Saint Germain via Linda Dillon, 4:e april, 2017

Transkription ~ St. Germain med en fantastisk Uppdatering, 4:e april, 2017

St. Germain med en Fantastisk Uppdatering!

 

”Ni har aldrig tidigare varit vid detta skede, vid denna punkt där ni verkligen är beredda, beredda och väntar på att flaggan ska signalera ett ”klartecken” för att fysiskt skapa och påtagligt föra fram Nova Jorden.”

 

Himmelska välsignelser, 4:e april, 2017

 

Linda Dillon: Kanal för Rådet av Kärlek

 

Suzanne Maresca: Värd, Inlight Universal

 

[Meditation from 6:35 to 18:03] Link to show audio.

 

St. Germain: Hälsningar, jag är St. Germain.

 

Suzi: Välkommen.

 

StG: Och välkommen till dig, min älskade vän, och välkommen till er alla, mina älskade vänner över hela planeten!
För ja, jag talar till er som mina bröder och systrar, kära hjärtan, allierade, men jag skickar också ut detta budskap över hela planeten och långt bortom, för varför skulle vi utesluta någon varelse, Stjärnvän, ängel eller vilsekommen varelse [småskrattar] av ren energi? Nej, vi talar inte om onda krafter, även om de skulle behöva en rejäl dos av detta också! Låt oss sända dem vår kärlek.

 

Nu när Michael har sagt att vi ska ”hålla kursen” och aldrig … nå, jag kanske överdriver lite, [skratt] och aldrig har klokare ord sagts! Och Gabrielle har bett er lära er en ny nivå av samarbete, och hon har helt rätt också.

 

”Att hålla kursen” är spännande. Så snart Mi-ka-el hade sagt dessa ord, tänkte jag mig tillbaka på mina spännande resor över haven som tidigare berättats om … [småskrattar] som de trodde var ’oupptäckta’ vilket var löjligt; det var rikligt bebodda länder. Många misstag gjordes, många felsteg. Jag kom inte hit för att tala om det, eftersom det löste sig på olika sätt. Nej, det betyder inte att det är överstökat. Jag menar helt enkelt att det inte är det jag vill lägga fokuset på idag.

 

Det jag vill dela med mig av till er, är spänningen i att bokstavligen finna nya länder, nya äventyr, nya sätt att tänka och vara. Det är det som fascinerade mig! Det var inte guld och juveler, som jag skulle kunna skapa ur tunna luften. Det var äventyret av upptäckten – och, mina älskade vänner, spänningen under resan, när de verkligen är hedersvärda och baserade på spännande upptäckter, de är underbara.

 

Nyligen, hörde ni mig säga att jag inte hade för avsikt att återvända till Jorden, till denna underbara planet Gaia. Jag har klargjort det, för det jag naturligtvis menade, är att jag inte har någon avsikt att återvända till den ”gamla Jorden”, med alla svårigheter, med mörkret, med tungsinnet, med de gamla paradigmen av girighet, aggression, hat, krig och ilska. Det skapar inte något annat än förödelse.

 

Men ni och vi i tjänst, vi gläds åt att Modern befinner sig på denna nya resa. Denna resa är inte på väg att börja nästa vecka eller nästa månad; Det är en resa som redan har börjat! Vi har redan hissat segel. Vi är redan på gång. Och det är spännande, det är stimulerande, ibland är det skräckinjagande och skrämmande eftersom du inte känner till haven, du vet inte vilka varelser som lever där, och du vet inte allt som ligger framför. Men det är också delar av spänningen.

 

Det ni vet är att ni är färdiga med det gamla och att ni bygger, deltar i och grundar utsökta Städer av Ljus, fristater, och ni grundar, bygger och skapar nya institutioner, nya samhällen, nya strukturer. Varför? Eftersom de är baserade på nya sätt – av den verkligt ursprungliga Planen, originalet, ert sanna jag.

 

Hur det går? Utmärkt!

