Maria Magdalena via Pamela Kribbe, 18 februari 2019

 

Maria Magdalena via Pamela Kribbe, 18 februari 2019

Maria Magdalena via Pamela Kribbe:

Relationer och Själarnas Förbindelse

 

Februari 18, 2019

Kära vänner, kära män och kvinnor, det är Maria Magdalena som talar. Jag är en likasinnad vän som inte är mer högtstående än ni, utan är nära kopplad till er genom era hjärtslag som överskrider tiden. Det är exakt det själsförbindelser gör: De sträcker sig över århundraden och de många liv ni levt här på Jorden. Själen har en annan dimension än den jordiska personligheten, som ni måste hantera i vardagen.

Det är normalt för er att förankras i er jordiska personlighet, som formas av så mycket yttre påverkan. Till exempel så är era genetiska anlag i sin nuvarande form, i huvudsak något ni ärvt från era föräldrar när er själ kom till Jorden. Därefter hjälpte föräldrarna er också under er tidiga barndom, och formade er med sin energi, sina åsikter och sin bakgrund.

Deras reaktioner, deras känslomässiga öppenhet och graden av närvaro, eller bristen på den, formade er till de ni nu är. Senare påverkades ni också av; er familj, er bygd, samhället ni växte upp i, er utbildning, era kamrater. Ni tog själva in så många yttre intryck från den jordiska atmosfären runt er, att det övertog det naturliga i er.

Men när ni föds på Jorden påbörjar ni något helt nytt. Även om er själ har vandrat på Jorden många gånger, och haft många upplevelser, är varje födelse ett steg in i det okända, en ny gren på ert själsträd. Det som är nytt och okänt är det som gör ett barn så speciellt; ni kan märka det även hos en nyfödd.

Föräldrar, och andra som ser barnet, fylls med djup förundran, respekt och vördnad, för det stora mirakel som sker när ett nytt barn föds till världen: unikt, ett oskrivet blad. Ja, men också en människa med en komplett själshistorik; men samtidigt med en helt ny öppenhet för att uppleva, och det är något själen, barnets himmelske förälder, redan har bestämt.

Beundra modet hos alla nyfödda barn, och barnet ni en gång var, som tog språnget in i den här världen. Ni visste att ni gick in i det okända, och att ni skulle bli sänkta av yttre influenser som inte alls var bra, men ni gjorde det.

I världen ni levde som barn, och fortfarande gör, finns det ännu kvar en massa rädsla och smärta från det förflutna. Folk bär på emotionella trauman: föräldrar, familjemedlemmar, vänner – alla måste klara det. Strukturen i ert samhälle, fast under förändring, är fortfarande inte öppen för kärlek, inte öppen för hjärtats eller själens röst. Det finns fortfarande mycket vanmakt, ångest och missförstånd mellan människor, och allt detta har påverkat er när ni växte upp.

Ni är här för föra fram någonting nytt till Jorden och mänskligheten; något som är unikt och även nytt för er själ. Även om er själ har ett överflöd av visdom som härrör från tidigare liv, kan ni nu med det som finns tillgängligt från er själ, uppleva och ge något speciellt och nytt till Jorden, som i sin tur berikar er egen själ. För om er själ redan visste och förstod allt, varför skulle den då börja om i ett nytt liv? Värdesätt ert eget mod, och vet att ni tillför något till själen.

Men denna process med att ge någonting till världen, att ge ett unikt bidrag, är verkligen inte smärtfritt. För att komma i kontakt med er själs erfarenhet, för att förverkliga de ni verkligen är, och ge något nytt från er själva, så måste ni först frigöra er från allt som inte är ni. Ni måste utan tvekan släppa det ni absorberat från er omgivning.

Och helt klart har känsliga människor – och många av er är det – har absorberat så mycket av sin omgivning, att de ofta inte längre kan urskilja vad som är av dem själva eller kommer från omvärlden; från föräldrar och andra. Det är sålunda ett stort åtagande, ett djupt sökande, när ni försöker återupprätta kontakten med er själ, och avser att leva från den källan.

Jag ska nu vända mig till temat relationer. Var och en av er längtar efter anknytning, för förståelse, för värme. Ni vill accepteras av andra för de ni är, men på den djupaste nivån längtar ni efter själarnas anslutning. Ni vet att om er själ får kontakt med en annan själ, så blir ni mer levande. Ni strålar sedan inifrån, ni blir upprymda, ni blir inspirerade inom många områden i livet.

Själ till själ väcker något i er; det är som att komma hem till sig själv. Det är det som vaknar och uppmuntras när ni ansluter till någon annan.

