Dikt via Per Beronius; Tidsillusionens reträtt, 1 december, 2017
Ämne: Tidsillusionens reträtt
Meddelande:
För varje kliv vi tar på stegen
mot Himmelrikets höjder, desto mer
krymper det, vi kallar tid.
Denna illusionens avgudabild
som hållit mänskligheten i ett järngrepp
sedan urminnes tider.
I dessa nådens dagar
har tiden yrvaket vaknat upp
gnuggar sig i ögonen, kommit till insikt
dess dagar är räknade.
Och nu går det hisnande fort
stenen satt i rullning.
Så det fortsätter, tills tiden inom kort
förvandlats till sitt ursprungliga evighetens nu.
Av ett stålbadets järngrepp
fångade vi varit i tidsillusionens rike
alltsedan de mörka hattarna tog kommandot.
Mänskligheten sjönk ner i mörkrets djupa dal
där vi varit fångade i tidens beläte
av ett taggtrådsstängsel omgivna
som inte låter någon passera
över bron.
Men allt har sin utmätta tid
i tidsillusionens rike.
I dessa, de yttersta nådens dagar
går det hisnande fort, från dag till annan
ebbar tidsmysteriet ut.
Likt isen, som oundvikligt smälter
i vårsolens värme.
I morgon, skall vi i ursprunget, den tidlösa världen
med sina gyllene tinnar och torn vara åter.
Utflykten till tidsillusionens domäner, ett minne blott
som från dag till annan tynar bort.
Allt har sin tidlösa tid
i evighetens revir.
* * *
Från den eteriska världen av Per Beronius mottaget.
———————————————————————-
