Per Beronius, 26 maj 2015
Tema: Bortom det bortom
Universum, ett Gudomligt vibrationsfält
Ett hav i ständig rörelse, i evig förändring
Ett hav, helt obeskrivbart
Obegripligt, för det mänskliga sinnet
Ett vibrationernas hav av toner, färger och former
I ständig rörelse, i evig förändring
Ett medvetet fält av energier
Ett livets mysterium
Ljusår bortom mänsklig fantasi
Och fattningsförmåga
Ett enhetens hav
Av Gudomlig kärlek sammanhållet
Till en helhet sammanflätat
I ständig förändring, odelbart, evigt
I detta Gudomlighetens vibrationsfält
Är människan en liten del
Odödlig, evig
Likt en elektron i en atom
Som är en del av en molekyl
Som i sin tur
Är en del av något större
I sin tur, en del av något ännu större
Och så vidare, i all oändlighet
En känsla av detta miraklernas mysterium
Må oss förunnas
I en djupmeditation
Där vi lämnar det, som tillsynes är vi själva
Lämnar det vi tror, är vi
Men som är något helt annat
Vi behöver inte veta
Vi behöver inte något förstå
Det räcker att i kärlek vara, det räcker
Att finnas till, i detta Gudomlighetens
Saragassohav
Av kärlek Gudomlig, till en enhet
I en människas skepnad hållen samman
Och nu
Efter denna tankens utflykt i Universum
Det eviga, oändlighetens hav
Åter till det vi kallar verklighet
Med sina vardagens bestyr
Så små tillsynes
Och ändå så ofrånkomliga
För människans överlevnad
Och fortbestånd
* * *
Mottagen av Per Beronius
———————————————-