Dikt via Per Beronius, Varandets mysterieskola, 24 juni, 2018
Ämne: Varandets mysterieskola
Meddelande:
Varje dag, likt ett nyfött barn unik
ingen annan dag, det minsta lik, förändring, evig rörelse
fortplantning, en ofrånkomlighet för livets fortbestånd
stillestånd, en naturens omöjlighet.
Allt i Universum, från det minsta till det största, i evig rörelse
vad återstår att göra, när denna dag, efter väl förrättat värv
går mot sitt slut, Solen så sakteliga
under horisonten sig sänker.
Om detta skall vi inget veta
det enda med visshet vi vet, var dag unik, den ena dagen
den andra ej det minsta lik, mångfalden, ett varandets villkor.
Vad återstår, när tystnaden, över nejden sig sänker
denna dag går mot sitt slut, nuet, ögonblicket
vår enda egendom.
Det enda, med visshet vi vet
den ena dagen, den andra, ej det minsta lik
mångfald, en nödvändighet för livets fortbestånd.
Existensen, en Gudagiven gåva
vad fanns väl i Universum, innan livet kom till
en befogad fråga.
Över detta, må människan meditera
i en stillhetens stund, när denna dag gjort sitt
för att aldrig komma åter.
* * *
