Sananda via John Smallman 30 januari 2021

Sananda via John Smallman 30 januari 2021

https://tinyurl.com/yywzjplg

Vi är på randen! Mänsklighetens uppvaknande är nära förestående! Tiden för kaos och förvirring närmar sig sitt slut, även om det mycket väl kan verka som om tendenserna att nya konflikter uppstår på många platser ökar.

Mycket kollektiv karma kommer upp för att frigöras när det sker, därav kaos och förvirring. Var inte oroliga, den gudomliga planen flyter perfekt och smidigt, precis så som Modern/ Fadern/ Gud tänkt, det är bara inte uppenbart för er, eftersom slöjan som skapats av illusionen mellan er och verkligheten, fortfarande finns kvar.

När slöjan försvinner från era sinnen, löses eller luckras upp, som den gör då ni vaknar, kommer ni att bli alltmer medveten om att ni bara inte kunnat se illusionen för vad den egentligen är. . . illusionär, på grund av denna illusoriska slöja!

När ni får mer kunskap så kommer ni till en sann medvetenhet om att ni är En, att ni är Kärlek, att det inte finns någon separation, vare sig er emellan eller från Källan.

Många av er har på en intellektuell nivå accepterat att detta är sant, nu kommer ni att känna det i era hjärtan, faktiskt så börjar många av er redan känna och veta att det är sant. Denna vetskap kommer att bekräfta för er vad ni intellektuellt har accepterat, att ni är, och hela tiden funnits i er eviga existens, oavbrutet och oskiljaktigt i den gudomliga Närvaron.

Det är verkligen mycket enkelt, det är för att ni återigen förstår att detta kommer att ge er glädjen tillbaka, den som ni alltid existerat i.

Som barn spelade ni spel med andra barn, ibland var det väldigt roligt och ni ville inte sluta, medan det andra gånger inte var det, kanske för att andra retade eller mobbade er, vilket fick er att bryta för att det förstörde glädjen.

När ni kom in i tonåren förändrades spelet, och det gjorde det återigen när ni blev vuxna.

Vuxenlivet kan tyckas vara antingen en välsignelse eller en förbannelse eftersom ni, när ni spelar vuxna spel, var tvungna att bli alltmer ansvariga för era tankar, ord och handlingar, vilket andra mer än gärna uppmärksammade varje gång ni försökte er på att inte ta ansvaret.

Att acceptera eget ansvar för era liv, är kanske den svåraste delen av att bli vuxen, och många finner sig oförmögna att ta detta stora steg i mognad och visdom, utan väljer istället när saker går fel, att skylla på andra eller på omständigheter som ligger utanför deras kontroll.

Att vara människor i kroppar betyder att ni på många sätt begränsas av själva er fysiska natur. Att växa upp, från livmodern, genom spädbarnstiden, barndomen, tonåren och fram till vuxenlivet, är att lära sig och hantera begränsningarna i detta tillstånd.

När ni som barn börjar förstå, tenderar ni att se vuxna som mycket kloka och starka varelser, när era slutledningsförmågor utvecklas, börjar ni inse att ni själva också så småningom kommer att bli vuxna, och att era föräldrar inte är lika kloka som ni trodde, och då börjar ni se fram emot det tillstånd av självständighet, som ni kommer att uppnå när ni blir vuxna.

Men ofta, på grund av upplevelser i barndomen eller trauman, utvecklar ni en känsla av att inte vara tillräckligt bra, tillräckligt smarta, tillräckligt starka, tillräckligt vackra eller stiliga, då ni ser andra ni upplever som bättre än er själva i dessa områden.

Detta gör det mycket svårt för er att utveckla en stark känsla av självacceptans. Många har en inre känsla av att de bara är barn i vuxna kroppar, och att även om de är fullt utvecklade fysiskt, så känner de att de inte är riktigt vuxna och känner sig hotade och rädda i denna vuxenvärld, som de hade hoppats på skulle ge dem en stor känsla av frihet och oberoende.

