Dikt via Per Beronius; Tidens icke-existens och åldersmyten, 16 oktober, 2017
Ämne: Tidens icke-existens och åldersmyten
Meddelande:
Kära systrar och bröder, hoppas ni har det bra
var än i evigheten ni er befinner.
Med dessa ord, hälsar jag er välkomna
till denna dagens seminarium, och vad skall väl
detta handla om, det bestämmer vi gemensamt.
Måhända, ett litet udda seminarium
där vi vänder oss framåt och uppåt
mot Himmelrikets höjder.
Till att börja med
några ord, om det vi av hävd kallar åldrande
ett ord, som ur ordlistan, lämpligen raderas ut
det saknar i fortsättningen mening, och varför det.
Jo, så här ligger det till, kanske en nyhet, om så vi väljer
skall vi i fortsättningen inte åldras.
Med tankens kraft, den starkaste i Universum
kan vi föryngra oss, exempelvis ett år i sänder.
Vad mer, i detta sammanhang att säga
i det som följer, skall sjukdomar inte ha någon plats
på Jorden.
För ögonblicket inga fler nyheter på programmet
förutom en påminnelse, vi blir det vi tänker.
Minns också Skaparens ord
i en evighetens förgången tid, varde ljus
och ljuset blev till.
* * *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget.
———————————————————————
_________________________________________________________________
Moder Jord, jag älskar dig, vördar dig, tackar för de gåvor du mig ger, Du som
föder mig, ger mig en boning i ditt hägn, Du som låter mig vila, avskärmad från
världens oro och larm, i skogen, vid stranden av havet, det spegelblanka, där
mitt öga, evigheten bortom horisonten söker, du som låter mig vandra på dina
sköna ängar, klädda i sommarskrud, bland blomster, i regnbågens alla färger
möta ljuset, möta mörkret, som i en sammetslen filt lindar mig in, möta kontrasterna
som på Jorden skapats, att i urskillningens konst, jag må lära, och ändå Moder Jord
Du som din mångfald av nådegåvor mig ger, en främling på Jorden jag är, som
längtar hem, men i tålamod skall jag prövas, ty arbetsdagen, den är ej slut, mycket
återstår att göra, innan jag får återvända dit, där jag föddes som själ. I en okänd
framtid, när festen sin höjdpunkt har nått, då skall jag vända hem, då tackar jag dig
Älskade Moder Jord, för de mångfaldens gåvor Du mig skänkt, vända åter, surfande
på vågorna av Kosmos väldiga hav, mot det hem, där jag föddes som ren,
och obefläckad själ.
Citat ur boken, Daggdroppar i Gryningsljus, utgiven 2005.
_________________________________________________________________
