Dikt via Per Beronius; Trons och vetandets magi, 23 juli, 2018
Ämne: Trons och vetandets magi
Att tro, är att tro, att veta, är att veta
en väsensskild skillnad.
Vad är det, som dessa
till en enhet, till ett, binder samman, om än något.
Tron på gungflyet sig befinner
vetandet, på terra firma, där den fasta marken
har sin boning.
Hur skilja mellan tro och vetande
nu närmar vi oss svaret, på denna gåta.
Hur kunde vi skilja, mellan tro och vetande
utan att vända oss inåt, mot det innersta av vårt väsen.
Där treenigheten
kärleken, skönheten och sanningen
har sin boning.
Att tro är att tro, att veta är att veta
aldrig förenas dessa båda väsen
till en enhet samman.
Tron fladdrar omkring
från blomma till blomma, på sina fjärilens vingar.
vetandet, det fundament, på vilket sanningen vilar.
Hur kunde liv existera, tro och vetande förutan
detta tvillingflammornas par, ödesbestämt
att för evigt leva samman.
Så är det ock, med våra systrar och bröder
på Jordens rund, hur kunde vi existera, varandra förutan.
Kärleken
ett villkor för livets fortbestånd.
* * *
————————————————————————————-
Moder Jord
Jag älskar dig, vördar dig, tackar för de gåvor du mig ger
du som föder mig, ger mig en boning i ditt hägn.
Du som låter mig vila, avskärmad från världens oro och larm
i skogen, vid stranden av havet, det spegelblanka
där mitt öga, evigheten, bortom horisonten söker.
Du som låter mig vandra på dina sköna ängar
klädda i sommarskrud, bland blomster
i regnbågens alla färger.
Möta ljuset, möta mörkret
som i en sammetslen filt lindar mig in.
Möta kontrasterna, som på Jorden skapats
att i urskillningens konst jag må lära.
Och ändå, Moder Jord
du som din mångfald av nådegåvor mig ger
en främling på Jorden jag är, en främling
som längtar hem.
Men i tålamod skall jag prövas
ty arbetsdagen, den är ej slut , mycket återstår att göra
innan jag får återvända dit, där jag föddes som själ.
I en okänd framtid, när festen sin höjdpunkt har nått,
då skall jag vända hem, då tackar jag dig, Älskade Moder Jord
för de mångfaldens gåvor du mig skänkt.
Vända åter, surfande på vågorna
av Kosmos väldiga hav, mot det hem där jag föddes som ren och obefläckad själ.
Denna dikt hämtad från boken
Daggdroppar i Gryningsljus
utgiven 2005.
————————————————————————————-