 

När ni varit ute till havs under en lång tid, vad händer? Ibland tar provianten slut, ni mår dåligt av samma gamla upplevelse, ni söker ny mark, ni hoppas på bra vind, ni hoppas [skratt] att er besättning inte ska göra myteri. Alla detta är exakt i det tillstånd ni befinner er nu.

 

Så mixat, för er spänning, förväntan och hopp, er tillit, er försiktighet finns även på denna nivå, inte av rädsla … de flesta av er, kära ni, har varit mycket bra på att släppa rädslan … men då och då uppstår ett tillstånd av oro, som kan ta sig in. Det är okej. Men det är bra om det inte blir till ett mönster, för då upptas ni med tankar av ”om, hur och när” istället för ”hur bör” jag se på det, och då säger jag, att havet förändras och skiftar av vindarna och strömmarna.

 

Och det är vad ”håll kursen” handlar om. Det handlar om att uppmärksamma växlingarna i havet strömmar och vindmönster, eftersom allt förändras. När ni flyttar från hav till hav, från ekvator till ekvator, kontinent till kontinent, universum till universum, så förändras saker. Ni vet inte exakt hur eller varför, eftersom det är alltför komplicerat. Jag är inte Einstein – men ni kan bjuda in honom en annan dag! Men vi skulle inte kunna förklara det ens då, eftersom det ni känner till om vetenskap är mycket begränsat.

 

Denna kanal har nyligen frågat om svarta hål, vita hål, hur Stjärnvarelser reser från universum till universum eller planetsystem till planetsystem, och hon fick veta att det också finns många portaler av detta slag på denna planet. Detta är ny information för var och en av er. Och vad gör ni med den? Ni vet inte, men den tiden kommer. Och i själva verket används många av dessa portaler – vita hål i synnerhet – för att dra hit Ljusstäderna, och för att förankra Novas Verklighet som ni ockuperar, den interdimensionella verkligheten.

 

Men behöver ni förstå all vetenskap? Nej. Det ni behöver förstå är att ni är kapten på ert skepp, på er båt, och att ni anger kursen. Och inte bara, kära ni, anger ni kursen för er själva. Ni anger kursen för de som följer bakom er. Det är en hel armada! Och ni anger kursen för de som reser med er. Och ja, ni är i ett tillstånd av enorm förändring.

 

Låt mig vara tydlig. Jag kommer att skilja mellan ”fluktuering” och ”förändring” eftersom ”förändring” är en utveckling av en plan och en process; ”Fluktuering” är mer som en blipp på skärmen. Ni är i förändringen, det ni kallar ”övergång”. Ni säger: ”Åh, vi har varit där sedan 2000; Vi har varit där sedan 2007, 2008, 2012.” Nå, ni har faktiskt inte varit vid detta skede någonsin, och mänskligheten, den kollektiva armada som ni leder, har aldrig varit i detta skede tidigare.

Är det en anledning till upprymdhet och fest? Ja. Och är det en anledning till försiktighet? Ja. Det är inte en tillfällighet att ni båda har börjat denna show, genom att tala om andning. När ni befinner er i ett tillstånd av enorm spänning, av jubel, av firande, säger ni, ”Åh, herregud, det tar andan ur mig”, och det sker bokstavligen. Ni känner under ett ögonblick att ni inte kan andas, att ni är överväldigade, överfyllda med glädje. Och det är en av anledningarna till att vi fortsätter att säga till er, ”andas! Stå tillbaka!” Ignorera inte kaoset, men näst intill!

 

Tänk på det igen. När jag har lämnat Europa, har jag lämnat kaoset bakom mig. Det kunde inte följa med mig eftersom det skulle vara alltför störande. Nu, har kaoset fortsatt och utvecklat sig i resorna med de inblandade, och de val av den fria viljan de gjorde, men jag tillät det inte att påverka min resa. Och även om jag ville påverka, var det för långt, för långt bort från mig för att kunna påverka med annat än genom att skicka min kärlek, min energi, mina välsignelser, min Violetta Flamma – ja, till och med då!

