Sananda via John Smallman, 29 januari, 2018

Sananda, 29 januari 2018

Via John Smallman

Hej, detta är John med ett meddelande från Jesus för måndagen den 29 januari 2018. Idag pratade jag med honom om min egen känsla av otillräcklighet, och han gav mig några goda råd och föreslog också att det skulle vara lämpligt att dela med mig av det till våra bloggläsare. Så här är det!

Jag: God morgon käre Jesus. Mycket ofta känner jag mig obekväm när jag kallar på dig för ett samtal eller en konversation, eller till och med vägledning. Inom mig känner jag det som att kalla på dig är ett intrång i din sfär. Jag känner även så med andra. Det är som att be om hjälp, vilket jag känner mig obekväm med. Jag är också ovillig att hjälpa eller erbjuda hjälp åt andra. Tankar om varför jag känner så här har dykt upp, men aldrig varför det är så. Kanske kan du ge mig lite vägledning här.

Det slog mig precis, jag tycker om att läsa om vägledning i böcker eller höra det i intervjuer – särskilt den om Buddha vid gaspumpen när Rick Archer intervjuade några mycket intelligenta och intressanta människor – men jag har svårt att ta råd från mina nära och kära, vänner och bekanta. Är det bara en fånig självgod stolthet från min sida, eller är det rädsla för att göra fel? När jag läser en bok eller lyssnar till en intervju kan jag inte ”göra fel”, medan jag kan det i en konversation. Hur som helst, över till dig om du har tid och lust att tala med mig och erbjuda lite klok och värdefull vägledning.

Jesus: En mycket god morgon på dig John, och som alltid är jag glad att få prata med dig. Pausa bara ett ögonblick för att frigöra den där inre rädslan för att kommunicera med mig, lyssna sedan och skriv ner det. Det jag har att säga kommer att hjälpa och lyfta upp dig och alla andra som du väljer att dela det här med.

Vi är alla Ett med Gud/Källan och oskiljaktiga från Honom. Vi är bara olika och unika uttryck av detta Ett, och vi är alla lika älskade och värdefulla av vår himmelske Fader i varje ögonblick av vår existens. När man är i en mänsklig kropp är det mycket svårt att verkligen känna och förstå det, förutom vid en tillfällig och högst oväntad glimt av medvetenhet om att: ”den Enhet som är Allt Som Finns inkluderar även mig – alltid.”

Separationsspelet, som mänskligheten spelar, handlar om att vidmakthålla omedvetenhet och ovetskap om den Enighet som är Gud, vilket omfattar Allt som Han skapar och därmed varje individ. Och därigenom omedvetenhet om det faktum att det INTE finns några undantag och heller inte NÅGRA fiender, därför att det inte kan finnas några undantag eller fiender när alla är Ett.

Således är det uppenbart att separationen måste vara overklig. Därför är alla ni som Gud har skapat, alltid förenade med Honom. Han är Källan från vilken allt uppkommer, och allt som uppkommer är, genom Hans Natur och Avsikt, perfekt.

Er mänskliga kropp är overklig, ett tillfälligt fordon med stark begränsning, som varje inkarnerad själ valde att ockupera en strängt begränsad tid, för de enskilda händelser och evenemang som gör det möjligt för varje individ att uppleva, unikt för bara dem själva. När ni ”dör” för att återvänd till de andliga sfärerna, kommer alla känslor av separation att försvinna, men er individuella känsla av jaget inte bara stannar kvar, den intensifieras, därför att er medvetenhet om den enorma och oföränderliga Makt och Kärlek som Gud utrustade er med i det ögonblick ni skapades, återvänder till er.

Som människa har ni alltid en känsla av att ni är mycket mer än den mänskliga kroppen, men distraktionen i det tillståndet, inte minst känslan av att vara liten och obetydlig i ett till synes enormt och omätbart Universum, gör att det är mycket svårt för er att till fullo förstå vad det innebär. Vissa, som gör ett medvetet val att följa en andlig väg, kommer till insikt om att de, och alla andra, är mycket mer än förkroppsligade människor. Men full insikt om er verkliga och oföränderliga natur är inte möjligt förrän ni frigör er från er mänskliga kropp.

När ni upplever förvåning, fruktan och intensiv glädje, ersätter det känslan av att ni är små, obetydliga eller värdelösa, som ni levde med som människa. Fruktan uppstår därför att insikten om vilka ni verkligen är, är så överväldigande efter att ha levt med er begränsade självkänsla så länge. Det är verkligen ett uppvaknande från en mardröm av att vara okroppslig och obetydlig i det oändliga skenet av ert eget Ljus, vilket är långt mycket starkare än den klarast lysande stjärnan i ert Universum.

Litenhet och obetydlighet är inte av Gud. Gud är ett oändligt fält av Kärlek i vilket alla har sin eviga existens, och i vilket alla händelser inträffar. Det finns inget bortom det, det finns bara inom det, och det ”inom” är obegränsat, gränslöst, allomfattande och allomfamnande, eftersom det i sig innehåller Kärlek för allt skapat. Allt är av oändligt värde, oersättligt och för evigt fullt medvetet om Guds Kärlek och Hans Natur.