Men problemet i mänskliga relationer, ligger faktiskt i att alla inte är helt anslutna till sin egen själ, och denna brist skapar ett tomrum inom dem: en nostalgi, en längtan, ett begär efter anslutning. Från det tomrummet, börjar ni se den andra som nästan en övermänsklig varelse som kommer till undsättning, eftersom någon äntligen förstår er helt och hållet.

Den andra ses som gudomlig, den primära modern eller fadern ni aldrig hade i er ungdom, guden eller gudinnan som förblev utom räckhåll, i era böner och meditationer.

Kärlek – romantisk kärlek, sexuell kärlek, kärleken mellan partner – visar sig för er som det ideal som kommer att befria dessa själars ultimata önskningar. Och den här perfekta kärleken har en sund bakgrund, för att ni ska upptäcka er själ bakom de illusoriska jordiska slöjorna och rädslan, vilket är precis det ni är här för.

Men om ni inte känner er hemma inom er själva, och försöker fylla tomheten inom er med något yttre, då kan en negativ spiral uppstå i ett nära förhållande, i en kärleksaffär, och detta kan leda till en enorm smärta, vilket är något ni ser hända hela tiden mellan kärlekspartner.

De klamrar sig fast vid varandra som två drunknande, både brutna och plågade av ett inre tomrum, som de i början hoppades att den andre skulle fylla ut. Men den andra personen kämpar också med sin egen inre tomhet.

Så den ideala kärleken kan leda till missförstånd, desillusion och skadligt uppförande. Därför är det viktigt att ni kommer i kontakt med er egen själ.

Ett förhållande i form av ett möte, en hjärtanslutning själ till själ, vilket kan hända inom alla möjliga områden i livet, kan hjälpa er. Så en lidelsefull stor kärlek, och verkligen en erotisk, kan få er att anslutas med er egen själ, vilket innebär att ni kan känna er sprudlande och fulla av liv igen, fräscha som ett nyfött barn. Ni är då helt tända!

Och detta händer i huvudsak för att ni minns ert djupaste själv, er själ, och anledningen till att ni föddes, var för att uttrycka den glädjen.

Jag skulle nu vilja säga något om rollen, sambandet mellan romantisk kärlek och sexuell attraktion. Kärlek och sexualitet hör samman. Den ursprungliga avsikten för sexuell attraktion mellan två partner, är att de öppnar upp varandras själar.

Visst kommer ni ihåg hur det var att bli kär, och uppleva hur allting i er öppnade sig. Den andra påverkade er så djupt, att ni släppte alla säkerhetsåtgärder och annat ni var upptagna av. Ni var i total beundran för personen, ansiktet, tankarna och känslorna hos den andra. Det var som om era egna tankar var avstängda.

Romantisk kärlek är en början, en port som öppnas, och ni får tillgång till någon annan som ser på er utan dömande, med strålande beundran. Men den porten svänger åt båda håll. Romantisk kärlek öppnar också ögonen för egna möjligheter, från det som täckts över av uppfattningar och de dagliga rutinerna.

Kärlek, det amorösa mötet mellan två själar slänger upp dörrarna, och i den meningen är det en början som hjälper er att uppleva er egen själ, på en djupare nivå.

Man kan säga att varje speciellt möte mellan två personer innehåller en del romantisk kärlek. Ni kan se det även hos en far eller mor som precis fått en baby. Det de känner är något som liknar romantisk kärlek: de fascineras av barnet, förundras, omedelbarheten, utan krav.

Och det finns något som liknar flödet av romantisk kärlek även när det handlar om ert arbete, när ni gör något kreativt, inspirerat, något som uppfyller er. Det blir en ström av hänryckning, att känna sig upplyft, något som väcker allt i er, och det är bra – det är själens styrka.

När ni känner det flödet i någon annans närvaro – till exempel en älskad, en partner, ett barn – kan och kommer saker att gå fel om ni blir så knutna till den andra personen, att ni tror att ni inte kan leva utan den; att ni känner er beroende av personen för att kunna få den känslan, den som återställde kopplingen med er själ.

I detta beroende ligger en fara, för om ni måste förlita er på någon utomstående, kommer ni till slut att vilja äga den personen. Eller om ni känner en sådan rädsla för att förlora personen, att ni bygger en mur och distanserar er själva. Separationsångest och rädsla för relationer, är båda ett försvar mot beroendet av någon annan.

Så ni förstår att den kärlek som en gång fick er hänryckta, kan också orsaka fullständig förtvivlan om den personen inte är helt tillgänglig för er, eller om er kärlek inte återgäldas på det sätt ni hoppades. Eller – och det kan också hända – den romantiska kärleken utvecklas, men ni upptäcker också de mörka aspekterna hos varandra, egenskaper med dömande, rädsla eller ilska.