 

Så allt har behövt vara i balans av perspektivet och en verklig tillgivenhet Och det är ett ord som ni inte använder så ofta, eller hur? ”Tillgivenhet” till ert uppdrag, syfte och själsmönster/design/ begåvning/kapacitet/förmåga och att tillgivenheten är balansen för anpassningen till det gudomliga hjärtat/sinnet/viljan, och inom det finns den högsta glädjen, lyckan av kärlek.

 

Och när ni är förankrade, när ni seglar med skeppet av kärlek, då är ni i klarheten och renheten av Modern och Fadern – och ni finns inom besluten och viljan av Modern och Fadern.

 

Hur går det för er då? Det går utmärkt!

 

Och ja, vissa av er är utmattade. Ni säger: ”Jag har sprungit maraton och jag kan se mållinjen. Åh, men jag är inte säker på om jag kommer att klara det.” Ni kommer få medvind! Och hur får ni det? Genom att göra det som ger er glädje, genom att fokusera på det som ger er glädje. Och ja, genom att inte låta er distraheras av kaoset, eller några andra av dessa små egna bakslag.

 

Det har varit mycket hicka, många ”fluktuerande” situationer på vägen. Men det ändrar inte riktningen, framåtandan; Den förändras inte. Om ni är trötta, låt vinden och strömmen bära er. Ni har rätt att vila, ni behöver vila. Det är när ni är tomma som vi inspirera er … och ja, ibland när ni är totalt uppslukade, individuellt och kollektivt. Ni kan känna det. Det är er fantasi – fast inte! Ert arbete är att förankras och vara de ni är.

 

Trenderna just nu är att acceptera lyckan. Ni håller på att översvämmas! Och ja, ni kan be om mer. Ni kan be om mer kärlek, ni kan be om mer från Modern och Fadern, och ni kan verkligen be om mer Porlana C. Det skulle jag om jag var ni! Och förresten, jag är du och du är jag!

 

Trenden är samarbete på ett sätt som är vänligt, kärleksfullt, milt och tydligt och inte aggressivt, utan hoppfullt och förtroendefullt, stadigt baserat på en förståelse och kunskap om vad ni klarar av, och vad ni tillsammans klarar av.

 

Trenden just nu – och jag har talat med er om detta – är att ge uppmärksamhet och näring, så att kärleken frodas och överlämnas till era älskade kroppar!

 

Modern har drömt – inte krävt, inte beordrat, inte beställt – Hon har drömt om denna vackra planet av sådan magnifik mångfald och skönhet, en plats där änglar kan framstå i former, vare sig det är som ett träd, ett berg, en jokk, en å eller en människa. Det är det ni är och det är det ni framstår som. Så tänk inte alltid, eftersom det är en process, ”Åh, jag måste arbeta på detta” Nej. Ni måste också – ja, uppmärksamma – men också tillåta.

 

Försök inte skifta strömmarna av förändring. Flyt med dem i integritet, i sanning och trohet för vilka ni är. Inga vägar är exakt lika, identiska; inte ens enäggstvillingar har identiska vägar. Var sanna mot er själva. Men känn också er själva så att ni kan dra nytta av springkällan, så att alla ni i fysisk form kan vara närvarande, för att komma vidare i denna underbara utveckling.

 

Det är tillräckligt bra för att göra mig frestad att komma tillbaka! Vad mer kan jag säga!

 

Käraste Suzi, var vill du börja?

 

Suzi: [Skratt] Jag vill börja med att tacka dig för att du är med oss just nu. Det finns ett antal saker som kom upp efter det du sagt. Det är hur vi reagerar på händelserna i våra liv, vilket är det som faktiskt betyder något. Är vi inte tillräckligt observerade för att förstå var vi befinner oss, eller hur redo vi är för vad som kommer och vilka roller vi kommer att spela?

 

StG: Jo, naturligtvis observeras du. Du observeras [skratt] och vi har observerats under flera miljarder år. Men du frågar verkligen efter beredskapsfaktorn och ja, du observeras.

