Dikt via Per Beronius; Varandets mysterium, 16 november, 2018

Ämne: Varandets mysterium
Meddelande:
Moder Jord, denna kärlekens, skönhetens och sanningens planet
i den oändliga rymden, en klenod att vörda och ära.
Hon tar med kärlek, bortom alla gränsers gränser
hand om alla sina barn, oberoende av färg, form och framtoning.
Hur bemöter vi henne, har vi insett, förstått, vilka gåvor
hon så generöst oss ger, eller tar vi alla hennes gåvor för självskrivet givna
betraktar dessa som självklarheter.
Kanske dags, i en meditationens stilla stund
börja fundera, reflektera över det, vi av slentrian
tar som självskrivet, självklart givet.
Har vi i dessa nådens dagar i Tusenårsriket
där det mesta börjar om på något kärlekens nytt
till medvetenhet vaknat, har vi inte
i omedvetenhet, sovit länge nog?
*  *  *

Du gillar kanske också...