kind, tiden upphört att existera rottrådarna, till
det gamla kapade, återvändo ej möjlig, detta blott upprepning
vore på stället marsch, tomhet det enda som mig omger väntan
det enda, som står till buds, under denna väntan, tillitens Ängel
jag ber, att mig ledsaga, en väntan på obestämd tid, tills ett
tecken mig ges, att nu är det dags, att porten till det nya öppna
att, i den nya världen, träda in.
Denna dikt hämtad från boken
Spårljus Del 1 Jorden
Utgiven 2003
__________________________________________________