Romantisk kärlek är en inkörsport till ett förhållande, men när den kärleken blir mer jordnära, kan den också leda till mörka, omedvetna aspekter. När dessa kommer till ytan kan de bli konfronterande, och kasta båda parter tillbaka till ett inre tomrum, som de bara kan fylla själva.

Kärlek och romantisk kärlek är uppmaningar; de får er att vakna, att öppna upp för fler möjligheter. Men slutligen tvingar de er också till det djupaste mörkret inom er själva, för att undersöka det som fortfarande finns dolt.

Det handlar inte bara om beroende, utan också en önskan om makt, genom att äga den andra personen och ha total kontroll. För i alla former av beroende finns det också ett behov av makt, ett behov av kontroll, att inte kunna släppa taget, men det ligger också en djup smärta bakom; rädslan att vara ensam, att vara separerad inte bara från andra, utan från helheten i livet, från Gud.

Det är den helt klart den djupaste rädslan som finns i er: att bli ratad, att vara utanför Helheten, att vara död. Tillhörighet är liv; en djup känsla som flödar i evighet; en källa till kreativitet och glädje. Jag definierar döden som en frånvaro av en levande förbindelse, vilket också gäller frånvaron av själen, och det är det som skrämmer er mycket. Romantisk kärlek skapar en så intensiv önskan, men den har också potential att skapa en intensiv känsla av att gå vilse.

Jag ber er att nu att vända er till själen, för att föreställa er att er djupaste kärna inom er är levande, även om ert jordiska medvetande inte alltid har access till den, eller inte omedelbart upplevs av er. Barnet ni en gång var, som kom till denna värld, fräsch och ny, med egna färdigheter och unika bidrag, finns fortfarande i alla era kroppsceller. Kalla på det! Säg ert namn och se ert ursprungliga ansikte bakom det.

Det är vad ni verkligen letar efter; den levande länken till er egen gudomliga kärna. Om ni ansluter till den inre kärnan, den källan av glädje och lycka, blir livet mer rikt. Ni behöver inte hävda er själva så mycket, och ni blir mindre beroende av andra människor. Ni blir tillräckliga i er själva.

Ni älskar er själva, inte för att ni uppnått alla sorters saker och blivit framgångsrika, utan för att ni ser på er själva med ögon av förundran, så som den förälskade gör. Ni är intresserade av er själva; ni är engagerade, nyfikna. Ni vet att Gud finns inom er!

Om ni engagerar världen med denna grundläggande känsla, kan relationer med andra berika, inspirera, göra er lyckliga, utan att ni blir beroende av dem; ni känner er kopplade till er egen essens, er egen kärna och ni vilar inom er själva.

I slutet är detta målet för alla själars möten i detta liv, oavsett om de är kortlivade eller långvariga; att ni är öppna för era egna förmågor, er egen inspiration och att ni till fullo tar det från er själva. Det betyder att ni inte blir beroende av någon annan som rört upp dessa känslor i er, utan att ni upplever dessa känslor som ert eget arv – de är ni.

En sann romantisk kärlek är alltid kärleken till er själva, det inre barnet – det ursprungliga barnet – som står i direkt kontakt med er själ.

Om ni önskar uppleva det inre barnet igen, och se på er själva med förundran, med medkänsla, med tillit till att livet är bra, så förblir ni öppna för livet. Livet kommer hela tiden att väcka upp er genom att skaka om er, via situationer och möten med andra människor och händelser. De kanske inte alltid är roliga, men sådana händelser fungerar som en port; något öppnas.

Lita på att dessa händelser är värdefulla; håll er öppna för miraklen i livet. För att ta emot ett mirakel måste ni ibland gå igenom mörka djupa dalar, vilket otvivelaktigt är fallet nu. Smärtan och lidandet hos människorna kan vara enormt, men det som kan hjälpa är att väcka själens medvetenhet. Detta ger smärtan en underbyggnad som omger den med ömhet.

Er själ bär inom sig en visdom, som når långt bortom jordens horisont. Förlita er på det! Ni kan skapa och vårda relationen med er själ tyst och stilla. Och döm er inte: ni är vackra mänskliga varelser, perfekta så som ni är. Leta efter stunder med er själva med våra ögon. Känn den energi som då samlas omkring er, där många guider finns närvarande som hjälper energierna som älskar och omhuldar er.

Ni är så värdefulla för oss, så dyrbara. Varje människa är som en pärla, unik och oersättlig. Tro att ni är en sådan pärla. Var snälla mot er själva.

Jag hälsar er med kärlek. Tack för er närvaro.

 

© Pamela Kribbe

Översättning av Maria Baes och Frank Tehan

www.jeshua.net

 

Svensk översättning: Maggan