När Skiftets Virvelvind Kommer, 28 oktober 2015

Vi alla tittar med ett tacksamt hjärta, medvetna om att förändringens vindar kan komma till vår egen gata vilken dag som helst. Det är så mycket som händer på varje nivå av jaget och planeten, att det inte är lätt att veta exakt hur man ska handskas med det eller vilken typ av energi man ska skicka till det. Vi vet inte vad marken behöver eller floden eller havet, de flesta dagar vet vi inte vad vi behöver.

Varje tidslinje och situation vi ingriper i verkar ha en uppdaterad självkänsla som spirar som magiska bönor. Vi kan bara inte se helheten med vår fattningsförmåga. Kliver vi in i framtiden och söker det möjliga svaret och riskerar att ändra nuet, eller tillåter vi det som händer att fortsätta? Om vi ​​sluter fred i denna del av världen, kommer krig bryta ut i en parallell longitud eller latitud?

Jag ser hur ingripanden, även med de bästa avsikter, förskjuter utfallet men aldrig riktigt ändrar det. Så vad gör vi? Ska vi bara sitta vid vårt livs vägar och stigar och titta ut genom fönstret utan att delta? Medan tiden ökar farten och livet går allt snabbare, finner vi att vi inte kan hålla alla våra ord till oss själva eller någon annan. Semestrar passerar obemärkt, e-post förblir obesvarade, sms bleknar som ett moln.

Våra avsikter är goda men fulla av självgodhet så att vi knappt kan vara situationen vuxen nog att ta oss igenom de flesta dagar utan dramatik. Känslan av att gå i kvicksand när vi sjunker djupare och djupare in i en position där vi inte bryr oss. Vi kan skylla det på månaden eller stjärnkonstellationen eller ”bosa nova” men vi vet att vi har förlorat vår vitalitet och vår skärpa. Likt ett champagneglas fyllt med platta bubblor når vi inte vår fulla potential.

Vi blir trötta då vi väntar på att ljuset ska förändras. Rondell efter rondell färdas vi vidare tum för tum. Det en gång starka ljuset inombords letar efter lite skugga när yttre påtryckningar byggs upp till en obehaglig nivå. Vi vill skylla på någon eller något men vet i slutändan att vi är ansvariga. Skuldbeläggandet är packat då vi ger oss iväg över helgen då vi djärvt lär oss att dra oss undan.

Hoppets frö inom människan är en gudomlig plan som är permanent. Ett frö som förblir planterat oavsett hur dåligt vädret är. Ett frö av hopp som har legat vilande under många år. Många har sett sina drömmar gå i graven utan ceremonier. När deras drömmar börjar vissna mitt på dagen, bleknar hoppets ljus till en tråkig nyans.

Våra kroppar sparkar och skriker och vår själs piruetter snurrar utom kontroll då tidens säsonger kräver vår odelade uppmärksamhet. Alla personliga hänsynstaganden läggs på is när dessa stora energier inträder i vårt granskningsområde. Kamp eller flykt galopperar genom vårt biologiska system då adrenalinkörtlar pumpar hårt som hästar i ett 400-meterslopp. Vi går inåt för att ta itu med roten till problemet eftersom det som är osynligt i materien slår oss sanslösa, som grannbarnen i ett snöbollskrig, inget illa menat men det gör fortfarande ont.

Vi känner oss hjälplösa och hopplösa medan våra drömmar vittrar sönder. Vår förmåga att vårda har förvandlats till överlevnad. Vi börjar få panik och söker utrymningsvägar för att komma ut! Alla dessa händelser har förutspåtts under många år, men vi ville inte höra och vi ville inte se. Vi sitter nu i detta tomrum och ber om att bli räddade av något eller någon. På detta ställe ser vi ingen ondska, hör ingen ondska, talar ingen ondska, men doften av fara hänger i luften. Det är dags att lyfta på vår trötta rumpa och stå upp för allt vi tror på. Vi är inte små, i ljus eller hjärta. Vi är ämnade att göra en skillnad, utan rädsla för konsekvenser. Vi ställs till svars genom våra handlingar eller passivitet.

Vi har kvantifierade redskap för att flytta atomerna i allt som verkar ta ifrån oss vår valfrihet. Vi paddlar våra träfartyg med splittrade förhoppningar och drömmar. Vi är inte dockor som kan snöras om med ett ögonblicks varsel. Vi är inte blinda offer för bondfångeri, vi har kommit till den här världen med vidöppna ögon. Vi har ett Stort löfte att hålla som bor i vårt hjärta och själ. Denna stora ed kastar ett Ljus större än någon skugga. Det är inte andras sak att avgöra vårt öde. Himlen vill att vi ska bli den förändring vi söker. Varje tanke är värdefull och räknas. Kom ihåg din Själs Ed och löfte.

Gillian MacBeth-Louthan – PO box 217 – Dandridge, Tennessee 37725-0217 – www.thequantumawakening.com thequantumawakening@hughes.net

Översättning Ann-Sofie Forsberg – www.st-germain.se