Matt Kahn – Ensamhet, 11 november, 2019

Vanära byggs av ensamhetens byggstenar. Betraktad genom linsen av kompakt ouppklarad smärta, kan ensamhet leda till ett kontaktsökande genom omedveten projicering av den önskade vänskapsrelationen på personer som inte alls i samma utsträckning valt att skapa en sådan relation.

Från denna grad av ensamhet, uttrycks ett helt spektrum av redan betingade mönster, från konkurrens och dömande hela vägen till de mest omedvetna reaktioner av besatthet, manipulation, förtryck, kränkning och grymhet.

Allteftersom obearbetad smärta bearbetas och helas slutar vi att vara ”sårade människor” som gömmer sig för våra sår genom att såra andra. Tvärtom förflyttar vi oss till andra sidan av inflammatorisk vanära där, i ensamheten, vi finner vår mest pålitliga följeslagare i att gestalta vår högsta potential. Detta innebär att det är omöjligt att räkna vilka som kommer eller lämnar vår verklighet när vi fokuserar på att göra de mest modiga och inspirerade val som du föddes till att göra – samtidigt.

Även när giftiga eller orena vänskaper kommer och går, är din ensamhet inte beroende av att någon lämnar dig, utan hur en sådan person användes till att undvika att tillbringa tiden med den potential som bara du kan uppenbara i livet.

Allteftersom närvaron av din högsta potential blir till en intim vänskap, kommer vanärans byggstenar som ensamheten gav rymd och näring till att sluta vara en främlings närvaro och förvandlas i din verklighet till gåvor, kreationer och bidrag till det jag som inkarnerade för att dela med sig som en inspiration till alla andra.

Detta innebär att du inte är ensam för att du är för stor för andra, strålar för intensivt, eller mer söndrad än andra kan hantera. Du är ensam därför att livet ger dig tillräcklig tid och rum att kultivera ditt geni i tjänande av en värld du kom för att transformera.

Allt för Kärleken

Översättning: Mats