Dikt via Per Beronius; Tidlöshetens återvändo, 11 juni, 2017
Ämne: Tidlöshetens återvändo till en sargad planet
I dessa, de första av tiden obundna dagar
där det vi kallar tid abdikerat, från tronen klivit ner.
Allt börjar om, på något helt annorlunda nytt
sedan livet kom till, där Gud uttalade orden, varde ljus.
Vad har vi just nu, Moder Gaias barn, att förvänta
svaret kort och gott, vi har inte något att förvänta.
Ögonblicket, nuet, tidlösheten, vår enda egendom
gårdagen, liksom morgondagen, illusion och inget annat.
Här och just nu, står vi i vår nakenhet
på vår tidlöshetens ruta ett.
I det, blott att sig finna
tidlösheten, den gamla tidsbundna världen raserat.
Till ett dammoln förvandlat
som av sunnanvinden förs bort.
För att i evigheten
en gång och för alla försvinna.
Just nu, några tröstens ord
där allt, med ett penndrag, till något okänt nytt
sig förvandlat.
Hoppets Stjärna, aldrig människan överger
på himlens valv, dag såväl som natt, för evigt lyser.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————–
