Dikt via Per Beronius; Tidsbegreppets abnormitet och absurditet, 30 augusti, 2018

Ämne: Tidsbegreppets abnormitet och absurditet
I Edens Lustgård, var tidens beläte ett okänt begrepp
tiden, den som binder människan till händer och fötter.
Vad var det, som fick tiden att låta sig skapas
svaret på denna fråga, det var satan själv, i egen hög person
som genom list och försåt fick människan låta sig av det yttre styras.
Sätta munkavle på Hjärtats röst, tidlösheten på avbytarbänken
den Gudagivna fria viljan berövas, ett satans obegripliga verk.
Försåtet lyckades bortom ordens beskrivning
människan fråntogs den fria viljan, och så har det fortsatt
i evinnerliga tider, människan slutat tänka själv.
Men ändå, inget för evigt varar
i de nuvarande  nådens dagar har en till medvetenhet uppvaknad
mänsklighet försåtet genomskådat, upptäckt, vad som sig utspelat
sedan tiden, den illusoriska, såg dagens ljus.
Det sataniska tidsbegreppet
har i dessa nådens dagar nått vägens slut
fastnat med skägget i återvändsgränden.
Edens Lustgård till mänskligheten på väg åter
om än det kan ta några andetag, innan vi lärt oss
att tidlösheten hantera.
Än en gång, så som det sagts förut,
Rom byggdes in på en dag, det tog två.
*  *  *
_______________________________________________________________
Lavinen löst ut, utvecklingen, sprängt fördämningens och stilleståndets ideologi
vi har fått mer än nog låter oss ej stoppas mer av den rädslobaserade hegemoni
den mörkrets världsregering som i omätbar tid hållit människosläktet i fångenskap.
Fördämningen sprängd, floden brusar åter fritt, glittrande av solfyllda reflexer
i frihetens vattenfall. Aldrig mer skall vi låta oss fångas av rädslans ideologi, må
den för evigt vila, i åminnelsens salighet, tusende sinom tusenden blommor
skall åter blomma.
_______________________________________________________________
Denna dikt hämtad ur boken
BORTOM 2012
Det förlovade landet i väntan på sina döttrar och söner, utgiven 2010.

Du gillar kanske också...