Denna känsla av otillräcklighet, är särskilt utbredd bland de som bor i mer tekniskt avancerade områden i världen.

Människor där känner ett intensivt behov av att visa upp något helt annat än det de är – som kompetenta humana vuxna som lever klokt och ärligt – och de kämpar ofta med att bevisa för andra, och naturligtvis för sig själva, att de är lika bra, eller bättre, än sina kamrater. Om detta sätt att leva ger dem en acceptabel nivå av framgång, så kommer de sannolikt att uppnå en rimlig känsla av självacceptans, och stressen av att känna sig ”mindre än” kommer att minska.

Verklig självacceptans kommer dock inte från att vinna eller gå vidare i tävlingsinriktade möten med andra, utan från att komma till insikt om att tillståndet med att vara människa, sätter begränsningar som ni kan arbeta med eller slåss mot, och genom att göra det förra – acceptera verkligheten av det – kommer att leda till ett fridfullare sinnestillstånd, eftersom den tidigare konstanta strömmen av negativa ”tänk om?”- tankar minskar avsevärt.

I detta naturliga och mycket mer avslappnade tillstånd av mänsklig existens, kommer personen att finna en djupare mening med livet, än hur det är när livet verkar vara en ständig och pågående kamp för att betala räkningarna och behålla sina relationer – med partnern, familjen, barnen eller arbetskamraterna.

Att söka en djupare mening i livet är en uppgift som varje människa behöver ta itu med.

Vissa blir medvetna redan som spädbarn, om att något saknas i deras liv som människor, andra blir inte medvetna förrän långt in i vuxenlivet. Men på grund av de planer ni utformade för er själva innan ni inkarnerade, finns det vissa lärdomar ni behöver få innan processen av uppvaknandet i era liv, med sökandet efter en djupare mening kan börja.

Men när en person blir medveten, och alla kommer vid någon tidpunkt att bli det – även om de vägrar erkänna det för sig själva – så är det alltid vid precis rätt tidpunkt för den individen. Ni har alla era egna unika vägar att följa, som leder er hem till verkligheten.

De av er som läser detta, eller andra kärleksfulla meddelanden från de som finns hos era supportteam i de andliga sfärerna, söker redan och finner den djupare meningen.

Den mest underbara aspekten av detta är att hur djupt ni än går finns det alltid längre att ta sig, mest för att uppmuntra er att gå framåt, eftersom mer frid och glädje då kommer i era liv. När detta fortsätter kommer ni att upptäcka att fler och fler människor dras till er på grund av kärleken och friden som flödar genom era energifält, som en magnetisk sfär som expanderar och delar kärlekens magnetism.

Och naturligtvis är det därför ni inkarnerar i detta ögonblick av mänsklighetens uppvaknande, för var och en är alla viktiga aspekter i det mänskliga uppvaknandet.

Ni assisterar andra, vilka är ni kanske är helt omedvetna om, att bli medvetna om att det finns en betydligt djupare mening med livet, än de någonsin tidigare tänkt på.

Er närvaro i deras liv, antingen tillfälligt eller långsiktigt, medvetet eller omedvetet, uppmuntrar dem att söka efter denna mening inom sig själva, där den alltid funnits i väntan på deras val, och allt eftersom de tillåter sig att bli medvetna om det, tillåta det att uppstå i deras medvetna medvetenhet, för att lyfta och inspirera dem.

Ett fantastiskt och helt underbart mirakel sker just nu i det mänskliga kollektivet, ett mirakel som har planerats gudomligt sedan tidens början, sedan det ögonblick då upplevelsen av separationen inträffade, och detta mirakel är att mänsklighetens kollektiva uppvaknande kommer till förverkligande, förståelse och vetande, om att det bara finns KÄRLEK, och att inget mer behövs eller är ens möjligt.

Därför, som jag tidigare sagt, FIRA!

Att fira mer intensifierar varje individs energifält, som då integrerar mer med energifältet för den Enda, det gudomliga fältet av Kärlek som är Allt Som Existerar.

Er kärleksfulla broder, Jesus.

Översättning: Maggan