Dikt via Per Beronius; Tillitens Ängel och Tvillingflamman, 14 juli, 2017
Tillitens Ängel och Tvillingflamman
Vad är väl tillitens sinnesro
om inte det bästa ting, som sökas kan all världen kring.
Och detta, utan att vi behöver röra oss ur fläcken
sangviniskt, gladlynt, hoppfullt, obekymrat
vila i oss själva.
I vårt inres, fridfulla djupets rum
där Hjärtat för evigt har sin boning.
Sinnesfrid, sinnesro, tillit
att allt vi möter på den slingrande stigen
den som mot Himmelriket på Jorden leder
vill oss blott väl.
Sinnesron smittar av sig
förs per automatik vidare, likt ringar på vattnet
som låter sig bäras på tillitens vingar.
Minns för evigt, det finns inget att rädas
det som utom oss är, vill oss blott väl.
Det som oss omger, en spegelbild av oss själva
när denna insikt på Hjärtats djup etsat sig fast.
Har vi nått upp till Himmelrikets högsta höjder
dit tillitens Ängel oss burit på sina vida vingar.
I detta sammanhang, minns också, och detta är viktigt
vår Tvillingflamma, vår saknade hälft, vi skildes ifrån
i en evighetens gången tid.
För att gå skilda vägar, i Universums oändliga rymd
för att lära om oss själva, finns alltid bredvid oss
synlig eller osynlig.
I dessa den yttersta tidens dagar
av Gud det är menat.
Med vår tvillingflamma, hon eller han, vi skall återförenas
i ett obeskrivligt lyckligt ögonblick.
Till det själens ETT vi är
efter denna obeskrivligt långa skilsmässa.
I dessa dagar, har vi mycket av kärlekens goda
att se fram emot, släpp fångarna loss, det är vår!
* * *
Av Per Beronius, från den eteriska världen mottaget.
———————————————————————-
