Ljusförbundet via Maryann Rada, 3 december
Ljusförbundet via Maryann Rada, 3 december
Ni upplever redan förändringen. Lugnande ord från lärda män kan inte göra något för att ändra ödets gång. När världen i raseri trotsar den oundvikliga återfödelsen av planetens förnimmande, gör ändå den stadiga förändringstakten framsteg, oförminskad, outgrundlig, oförskräckt av de darrande rösterna och modiga förkunnandena från dem som skulle anse sig själva som dess ledare. Ja, det är på gränsen av ett abrupt skifte och gå på knä i desperation, men förödelse, vanhelgande av Jorden är inte inom spelrummet för ödets lins. Trots förändringens kinetik är ni på väg att återvända till ert ursprung. Er sanning växer fram. Er mänsklighet vaknar upp. Det är en tid för varje öga att öppnas för ljuset av gudomlighet i alla saker. Detta är separerat från religion, ändå innesluter det alla tankesätt rörande vilka ni är, vad er planet är, och vart tidens pil tar nuet till framtiden. Detta är en tid för er att erkänna svaren ni söker inom er själva, i varandra, inte se efter en källa utanför, inte ens ta vad vi säger som den absoluta sanningen från något ni har som er egen sanning. För sanningen är, vi är inte separerade från er, bara i tid och dimension. När ni gör er hemmastadda i framtiden, så kommer ni också bli hemmastadda i en ny verklighet, från vilken vårt eventuella möte kommer vara.
Spelet ni gick in i när ni först anslöt er till spelarna på Jorden har utvecklats från ett sök och förstör uppdrag, till en allmän närstrid, vilken leder mer förhastat mot en verklighet av förintelse, som blir sann. För länge sedan hade den planetära civilisationen mycket att göra med den eventuella utvecklingen av ert nuvarande dödläge. De som regerar idag är inte annorlunda på något sätt från dem som rev ner byggnaderna hos höga välvilliga civilisationer för länge sedan. Glömda i historien är de människor i en tid när varje individ hade en hand med i att bygga en kultur av fred och välmående för alla, förlorad till historien och förpassad till legender och myter. Ert minnes räckvidd kan ännu återkalla andan från den tiden, och med läxorna ni lärt om en tid ni kommer ihåg, kan ni hävda ert arv som förvaltare av en ny era av ljus. Borta är de magnifika städerna och sfärerna förutom några få överlevande spår, och borta är de som ärade dem. Ni är dock här nu, och det är upp till er att minnas, att stå i centrum av er egen värld, och kasta åt sidan, slutligen, skämtet av kraftlöshet som har smitts för mänskligheten i skuggorna av de förflutna, Fria, kan ni spela; obehindrade, kan ni skapa ett spel på nytt… vilket är precis vad vi är här för att hjälpa er att göra.
Låt oss berätta en historia om den sortens värld som ni en gång kände, när era själar var unga i denna värld och ni inte hade hållit lågan av det förlorade ljuset i era hjärtan som dess enda plats att glöda. Ni hade en gång en civilisation som sken av briljansen av sitt eget ljus, och det bars som andetaget bärs inom er nu. Ljuset sken i varje mellanrum som höll ert folk tillsammans, och det brände ögonen hos en tankeform som växt sig till ett monster som älskade mörker mer än sig själv. Världar förstördes när detta kreatur växt till sig, och ljuset i en värld utplånades, så var det. Existerar detta ljus fortfarande? Det vet ni att det gör, och det skiner utan uppehåll i fältet av enhet som är oberoende av tid, från vilket hela verkligheten har sitt ursprung. Ändå är det osett, ändå glimmar det bara, ändå växer det och söker göra nätverk med de själar från länge sedan, som kommit tillbaka till detta spelfält för att komma ihåg och gör anspråk på en plats för ljuset igen att göra krusningar genom de levande portaler av kärleksfull intelligens som ni är. Åter igen är ni. Åter igen beger sig ljuset genom nätverket av individuella förstärkare, det modulerar i matrisrummet i Jordens kännande sfär, och det omsluter alla i en värld i transformation, brinnande, men inte lagd i ruiner. Vänta ett tag, för gnistan har slagit sig ner i fältet.
Nu har ni en öppning som ni letat efter på den tomma väggen av förtryck som har fallit i kaskader och överskuggat alla försök att klättra till en högre punkt för avresan. Om ni bara kan nå en tillräckligt hög punkt i er bana, kan ni skjuta upp er själva som folk till en helt ny verklighet. Utan vad som hållit er på plats, hand i hand med er egen förintelse, kan ni flyga obehindrat. Ni behöver bara veta hur man kan se en öppning och hur man navigerar utan avbrott. Lyssna, och se om era inre öron nickar och håller med, på andra sidan av den betingade trosuppfattningen.
