Dikt via Per Beronius; Valet, vårt eget, 12 januari, 2019
Ämne: Valet, vårt eget.
Meddelande:
Några tankar, i dessa turbulenta dagar
vid början av Tusenårsriket, alla och envar
i vår Moder Gaias kärleksfulla mjuka famn.
Har vi friheten att välja, mellan kärleken
den ovillkorliga, den som inte söker sitt.
Den som vill allt och alla blott väl, och egot
det högljudda, det som enbart
ser till sig självt.
Kärlek eller rädsla, valet mellan dessa båda
är vårt eget, genom den fria viljans nådegåva
som blev oss alla och envar, av
Moder/Fader Gud given.
Hur använder vi denna nådens gåva, ser vi av egot styrt
blott oss själva, eller ser vi till helheten, den Heliga
den som inte söker sitt.
Hur länge skall det dröja, innan vi en gång
och för alla insett, det finns inget, “vi själva, och de andra”
vi är alla systrar och bröder, som samarbetar
för helhetens bästa.
Hög tid, i de nuvarande, högljudda, turbulenta dagar
börja fundera, är vi blott egot, det som enbart söker sig självt.
Eller är vi, den Gudagivna helhet
där kärleken, skönheten, och sanningen
är allt annat överordnat, det som inte begränsat
söker blott sig självt.
Handsken är kastad, är vi mogna, att lämna egot
åt sitt öde, böja på ryggen, ta handsken upp i famnen
en samvetets fråga, till oss alla och envar
ingen nämnd, ingen glömd.
Något att begrunda, på vår egen kammare
i en eftertänksamhetens stilla stund, där vi insett
vi är inte, “vi och de andra”.
Vi är alla systrar och bröder, en och densamma
om än till det yttre, skenbart olika.
Det yttre som blott och bart
hör illusionen till.
* * *
