Gaias Berättelse, 15 januari 2016
via Suzanne Lie

 

Min käraste Partner i Uppstigning!

Låt mig först svara på en fråga som jag har fått av många av mina Uppväckta. Denna fråga är, ”Hur kan jag bäst tjäna processen för planetens Uppstigning?” Min första respons är – tålmodigt.

Jag vet att tålamod är inte en vanlig egenskap i dagens moderna värld. Brådskan och konkurrensen i det dagliga livet, skynda er, komma-dit-först och gör-det-nu, överskuggar min planets ideal om lugnt tålamod. Tålamod är så viktigt eftersom hafset av att arbeta hårt för att komma framåt sänker er resonans, till överlevnads-medvetande.

Precis som skyndande är en mänsklig egenskap är tålamod en planetegenskap. Tror ni att jag kunde ha skapat mäktiga hav, vidsträckta prärier, höga bergskedjor och stora skogar utan tålamod? Mänskligheten tänker i termer av dagar och år medan jag tänker i termer av århundraden och årtusenden.

Men vi återvänder till en frekvens av verklighet där tid endast mäts i termer av NU. Vi befinner oss i Slutspelet av experimentet med livet i en dimension/frekvens där polariteter skapar otaliga begränsningar och separation från Anden.

Jag minns tydligt när vi, det kollektiva medvetandet av alla underbara varelser i min planet, beslutade om experimentet att skapa detta hologram så att vi kunde uppleva att ha en form i de lägre dimensionerna. Vår planet var tänkt att vara fjärde-dimensionell som har polariteter, men tid, rum och form är föränderliga.

På grund av elasticiteten hos formen kunde de som hade erbjudit sig frivilligt vara första-dimensionella varelser såsom berg, flodbäddar och djupa grottor lätt förvandla sin frekvens, för att inta andra-dimensionella former av lägre djur, träd och blommor. Dessutom kunde djuren bli människor och folk kunde bli djur.

När Jorden var i den fjärde dimensionen levde vi alla i ständig kommunikation med vårt Skapare-JAG, Elohim som höll vår form, och Änglarna som höll oss i oändlig kontakt med Källan. Vår övergång till den extrema polariteten av den tredje dimensionen började under tiden för Atlantis.

Till en början var Atlantis lika ren och oskyldig som Lemurien, dess föregångare och motsvarighet i Stilla Havet. Atlantis låg i vad som nu är Atlanten och personifierade en huvudsakligen manlig energi. Å andra sidan låg Lemurien i vad som nu är Stilla Havet och personifierade främst feminin energi.

Med den maskulina energins initiativkraft började människorna på Atlantis experimentera med att skapa nya former för att förstå Elohims krafter och för att skapa nya kontakter med Källan. Eftersom Atlantis verklighet var fjärde-dimensionell var dessa experiment enkla på grund av den förändringsbara karaktären hos denna dimension.

Tyvärr blev de Atlantiska forskarna i sitt sökande efter personlig expansion så småningom arroganta och klev över Naturlagarna, vilket sänkte deras frekvens tillräckligt för att skilja dem från den ständiga kommunikationen med deras JAG, Elohim, Änglarna och Källan.

Utan deras andliga förbindelse blev de också skilda från det Kollektiva och planetens medvetande. Vid denna tid började Atlanterna att önska större individualitet och mer kontroll över andra och över deras yttre verklighet.

Innan detta var varje varelse, vare sig i form av en sten, växter, djur eller människa, anslutna till Källan och till mig, Gaia, mor till all jordisk erfarenhet. Tillsammans med Fader Himlen förenade Jag, Moder Jord, all verklighet i ett holografiskt nätverk och projicerande livet som form, på en fjärde-dimensionell planet.

Alla av oss, även de som valde att ta formen av berg, vattendrag eller insekter, visste att vi var ETT medvetande anslutna till samma holografiska upplevelse. Vi hade alla anslutit vårt medvetande till varandra för att skapa en gemensam verklighet där vi antog former.

Vi visste alla att dessa former bara var dräkter som vi bar på livet scen. Precis som vissa arbetare ”byter skift” med sina medarbetare var det inte ovanligt för oss att skifta till andra former eller byta former med andra.

De enda formerna som måste behållas statiska för att hålla vår matris stabil var Moder Jord (planetform) och Fader Himmel (behållare/holografisk bakgrund för Jordens form).

Mycket till vår enade överraskning, blev de aktörer som anslöt sig till vår planetscen gradvis mycket fästa vid sina roller. De ville inte längre dela sin form med andra eller ändra sina roller i vår ”livsfas”. Därför blev den vackra, flödande holografiska bilden mer statisk.

Alltmedan skådespelarna blev alltför fästa vid sina roller blev de dessutom mer avskilda från sitt Skapar-JAG inom dem. Så småningom blev denna avskildhet från Anden mer och mer utbredd. På grund av detta började frekvensen hos min planet att sjunka och många fjärde-dimensionella förmågor gick förlorade.