 

Nu vill jag att ni tar till er det jag säger. Ni observeras. Några av er har en känslan av att ni testas – och ni vet vilka ni är – och ni kommer att säga, ”St. Germain talar direkt till mig!” Och ni har rätt.

Jag är med i det som ni upplever som utmaningar, i många olika situationer som uppstår för er, eftersom de situationerna är unikt utformade för er.

 

Så för några av er, kommer det att vara känslomässiga minnen, övergrepp, svek, rikedom, övergivenhet, sjukdom, förtvivlan … Ni presenteras för dessa situationer som kan vara förvirrande, inte för att vi testar er – vi observerar hur ni som gudomliga genomförare av Moderns Plan klarar det. Är ni redo för nästa steg?

 

Och på sätt och vis kan det kännas som, ”Min Gud, jag trodde att vi nästan var där, och nu detta, den största utmaningen jag någonsin mött” Och det är helt korrekt. Den största vågen kommer på slutet!

 

Suzi: Ja! För mig har det varit, ”Vad ska jag göra med besvikelserna?”. Och det har hänt om och om igen, av stora mått. Varje gång det händer, vill jag utforska och verkligen förstå ”Vad kan jag lära mig av det här?” Och det har varit en mycket intressant resa, den senaste månaden eller så.

 

StG: Och då kan du välja om du vill känna besvikelse och låt den dränka dig i förtvivlan, eller om du helt enkelt observerar den och använda din förmåga för att ta dig ur, omdirigera och ta till dina enorma resurser för att ändra kursen.

Suzi: Ja, och det är det vi för fram. Våra tankar är de vi för in till matrisen av skapelsen, så vi måste hålla dem riktigt bra. Så även vid besvikelse, för att verkligen hålla fast vid drömmen, att föra fram dem även då, eftersom tillit är som total kapitulation. Och när det blir riktigt tufft, vilka val har ni annat än att bara komma över det, och säga: ”Det kommer att bli bra!”

 

StG: Och släppa taget, som jag sagt, av ’hur’, eftersom ni inte har den tillgången; på grund av konstruktionen av er planet och universum, så behöver ni inte alltid ha tillgång till alla de olika faktorerna av ’hur’.

 

Många av er har varit fantastiska i att utveckla intuition, kanalisering, framtidsförnimmelser och telepati. Det har varit överväldigande. Men ändå, när ni blir besvikna eller sårade, förstår ni inte alltid ’hur’ ni ska göra. Då behöver ni alltid använda er förmåga av tillit.

 

Det jag inte vet – inte ens på denna sida – är hur man går framåt utan tillit, utan hopp, utan tro.

 

Suzi: Du sa något tidigare som triggar mig att fråga,”Behöver vi få medvind” [Skratt]

 

StG: Ja! Nu måste du vara mycket tydlig för du försöker vara subtil angående detta. [Småskratt] Och du kanske har märkt att jag inte är särskilt känd som den subtile mästaren!

 

Suzi: Jag känner mig som barnet i bilens baksäte som frågar, ”Är vi framme snart?”

 

StG: Men det är inte det du frågat, så jag ska vara tydlig.

 

Ni drar in på campingen, ni drar in på biografen, ni drar till bowlinghallen, ni drar till mormors hus … Så ja, ni är nästan där. Men när ni kommer dit och då ni är där, kära hjärtan, behöver ni medvind! Eftersom ni har varit i tillståndet – ett bra tillstånd att vara i – av beredskap. Ni har varit under förberedelse, ni har rensat, understött, understött … Nu är ni i beredskap.

Men vad händer när er mamma vänder sig om från framsätet och säger: ”Hoppa ur bilen.” Under tiden, kanske många av er har slumrat till, läst, sovit, argumenterat med era syskon om ni verkligen är på en överraskningsresa. Så när er mamma säger till er, när vår Moder säger till er, ”Hoppa ut ur bilen, hoppa ut ur skeppet,” ja, då behöver ni medvind [småskrattar], eftersom ni kommer att bli mycket upptagna!

