Dikt via Per Beronius, Tusenårsriket, 30 maj, 2017

Ämne: Tusenårsriket på vid gavel öppnat Pärleporten.
Kärleken vet allt, ser allt, hör allt, sig aldrig förnekar
grubblar aldrig, bara är, vet att livet är till
för att levas i sin fulla vidd.
Funderar aldrig, vad väntar väl i morgondagen
lever i nuet med full visshet, livet en Gudomlig gåva
av obeskrivligt mått.
Hur hantera livet, när motgångar möter
bara att tålmodigt vänta och se, vad bortom mörkrets
kaskader sig döljer, med vissheten given, mörker
kan inte ljus släcka ut, om än motsatsen gäller.
Tålamod en nödvändighet, modet att låta sig tåla
härda ut, vad som än på okända marker händer.
Med varsam hand behandla myntet, alltid vända
den ljusa sidan upp, i visshet, mörkret har inte något
det minsta att ljuset sätta emot.
I dessa de yttersta dagar, händer det
som inte kan hända, mörkret kan aldrig ljuset släcka ut.
Så därför, du vandringskvinna och man, fortsätt att leva
så som livet i ögonblicket bjuder, i vetskap.
Inget har något det minsta att Guds vilja sätta emot
den nya tiden i tålmodig väntan.
Solen bortom horisonten stiger upp
Efter eoner av mörkrets herravälde har ljuset
en gång och för alla oemotståndligt tagit över.
Mörkret akterseglat för att aldrig mer
komma till Jorden åter, prövningarnas tid
har kommit till sitt slut.
Tusenårsriket
har på vid gavel välkomnande öppnat porten
Den som även givits epitetet, Pärleporten.
*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————–

Du gillar kanske också...