Dikt via Per Beronius; Tidsillusionens beläte och avgudabild, 17 maj, 2018
Ämne: Tidsillusionens beläte och avgudabild
Meddelande:
Dagar kommer, dagar går
liksom veckor, månader och år
utan att bakom sig sätta några tydliga spår.
Det vi kallar tid, behövs inte längre
när vi tagit steget in i de regioner, där allt
är ett evigt här och just nu.
Det kräver sin kvinna och sin man
att vänja sig av med tidsbegreppet, leva
i det evighetens här och nu, som hör
den verkliga verkligheten till.
Omöjligt kanske någon genmäler, så det må vara
men jag vidhåller, erfarenheten säger, möjligt
att leva i ögonblickets här och nu, så som
det i begynnelsen av Skaparen
var tänkt och menat.
När vi medvetet bestämt oss
att sätta tidsbegreppet åsido, blir det vi kallar tid
alltmer suddigt luddigt, för att till slut
från estraden helt försvinna.
Tidsillusionen inget annat än ett beläte
som gör vad det kan för att hålla människan
i fångenskap, bakbunden till händer och fötter
så som den gjort, sedan urminnes tider.
En helt onödig fångenskap
som det fordrar mod och tålamod
att frigöra sig ifrån.
Men erfarenheten säger, det är möjligt
den grönskande ängen, med sina oräkneliga livsformer
grubblar aldrig över tidsbegreppet.
Den har valt att bara vara, och inget mer med det
det enkla det svåra, det är så, som det av Skaparen
är tänkt och menat, inga krumbukter
av nöden.
* * *
