Per Beronius, 26 maj 2015

Tema: Bortom det bortom

Universum, ett Gudomligt vibrationsfält
Ett hav i ständig rörelse, i evig förändring

Ett hav, helt obeskrivbart
Obegripligt, för det mänskliga sinnet

Ett vibrationernas hav av toner, färger och former
I ständig rörelse, i evig förändring

Ett medvetet fält av energier
Ett livets mysterium

Ljusår bortom mänsklig fantasi
Och fattningsförmåga

Ett enhetens hav
Av Gudomlig kärlek sammanhållet

Till en helhet sammanflätat
I ständig förändring, odelbart, evigt

I detta Gudomlighetens vibrationsfält
Är människan en liten del
Odödlig, evig

Likt en elektron i en atom
Som är en del av en molekyl

Som i sin tur
Är en del av något större
I sin tur, en del av något ännu större
Och så vidare, i all oändlighet

En känsla av detta miraklernas mysterium
Må oss förunnas

I en djupmeditation
Där vi lämnar det, som tillsynes är vi själva

Lämnar det vi tror, är vi
Men som är något helt annat

Vi behöver inte veta
Vi behöver inte något förstå

Det räcker att i kärlek vara, det räcker
Att finnas till, i detta Gudomlighetens
Saragassohav

Av kärlek Gudomlig, till en enhet
I en människas skepnad hållen samman

Och nu
Efter denna tankens utflykt i Universum
Det eviga, oändlighetens hav

Åter till det vi kallar verklighet
Med sina vardagens bestyr

Så små tillsynes
Och ändå så ofrånkomliga

För människans överlevnad
Och fortbestånd

* * *
Mottagen av Per Beronius
———————————————-