 

Suzi: Jag älskar det, och jag är glad att jag ställde frågan eftersom det blev ett mycket bra svar, tack! [Skratt]

 

STG: Var så god! [Skratt] Det finns tider då alla behöver det ni kallar ”medvind” och det finns tillfällen … och jag talar till er som har vacklat och har känt sig nedslagna. Tro inte att jag [inte] vet hur det känns; Självklart gör jag det! Så alla behöver också en andra chans, en tredje chans, en fjärde chans. Avfärda inte någon!

 

Och för egen del – var vänliga – och avfärda aldrig er själva, eftersom det är vad ni gör när ni säger, ”Jag ger upp”. Det är aldrig så att ni ger upp Modern eller Fadern eller er väg eller oss, de uppstigna mästare, ärkeänglarna. Det ni gör är att ni ger upp er själva. Ni förnekar kärleken till er själva och ni förnekar er förmåga att faktiskt göra resan ni bestämt redan innan ni antog kroppen. Ge aldrig upp er själva.

 

Suzi: Du sa att vi aldrig tidigare har befunnit oss vid detta skede. Vill du vara mer specifik om vilket skede exakt?

 

StG: Ni har aldrig tidigare, individuellt eller kollektivt, varit vid denna punkt. Jag tror att ni kollektivt har kallat det ”slå på strömbrytaren.” Ni har aldrig tidigare varit vid denna punkt under er uppstigningsprocess. Ni har aldrig tidigare varit vid denna tidpunkt, i detta skede då ni verkligen är i beredskap, förberedda och väntar på att flaggan ska signalera ett ”kör” i termer av att skapa, att fysiskt skapa, och påtagligt föra fram Nova Jorden.

 

Nu är jag inte en – ja, även om jag är välkänd för att manifestera guld och juveler och sådant ni har – så är jag är inte någon som bara fokuserar på överflöd. Fast, jag är ökänd och känd för det, men det viktigaste är den känslomässiga, psykiska, andliga beredskapen av att använda rikedom.

 

En av anledningarna till att jag var emot att återvända till planeten, till ”den gamla jorden”, var att jag hade bevittnat alltför mycket maktmissbruk, missbruk av rikedom, missbruk av resurser, eftersom den primära drivande faktorn med en korrekt användning av denna rikedom, var rätt användning av viljan, som baserades på måttlighet, klokhet, styrka, glädje, lycka och sanning. Så förberedelsen hade behövt finnas där.

 

Kvoten … om ni vill jämföra det med en matematisk formel, var tvungen att vara en procentsats av ert individuella själv och kollektivets själv, för att vara redo med att moget, andligt, känslomässigt och fysiskt, kunna hantera processen av att bygga nya samhällen. Och detta är samhällen, vänskap, familjer, heliga församlingar och politiska arrangemang, som bygger på samarbete som grund, men med godhet, med vänlighet.

 

Så, ni har aldrig varit i detta skede där ni säger, ”Okej, vi är alla uppradade och vi är redo att bryta mark.” Så ta på er festklänning och gör er redo att bryta marken!

 

Suzi: Nå, det låter verkligen underbart! [Skratt] Du nämnde den gamla Jorden, och jag bara tänker ”finns den gamla Jorden fortfarande kvar?”, vilket sedan leder mig till tanken om att vår uppfattning är det som finns runt omkring oss, och det vi uppmärksammar är det som skapar vår värld. Så om denna avgörande händelse finns runt tillräckligt många människor med insikten att det vi uppmärksammar … som att vi förstår det som händer, men vi går inte in i kaoset, som nämndes förut?

 

StG: Det är korrekt. Nu är Jorden evinnerlig – en vacker ärkeängel – så när jag säger ”den gamla Jorden” så tänker jag på de gamla mänskliga paradigmen som skändade denna underbara planet. Och så, mer och mer, även med tillstånd av kaos, finns det fler och fler av er som säger: ”Jag vill inte leva i kaos och jag väljer att inte tänka på det, för det är inte dit jag väljer att lägga min uppmärksamhet, det är inte mitt dagliga liv. Jag vill inte välja eller bo i dessa störande vibrationsavvikelser.”

