Dikt via Per Beronius; Varför mot varandra strida, 13 april, 2017
Ämne: Varför mot varandra strida
En porlande bäck av glädje att finnas till
om våren, i en kvällningens stund, där Solen
vid den västra horisonten är på väg
att möta trädens kronor.
En svag bris, även den av glädje, att finnas till
en klarblå himmel, ovan den planet som fått
sina mångfaldens namn.
Så som Jorden, Terra, Moder Gaia, Den blå planeten
där haven, de vidsträckta, sig speglar
i himlen den himmelsblå.
Färger, former och toner, i oändliga variationer
och allt annat, på denna Gudagivna planet, med sina
oräkneliga livsformer, från de minsta till de största.
Denna planet, genom gränslös kärlek
av Moder/Fader Gud mänskligheten given
och allt annat liv, som på Jorden är.
Vi behöver inte söka, för att finna
allt finns redan inom syn och räckhåll.
Än en gång, några repetitionens ord
som inte kan upprepas mången gång nog
missförstås.
Bliv som det lilla barnet, det hör Himmelriket till
varför och hur, vadan och varthän.
Det enda vi medvetet behöver göra
lyssna och se, med vårt tredje öga öppnat.
Livet så enkelt
när vi inte helt i onödan krånglar det till
visst är det gott att leva, finnas till.
Med dessa ord, en påminnelse att ta till sig
Inget kommer ifrån oss, allt från Himmelriket
kommer genom oss.
* * *
Från det eteriska där ovan mottaget av Per Beronius
———————————————————————–