Under tiden i den fjärde dimensionen var allt liv sammankopplat via medvetandet och vi var alla medvetna om att vi tillsammans projicerade ut en holografisk bild av vår förenade verklighet. Genom vår anslutning visste vi att, vad vi gjorde mot en annan gjorde vi samtidigt mot oss själva. Varje handling som orsakade psykisk eller fysisk smärta kasserades därför tidigt.

Atlanterna, som såg sig som forskare, trodde sedan alltmer bara på det som de kunde bevisa inom illusionen av den holografiska matrisen. Sanningen om deras högre-dimensionella verklighet blev därför förlorad liksom deras samband med min planets mulitdimensionella varelser.

På grund av deras frånkoppling kunde de experimentera med andras former utan någon reflektion eller samvete. De försökte återfå sin förlorade förmåga till formskiftande men i stället för att höja sitt medvetande till en frekvens där det skulle vara naturligt, började de med genetiska mutationer och smärtsamma operationer.

Deras experiment skapade stor smärta och lidande hos deras ”subjekt”, och begreppet grymhet slog rot på min planet. Med uppfinningen av grymhet kom rädsla. Denna rädsla började sänka vår frekvens till den punkt där många började glömma att vår planet faktiskt var en holografisk projektion, och vi – allt liv – var förenade i ETT medvetande i den femte dimensionen och däröver. Vid den här tiden var vi i Kali Yuga av Atlantiska eran.

Kali Yuga är en cirka 2000-årig cykel som är längst bort från den sista turen genom de högre frekvens-energifälten, förut kända som Fotonbältet. Vi är inom Fotonbältet under 2000 år, vilket är en fantastisk Guldålder fylld med högfrekvent Ljus. Sedan, när vi lämnar Fotonbältet går vi igenom fem två-tusen-års-cykler, eller Tidevarv, där det finns mindre och mindre högfrekvent Ljus.

Genom Kali Yuga, det slutliga Tidevarvet, har vi varit utanför Fotonbältet under tiotusen år. Lyckligtvis följs Kali Yuga av återinträdet i Fotonbältet och ytterligare två tusen år av en Guldålder.

Inom den gemensamma illusionen av tid/rum-rotationen runt den holografiska galaxen, kommer Fotonbältet upp vart 10.000:e år i Lejonets Tidsålder och Vattumannens Tidsålder, som vi nu går in i. Den stora koncentrationen av femte- och högre-dimensionella fotoner i Fotonbältet underlättar uppvaknandet av spelarna i hologrammet.

De som redan har vaknat till det faktum att de är förenade i en gemensam holografisk verklighet i form, liksom de som väcks av närheten till Fotonbältet, får en möjlighet att logga ut från den virtuella verkligheten och återvända till sitt multidimensionella Skapar-JAG i den femte dimensionen och däröver.

”Logga ut” ur hologrammet är mycket annorlunda från att dö. När ni ”dör” har ni ännu inte vaknat till ert Multidimensionella JAG eller det faktum att NI är och alltid har varit, projektorn av den verklighet som ni har upplevt som en fysisk varelse på min planet.

Å andra sidan, när ni loggar ut har ni vaknat till att komma ihåg ert JAG. Därför kan ni medvetet välja att återvända till ert sanna Skapar-JAG. Med andra ord, ni uppstiger till den femte dimensionen och däröver för att sammansmälta med ert Multidimensionella Skapar-JAG.

Inträdet i Fotonbältet har alltid fungerat som en omstart av den holografiska projektionen av form i de lägre dimensionerna. Basen i Moder Jord och Fader Himmel kvarstod men ett nytt spel började och nya Själar kunde experimentera med livet i form. Med cykeln som slutade med Atlantis kom omstarten i grevens tid.

På grund av den stora mängden av rädsla som hade invaderat det kollektiva och planetens medvetande hade Jordens frekvens sjunkit från den högre fjärde dimensionen till nedre Astralplanet (lägsta frekvensen av den fjärde dimensionen) och även till den tredje dimensionen.

Eftersom vår verklighet var tänkt att vara fjärde-dimensionell var den tredje dimensionen så låg att själva holografiska matrisen började förfalla. Slutresultatet av denna nedbrytning skulle kunnat bli en total kollaps av vår matris och total nedstängning av den holografiska projektionen.

Jag skickade ut en begäran om bistånd från de högre dimensionerna och underbara Ljusvarelser anmälde sig frivilligt att delta i vår holografiska verklighet för att förbättra matrisen med sitt högre Ljus. De var framgångsrika i att min Jord-matris blev kvar men den tredje dimensionen blev min permanenta resonans.

Även om många spelare valde att logga ut ur hologrammet under den sista turen genom Fotonbältet ville många från Atlantis förbli i hologrammet. De var medvetna om att deras medvetande hade blivit så förvrängd att de nästan hade kraschat sitt ”moderkort (datorterm, övers. anm.) för Jorden.”

De ville återvända till Gaia och reparera den skada som de hade gjort. De frivilliga Ljusvarelser som svarade på vår planets SOS enades lyckligtvis om att fortsätta att bistå vår matris genom nästa 10.000 års cykel innan vårt återinträde i Fotonbältet.