 

Det är inte bara där ni behöver lägga er uppmärksamhet. Det är utgångspunkten och slutpunkten, men däremellan är också av stor betydelse. Så på många sätt, existerar inte längre ”den gamla Jorden”.

 

Tänk nu på det på det här sättet. På er planet, finns många människor som älskar att leva i det förflutna. Även när jag fanns där, hade jag vänner och allierade och bekanta som skulle ha älskat att leva i det förflutna. Så det finns de ibland er, som fortfarande väljer att leva i det förflutna. För vissa är det nära förflutna, för vissa är det det avlägsna förflutna – men det är inte verkligt. Det är bara ett vagt, amorfiskt minne. Det är inte det som är den nuvarande verkligheten. Och jag menar inte i form av tid. Jag menar i form av trossystem.

 

Så det finns de som fortfarande befinner sig i övertygelser av … till exempel, så kommer ni att höra folk säga: ”Åh, vi måste återvända till familjevärderingarna.” Det jag vill säga då är: ”Varför samskapar vi inte och förankrar sanna familjevärderingar?” Många av de familjevärderingar som man talar om var auktoritära, baserades på ojämn fördelning, inte bara av rikedom utan av makt, förvaltarskap, nedvärdering av kvinnor, och barnen betraktades som ägodelar …

 

Suzi: Absolut!

 

StG: Jag skulle aldrig föreslå någon att återvända till det. Och ändå, finns det de som drömmer om denna falskhet.

 

Suzi: Ja, jag måste säga, att just nu är jag chockerande ointresserad av väldigt många av de saker som livet har att erbjuda, och jag ser fram emot att det blir mer intressant och jag ska verkligen hålla plats för det. Men jag undrar bara om mitt jobb kommer att vara utanför planeten, för

”kommer saker och ting verkligen att bli så mycket trevligare här?” Jag vet inte. Det är svårt att säga.

 

StG: Du förstår, att många av er tänker ”Är mitt jobb utanför planeten eller på planeten?”, och jag tänker då att du begränsar tänkandet. Varför skulle det inte vara båda, och allt det ovanstående? Du behöver inte säga, ”Mitt jobb är i Nordamerika” eller ”i Europa.” Ni blir ett Gaiansamhälle och nya transportsätt införs och blir tillgängliga för er, och då ni lärt er att bättre bilokalisera, kan ni vara i Peking på morgonen till frukost, i Seattle för lunch och i Kapstaden för middag!

 

Suzi: Ja, det är fantastiskt!

 

StG: Ja. Och ni kan göra allt det genom att besöka era vänner ombord på skeppen under tiden

 

Suzi: Oh ja, det älskar jag. Jag har funderat mycket och jag är inte riktigt tillfreds med att flyga på grund av hela TSA (Transportation Security Administration) och säkerhetskontrollerna, så det skulle vara mycket trevligare att lifta med ett skepp!

 

StG: Det är första klass hela vägen! [Skratt]

 

Suzi: [Skratt] Och, nu kommer vi naturligtvis till frågan om ”när”?, och jag har fått försäkringar från Galea att det här året ser mycket bra ut för det!

 

StG: Och jag skulle föreslå att du tar Galea på orden!

 

Suzi: Okej, jag gör det.

 

StG: Gå med min kärlek, kära hjärta, och gå med min kärlek, alla ni. Du gör det utmärkt! Titta efter resningen och fallet av det gamla, och vet att det är i avslutningsfasen, men du är inte en del av det. Du seglar till nya världar och du är snart där. Land i sikte. Du är nästan där, kära Suzanne.

 

Suzi: Underbart, tack.

 

StG/Suzi: Farväl.

 

Kanaliserat genom Linda Dillon

 

Översättning: Margareta och Hans Jonåker

Du gillar kanske också...