Plejaderna via Marilyn Rada, 5 september

Ättlingarna från Plejaderna

via Marilyn Rada

5 september, 2015

Det finns mycket som har sagts om tajmningen av de saker som sker. Förväntningarna fyller upp spektrat nerifrån och upp, om hur det har varit att få saker slängda i ansiktet i och med väckningssignalen inför den nya morgondagen. Vi har nyheter för er, kära människor på Jorden. Ni har fått höra så många saker och nu lägger vi våra röster till debatten. Medan sekunderna tickar iväg med tiden, från det ena nuet till det andra, skiftar verkligheten för er alla på överraskande sätt. Om ni ännu inte har blivit förvånade, så har ni inte varit uppmärksamma. Om ni hittills inte har blivit chockerade, så har ni sovit alltigenom ljudet från alarmklockan. Det som vi har att dela med oss, är ämnat att lindra era darriga nerver och få er att behagligt sjunka ner i en bekväm skåra inför den kommande gryningen. Ha överseende med oss medan vi arrangerar våra ord så att de på bästa sätt hittar den form som er nuvarande sinnesstämning kan bearbeta. Det är en sak att få information, och en annan att bearbeta den.

Kärleken har nått mänsklighetens stränder, med skallande rop och skrik och jämmer. Ni kanske inte har hört vibrationerna från era sittpinnar i världsträdet, men vi försäkrar er att ekot sprider sig runtom planeten, med stor intensitet, för att mänsklighetens hjärta ska kunna hantera det. På många sätt ser den ut att vara sen i sin ankomst, denna medvetandevåg, som har krupit mot det kollektiva människosinnet. Ingen hade förväntat sig att den skulle komma att ledas av terrorbilder och bilder på förluster av människoliv. Men det är så som medvetandevågorna ibland beter sig. Fastän ni förväntar er att vågornas skumkanter ska kittla era tår, så blir det ibland i stället så att ett sandfyllt stänk överöser era rena kläder med sandkorn. Havet kan inte mätas med sådan säkerhet att ni skulle kunna veta vad vågorna sveper in med. Havet kan bäst upplevas med acceptans och lyhördhet för naturens avsikt. Ni surfar, simmar och seglar i hennes omfamning. Detsamma gäller också för Kärleken.

Är det inte förvånande, hur långt mänskligheten kan lossa på sina demoners koppel? Hur många skräckscenarier ni tillåter er att bevittna, hur förvånade ni tillåter er att bli genom att överlämna er till den kärlek som stiger upp som ett svar på frånvaron av den när ni inser det. Hur länge ni låter er själva sitta fast i undergångens paralyserande grepp, och blir medvetna om kärlekens rörelser och kommandon i era hjärtan, som stiger upp till er mentala klarsyn, medan de inom er utropar att nog är nog. I detta ögonblick hör ni ekona av nödropen från de avlägsna stränderna, som når de inre kamrarna i era hjärtan, och i er själva känner ni den desperation som hela mänskligheten bär högt, kämpande med att kasta loss, för att hitta ett andrum från den oupphörliga bombarderingen av den moderna tidens framåtmarsch av påhitt, lögner, och krig. Vi iakttar inte i fåordig tystnad, kära ni, vi gäspar inte av uttråkning, åt ytterligare en dags tragiska förluster och ignorans som har rekonstruerats av ett maskineri drivet av hat. Vi iakttar, och vi infiltrerar era sinnen med viskningar och ljusstrimmor för att vägleda era darrande steg mot den nya tröskeln till den dag som ni tillsammans skapar, ändå ingriper vi inte i det heliga arbete som ni utför, på annat sätt än att vi guidar den transformation som ni nu går igenom. Det finns andra sätt på vilka vi deltar i er verklighet för att skifta frågorna på Kärlekens villkor, men det finns lite vi är villiga att göra för att ta er suveränitet ifrån er, precis när ni är i färd med att triumferande hantera allting under näsan på den morrande besten, som har hållit er i sina käftar i tusentals år. Äran är enbart er att göra anspråk på och ni är tillräckligt kraftfulla och smarta att göra just det. Ert vapen är Kärleken och den har störst effekt, måste vi påminna er, och Kärleken är det enda som utplånar de mörkaste grymma verkligheter, som man kan tänka sig att kan finnas i människans sinne. Vilket är exakt dit tidvattnet har vänt, inombords.