Vi är för närvarande i de sista åren av 2000 års Kali Yuga. Som med de Atlantiska tiderna har vi varit längst bort från våra 2000 år av Ljus i Fotonbältet. Därför har vi upplevt en tid av stor rädsla och mörker.

Men när vi förvandlar den rädslan och mörkret till Kärlek och Ljus har vi störst möjlighet att komma ihåg oss själva och uppstiga tillbaka till vårt Skapar-JAG:s femte-dimensionella verklighet. Med detta inträde i det Högre Ljuset kommer jag, Gaia, att ansluta mig till er och er personliga Uppstigning kommer också att vara en planet-Uppstigning.

Dessutom önskar vår del av 3D-rum/tiden att uppstiga tillbaka in i den fjärde och/eller femte dimensionen och däröver. Därför kommer alla spelarna i vår holografiska matris återgå till den femte dimensionen liksom formen av Moder Jord (planetform) och Fader Himmel (behållare/holografisk bakgrund för Jordens form).

På grund av detta har mäktiga Varelser från de högsta dimensionerna frivilligt sänkt frekvensen tillräckligt för att anta en tredje-dimensionell form för att läka min planetmatris och delta i härligheten av vår mäktiga Uppstigning.

På grund av införandet av rädsla sjönk frekvensen av vår holografiska matris långsamt från den femte dimensionen till den fjärde dimensionen och sedan in i mörkret av det Nedre Astralplanet av den fjärde dimensionen, sedan in i den tredje dimensionen vid ”Atlantis fall”.

Nu är den på väg tillbaka till Enhet och tidlösa NU av den femte dimensionen varifrån vi kom. Jag vet att några av mina människor kanske inte är redo att släppa sina tredje-dimensionella bindningar men arrangemang har vidtagits för dem också.

Våra former är nu tredje-dimensionella och våra auror, personliga och planetens, är fjärde-dimensionella. Det är inom den fjärde dimensionen som ni vilar mellan era inloggningar till ännu ett holografiskt liv.

Många av er som är inkarnerade vid denna tid har tränat på ert bidrag i liv efter liv mot denna stora Uppstigning. Mellan dessa liv har ni vilat i den fjärde dimensionen. Några av er har till och med kunnat uppstiga och återvända för att ansluta ert JAG i den femte dimensionen och däröver.

Många av dem av er som har uppstigit har återvänt i denna tid för att hjälpa till med vårt planets Uppstigning. I själva verket kan ni väl vara bland de ursprungliga spelarna och/eller de som frivilligt ställde upp för att rädda vår matris vid fallet av Atlantis.

På grund av er tidigare planetariska tjänst ville ni återvända för att delta i det underbara ögonblicket av kulmen på ett stort experiment. Dessutom har många medlemmar av andra planeter, galaxer och dimensioner varit till stor hjälp från den fjärde och femte dimensionen.

Någon gång föll de flesta av er i sömn till er sanna Jag och blev instängd i illusionerna av tredje-dimensionella verkligheten. Ni var då begränsad till åter-inkarnering/inloggning i det fysiska Jordhologrammet om och om igen.

Lyckligtvis vaknade ni så småningom och håller på att vakna till sanningen att ni faktiskt projicerar ert holografiska energimönster från den femte dimensionen och däröver. Jag vill säga att jag, Gaia, minns och andligt KÄNNER varje varelse som har inkarnerat i någon form vare sig det är en sten, vatten, insekt, växt, djur, människa, älva, Elemental, Elohim eller Ängel.

Jag känner den stora kärleken och hängivenheten från alla mina människor som har återvänt för att bli min partner i planetens Uppstigning. Jag känner också dem som fruktar förändring, alla förändringar eftersom de är alltför fyllda av rädsla för att våga sig ut ur sin komfortzon.

För dem som fortfarande sover inför deras JAG har jag samma tålamod som jag hade när jag skapade berg och hav. Tiden är en illusion för vår holografiska verklighet projiceras från NUET av EN.

Det som har projicerats på fjärde-dimensionella hologrammet kan därför förbli aktiverat för dem som behöver mer ”tid” för att uppvakna och komma ihåg att VI ALLA är EN!

Tack för att ni följt med mig i vårt stora experiment. Precis som vi tillsammans skapade projektionen av vår holografiska Jord ska vi tillsammans omfamna vårt Skapar-JAG som är vår projektor för livet på tredje-dimensionella Jorden.

Det var uppkomsten av rädsla som sänkte vår matris från lekfullheten och kreativiteten av den fjärde dimensionen in i de extrema polariteterna av ljus/mörker, kärlek/rädsla, manligt/kvinnligt av den tredje dimensionen.

När vi hittar mittbanan i-mellan dessa polariteter kommer vi resa tillbaka genom den fjärde dimensionen för att återvända till Enheten av EN i den femte dimensionen och däröver.

Er partner, Gaia.

Gaia’s Story. Channelled by Suzanne Lie. January 13, 2016.  http://suzanneliephd.blogspot.co.uk/

Översättning Ann-Sofie Forsberg – www.st-germain.se