Jag påminner er alltid om att dagligen gå till ert inre för att tala med den Kärlek som finns där, därför att som människa behöver ni verkligen ta er tid att medvetet ansluta er med er Källa dagligen. Den är levande och den driver era individuella energifält, så att ni lättare kan interagera med alla andra människor som ni tänker på, kommunicerar med eller bara passerar på gatan. Samspelet mellan alla er är konstant och pågående, även om ni är övertygade om att ni är en ensam fysisk varelse, ganska separerad från alla andra eller allt annat ”där ute” i den värld där ni lever era mänskliga liv.

Ni har valet att vara kärleksfulla, kärlekslösa eller omedvetna. När ni väl vet om det här, ska era intentioner bara vara kärleksfulla, eftersom Kärlek är er natur. Men eftersom ni har en fri vilja, kan ni välja att ignorera de mångfaldiga möjligheter som uppstår i era dagliga liv till att ta emot eller neka till att ta emot Kärlek genom att hålla era hjärtan stängda i rädsla, och nästan – men aldrig helt och hållet – blockera Dess normala och naturliga flöde genom er och hela Enheten.

Ni är alltid anslutna till er Källa med en fullständigt obrytbar länk. Utan den skulle ni inte existera, för er existens är totalt beroende av er anslutning till Källan, genom vilken Liv och Kärlek ständigt och för evigt flyter. Men ni kan, och många gör det, begränsa eller blockera den. Men varför skulle ni göra det? Därför att i illusionens separerade värld finns det en rädsla för andra, för vad de kanske och kan göra mot er kropp, som skulle ge er en intensiv smärta och lidande. Och det är sant att genom era kroppar – den mentala, emotionella och fysiska – kan ni uppleva intensiv smärta och lidande som många, eller faktiskt alla har gjort. I illusionen tror många att kärleken är svag och att de måste vara starka, så de blockerar den från sitt medvetande för att vara starka.

Men om ni öppnar er bara lite för Kärleken kommer lidandet som ni kanske genomgår att minska, och även fysisk smärta kommer att vara mindre intensiv. Om ni engagerar er i dömanden, kritik och ilska kommer er smärta och ert lidande att öka. Ni har alla mött eller umgåtts med människor som lider och skyller det på någon annan och är mycket missnöjda. Medan andra, under liknande omständigheter inte är så olyckliga, eftersom de höjer sig över det och accepterar det som har hänt, och väljer sedan att gå vidare, istället för att engagera sig i skuldspelet. Ni har alltid ett val om hur ni ska reagera i vilken situation som helst, och om ni väljer att vara kärleksfulla istället för rädda och anklagande, kommer ni mycket lättare att finna frid inom er själva.

Som ni vet, och som ni ofta har fått höra här och på andra ställen, är er natur Kärlek. När ni väljer att ägna er åt Kärlek kommer ni att bli mycket lyckligare och få mer frid, än om ni väljer att skylla på andra och söka upprättelse. Anklagelser och upprättelse ger aldrig tillfredsställelse, därför att de ständigt ber om mer. Ju mer en person tror att de förtjänar upprättelse, desto mer av det kommer de att söka, eftersom de engagerar sig i ändlösa cykler av dömande och anklagelser.

Tillfredsställelse kommer inifrån, det kan inte komma utifrån er själva. Ja, beundran eller gratulationer från andra är upplyftande, men dess upplyftande effekt är bara tillfällig. Om ni inte älskar er själva kommer beröm från andra aldrig att tillfredsställa er, för ni kommer att behöva höra det upprepas och upprepas i all oändlighet, för att dränka er egen känsla av otillräcklighet eller värdelöshet.

Så många människor har en offentlig person, bakom vilken de gömmer sig och skyddar sina känslor av otillräcklighet, och om den personligheten oväntat blottas eller avslöjas, blir följden nästan alltid skam, eftersom personen på grund av sin egen känsla av otillräcklighet inte är förberedd på eller redo för att bli sedd som den lilla människa den själv tror sig vara. En falsk person är just det, och ägaren vet och fruktar det trots att det är overkligt, en egoistisk konstruktion.

Ni kan inte vara någon annan och det är inte meningen heller, ni är alltid den varelse Gud har skapat, och ni är också den människa ni valde att vara innan ni inkarnerade. Och ni gjorde det valet mycket noggrant och med vägledning från dem i den andliga världen vars uppgift det är att hjälpa er i varje ögonblick av ert liv. Sättet att finna det enorma värde som för evigt finns inom er själva är att vara er själva.

Kalla på dessa guider, mentorer och änglar som finns i ert permanenta supporterteam, och be dem att hjälpa er att förstå syftet med det som händer i era liv, och be dem sedan att hjälpa er att hantera det för ert eget bästa och för alla inblandades bästa. De kommer att göra det, och då kommer ni att finna modet att bara vara er själva. Och verkligen, det jaget är magnifikt. Hur kan det inte vara det när Gud Själv skapade det till sin avbild?

Er kärleksfulla broder, Jesus.

Översättning Ulla Krogh – www.st-germain.se