Per Beronius, 7 juni
Tema: Det ogripbara
Ett litet barn
I sin mammas kärleksfulla, varma, mjuka famn
En liten baby till Jorden nyss kommen
Ser sig omkring, med sina sökande, vilsna ögon
Flackande, med sina tidlöshetens
Frågande, tydliga ord
De kristallklara, äkthetens omisskännliga
Som inte kan missförstås
Vad är väl detta jag har kommit till
Känner mig inte igen
Vad var det som fick mig
Att lämna mitt Himmelrikets trygga hägn
Varför är jag här i en värld
Som förefaller mig så främmande
Så obekant
Livet i sina mångfaldens olika färger
Former och toner
Livet det obegripliga, ogripbara
Det som människan prövar, till hennes tålamodets
Yttersta gräns
Varför valde jag att komma hit
Till denna okända världen födas
Till detta prövningarnas land
Med sina ogripbara, obegripliga sidor
Det måste finnas ett skäl
Men vad
Mångfaldens frågor vi må oss ställa
Utan att få några tydliga svar
Gårdagen ett minne blott
Om än den i själen satt sina tydliga spår
Om morgondagen skall vi inget veta
Bäst att låta så vara
Vad återstår väl mig mer
Än att säga
Människan en modig själ
Som tagit sitt ansvar på allvar
* * *
Mottagen av Per Beronius