Nu har vi gett er ett tips om dagarna som är nära förestående för er och vi har tipsat om att vi kanske har lite nyheter för er. Om ni känner till det som vi under så många års tid har talat om för er, kommer ni att veta att vi aldrig ger exakta förutsägelser, annat än att vi belyser en rad händelser och det slag av insikter som ni kan göra för att få till stånd ett påtagligt skifte i er verklighet. Vi brukar vanligen noga avstå från att fästa er uppmärksamhet vid en tidpunkt som ännu inte existerar och som mycket väl möjligen aldrig kommer att bli en del av er personliga tidslinje. Men idag avviker vi något från detta förfarande, för att tala om för er att ni under de kommande veckorna kommer att få bevittna sådana grader av inhumanitet som möjligen kommer att få er ner på knäna, medan de samtidigt är en del av den våg av växande medvetande, som kommer att ta kål på de negativa effekterna av all den smärta som ni någonsin har fått bevittna i ert kollektiva förtryck. Detta var mycket sagt, så låt oss förklara oss själva för att bli tydliga.

Historien som ni har utstått är mycket mer destruktiv för den mänskliga anden än vad era historieböcker har kunnat få er att tro. Ni är överlevarna igenom tiderna, bland dem som har fått bevittna outtalad smärta och våldföring på den mänskliga anden. Ni har genom tiderna burit denna glasskärva inom er kod för att komma samman och föra fram varje skärva för att bilda en glimmande lins, en spegel som återspeglar motståndskraften i den mänskliga anden, för att få se vem ni är i er helhet och för att förstå förfädernas längtan när de såg sin värld dö bort. Ni är de som kommer att få se er värld födas och ni kommer att skapa bilden av er själva som ett förenat folk när ni från ert inre hjärta drar ut den vassa skärvan ur er personliga tragedi och sträcker fram den till Kärleksvågen för återuppbyggandet, var och en ger en bit av ljus som är inbyggd i det hela som är Ett. Denna skapelse kommer till stånd som ett opaliserande, glimrande skeende, i fred; delarna bildar en ny värld som är fri från smärta och som slutligen erkänner att Kärleken är i balans med sorgen, och transformerar den till den renhet av helig vetskap om att separationen har kommit till ände.

Detta är de Nios verk. Detta är OM i den mänskliga gudomligheten i kärnenheten med sig själv. Detta är slutet på vårt meddelande av detta slag av budskap och vårt återseende tills nästa fas av meddelanden tar vid, snart igen. Vi ber er att ni funderar på det som vi har sagt alltsedan vi började samtala med er och vi lovar att nästa fas av kommunikation från vårt håll kommer att matcha den nya pulseringen av medvetande som ni håller på att stiga in i och får uppleva. En ny dag håller verkligen på att gry och ljuset som pulserar från galaxens hjärta kommer att skifta allting ni ser till en djupare visuell skärpa i hjärtat och överallt i kärnan av mänsklighetens sinne. Vi fattar era händer när ni går in igenom portarna i den heliga förståelsen om ert gudomliga sanna varande, kära bröder och systrar, vår familj, vår släkt. Med kärleken i alla Plejaders hjärtan och stjärnsamhällen, säger vi: Var modiga, vandra målinriktat och vet att ni är vågen som bär Kärleken som omvandlar allting.

Av Maryann Rada, http://opalescentnine.com

http://renegadethoughts.wordpress.com/2015/09/05/still-in-the-line-for-a-sweet-tomorrow

Översättning: Aslög Bergman – www.st-germain.se