Dikt via Per Beronius; Tillitens naturnödvändighet, 23 januari, 2018
Ämne: Tillitens naturnödvändighet
Meddelande:
Sveket, löftets motpol
bubblan som sprack, en kort notis
om tillitens magi.
Bäst, att tänka efter före
tillit förutan, varandet, existensen
en omöjlighet.
Tillit, är det bästa ting
som sökas kan all världen kring
med tillit följer ära.
Var rädd om tilliten
den är en Gudagiven gåva
ömtålig, likt ett nyfött barn.
Ett enda svek
och tilliten utraderad
för att aldrig komma åter.
Något, på djupet att begrunda
inte minst, i dessa nådens dagar
där det mesta, till något okänt nytt
av kärleken, skönheten och sanningen
stöps om.
Nog om detta ordat, för denna gång
sveket, detta mörkrets beläte
har skåpat ut sig självt.
Hör inte Tusenårsriket till
ord ur djupet, av Hjärtat sprungna.
* * *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget.
__________________________________________
__________________________________________________
Kanske, vi förnimmer, att något, oss lämnar, som ett tomrum
inom oss skapar, när en tanke föds och ett beslut till förändring
vi tagit, ty i den fysiska världen, tanken och tankens skapelse
ej samtidigt föds, tanken, och vår fysiska kropp, i olika rymder
färdas, tanken, i sin tidlösa värld, för sin resa, alls ingen tid
behöver, medan kroppen, i den tröga materien behöver tid
att hinna tanken ifatt.
Denna dikt hämtad ur boken
Spårljus Del 2 Människan
Utgiven 2004
__________________________________________________