Innan ni släpper löftet om en värld ni vill ha själv som placerar sig i er matrisrymd, måste ni befria er förståelses koordinater från trons frekvensparadigm över vad som ”borde” hända. Om ni ska tillåta mirakel, om ni skulle tillåta att den fulla blomningen av mänskliga kreativa impulser att hända, måste det vara helt befriat från alla förutfattade meningar om allt som begränsar dess fria uttryck. Även de högsta av trosuppfattningar kan vara barriärer för några sinnens genialitet. Lika lätt som ni släpper ert andetag när ni suckar av lättnad eller avslappning, kan ni låta trosuppfattningar rulla ner från ert sinne och krascha med ett splash vid era fötter vilket gör själen nöjd. Gör er sinne fritt, om ni ska göra er själva fria. Det är inte så att ni inte ka tro på något, utan ni släpper alla parametrar som er tro är beroende av vad gäller hur allt ska vara, och genom det blir ni gränslösa.
Så som inom, så är det likaså i hela alltet, utan separation.
Palestina är en plats som lever i världen av fred och förlåtelse. Syrien har aldrig vilat från sin vilja att hjälpa världen få sin inre kunskap. Iran ville aldrig vara hem åt en demon, och dess grund har en doft som lyfter upp mänskligheten. Lemuria var en del av den förvunna tiden och liven i det opaliserande minnet av kärlekens tidlösa viskande. Hyperborea har förlorat sin amplitud men idealen är ännu vid liv och väntar på klokhetens återkomst för att interpolera sig själv inom Jordens fält som hem för en civilisation av dem som är födda i stjärnorna. Atlantis ska aldrig resa sig igen som den plats det var när det föll, fast dess essens har stannat kvar och dess ideal har sekvenserat sig till odödlighet. Det finns ingen mer skada som kan göras som redan har besökt världen. Ursprungsbefolkningen över allt har, i trasiga bitar från det förflutna, en skärva av sanning som bär spåren av ett krig mot dem som nådde från stjärna till stjärna och kallade Jorden himlens sols söta juvel. Var ni där, i någon form, så ni kommer ihåg det vassa spjutet av ljus som krossade den kristallina helgedom som var Jordens fred? De krossade delarna av den världen ligger i högar av sand kyssta av hav av tårar, ändå har inte dagen förlorat hoppet om att ställa tillrätta vad som vridits ut handen på Terra, Jorden, Modern. Inget barn, hur förlorat det än kan vara för världen, kan aldrig förlora moderns kärlek. Och så är det med er, nu.
När legionerna av Jordens manipulatorer och kraftmäklare kommer samman, för att avgöra ödet för de levande själarna som andas frihetens luft, kommer planeten vara nöjd med deras spel och öppna sina vingar vidöppna för ljusets andetag. Ni kommer att ha förlorat härstamningen från tidigare epoker men legendens sinne och hjärta lever i ert folk. Låt dagen komma, kära folk på Jorden, när skriket ändras från sorg till triumf, när den enda skuggan som faller för jordens levande syn är slutet på en lång kväll, och minnet av det kommer i sig själv bli stoff till legender. Kommer ni glömma? Ni kommer att slippa tyngden av slaveri, det är säkert. När ni förlorar minnet av de långa eoner av tid som mänskligheten har hållits i förtyck, förlorar ni en stor skatt. Ni förstår, minnets ljus kommer att föra er till er naturliga position av makt och kärlek och kommer att lära er förlåtelse till och med för de största synderna. Men bara när de mörka dagarna av plåga och smärta hålls som sanning och inte låts gå förlorade i upplösning och glömska, kommer ni ha minnet av ett styrelseskick som lärde människorna på Jorden att kämpa för sanningen om vilka ni är, och i det kommer ni hitta energin att fullt ut vara den ni kommit till detta spel för att vara. Inget offrades som inte kan återbördas, och inget trauma är utom integration och frid. Vet detta och låt aldrig ilskan dunkla ert omdöme. De kommande dagarna kommer att föra med sig stora möjligheter att omkalibrera er förmåga att se bortom begränsningarna i Spelet Jorden, och se att spelfältet sträcker sig långt, långt, bortom vad ni kanske tror är allt. I sanning, hela alltet väntar på ert medvetande!
Vi lämnar er ni i frid, och med full ära till ett folk på randen till att minnas, som historien kommer att vittna om. Var starka, inom er, och låt världen göra vad den kommer att göra, för att skapa balansen den behöver för att utvecklas lättare till en mer komfortabel dimension av varande. Ni har inget att vara rädda för, kära ni, och inget att förlora som ni inte redan har släppt, för länge sedan. Möt oss där, och återupptäck er sanna natur.
Opalescent Nine: http://opalescentnine.com
originally posted on Luminous Dimensions, http://luminousdimesions.wordpress.com
Svensk översättning: Åsa Falk www.st-germain.se
