Sananda via Judith, 10:e mars 2017

Sananda via Judith, 10:e mars 2017

 

Älskade Ni, det har förekommit en del förändringar nyligen i det kollektiva medvetandet, kollektivet inom den här geopolitiska grupperingen och hos andra geopolitiska grupperingar runt om i världen. Eftersom dessa geopolitiska grupperingar sträcker sig till hela världens sinnen, har de varit ganska aktiva. Ni har tyckt att det varit lite av en utmaning av och till, av att ta in allt och fundera på det, och jag har verkligen sett er använda er av mitt råd om att: ta plats i den främre raden för att titta på dramat som utspelar sig på scenen, om ni inte känner någon annan vägledning.

Ni har abonnerat på sätena i den främre raden, för njutningen att roas av det. Fast, som ni minns, så skapar ni er verklighet, och ni kan kalla det vad ni vill. I sanning, ingenting som inte är bra kommer att kunna drabba er. Varje gång det separerade egot finns med i scenen och säger ”Men herre, hur … kommer jag att bli utan pengar? Kommer jag att bli begränsad för vad jag kan göra, etc.? ”Då tar ni ett djupt andetag och säger:” Nej, separerade ego, det är okej. Jag – har pengar ”Jag” – är ansvarig, och Jag bestämmer att allt kommer till mig som en välsignelse. ”Sedan tar ni ett djupt andetag, sitter kvar i sätet och tittar på vad som händer. Om någon kommer fram till er och vill prata, så blir det helt, Allt.

Ni ser på helheten från det som händer, och ni vet att verkligen ingenting kan skada er. Ingenting kan avbryta ert uppvaknande, återföreningen. Fast, det som verkligen händer på er nationella scen, är att det mest underbara receptet på uppvaknandet kommer fram. Och jag säger det med all Sanning; inte som ett skämt, även om det ibland är bra med glädje och skratt.

I sanning, ni kommer att se tillbaka på den här tiden och upptäcka hur de olika delarna har gått samman, för att hjälpa uppvaknandet. Så tillåt er själva att förbli fridfulla. Fast, ni kommer att vara tveksamma och säga, ”Hmm, några av dessa saker ser inte ut som om de leder till healing, åtminstone inte på kort sikt.”

Det är okej. Ni kanske säger, ”Jag kan inte vänta och se om allt detta kommer att fungera”, men det kommer det; ni vet det. Ni vet redan att det kommer att fungera. Oavsett hur det ser ut just nu, så kommer det att ordna sig, och gottgöras. Och då kommer ni att säga ”Ja, jag visste det. Jag var inte helt säker på det, men, det har verkligen blivit av. ”Allt ni ser på scenen har kommit för att passera/att släppas. Så titta på det, njut av det, var fridfulla, och vet om Vem som håller i framtiden.

När någon kommer till er och är mycket upprörd över något, ta deras händer först av allt, och säg, ”Andas med mig.”

”Ja men…”

”Andas.”

Sedan gör ni det som healar mest: ni ger en kram.

Sedan sätter ni er ner och säger, ”Okej, berätta nu vad som hänt.” Om de då blir upprörda igen, ta deras hand och säg: ”Låt oss andas tillsammans.” Det är ett mirakulöst vad ett djupt andetag kan göra. Ni möter dem med kärlek. Ni lyssnar på dem. Eftersom de verkligen känner sig mycket rädda, ni vet det, och ni försäkrar dem om att det har kommit fram för att passera/att släppas.

Så ni skrattar och säger, ”Okej, vi blickar framåt några år i tiden. Hur ser du dig själv då? ”

”Ja, jag vet inte. Det är det som är problemet.”

”Okej, hur skulle du vilja se dig själv?”

”Ja, jag skulle vilja ha tillräckligt mycket pengar, för att kunna känna mig trygg och göra det jag behöver göra och åka till olika ställen.”

”Okej, det kommer att bli så.”

”Men, hur vet du det?” Kommer de att fråga.

Och ni kommer bara att svara, ”Jag vet.” Eftersom ni verkligen har levt under tillräckligt många livstider, och sett tillräckligt många saker hända. Ni själva, kommer att stå starka, eftersom ni vet från tidigare erfarenheter, att allt, oavsett hur illa det än kan se ut, har kommit för att passera/att släppas.

Så ni andas, ni ler, ni håller händerna och säger: ”Det är okej. Jag vet. Jag vet med stor säkerhet att det kommer att bli bra”, och det gör det. Ni kommer att ha roligt med det, tro det eller ej. Och även de som vrider sina händer och undrar vad som kommer att hända med dem, kommer att få det bra.

Nu, jag vet att ni har vänner som brukar bli oroade, brukar vara rädda, brukar döma. Men när ni håller deras händer och ni andas tillsammans ett tag, så kommer de att släppa spänningen, eftersom ni inte kommer att släppa deras händer förrän de släppt en del av det tunga de bär, börjar andas och känner att kroppen slappnar av lite.

Ja, bekymren kan finnas kvar, men de kommer att låta en del av dem passera. Så ni håller deras händer och ni andas tillsammans. När de når ett fridfullt tillstånd – och det kanske inte händer direkt, men det kommer att hända – då pratar ni med dem … ”Vet du, jag har en rolig idé. Jag typ sitter tillbakalutad. Jag sitter på främre raden och tittar på pjäsen som pågår.”

”Å, men det är inte en pjäs. Allt kommer att förstöras och bli ruiner.”

”Men ja, du förstår, när jag tittar på det, är det ibland som en del av de dramer vi ser på den stora skärmen.”

”Ja, men jag befinner mig mitt i det.”

”Du kanske inte behöver göra det.” Du kanske kan ge dem ett förslag, så att de drar sig tillbaka ett tag. Det kanske inte är något de trodde sig kunna göra; en ny idé. ”Vad? Menar du att jag inte behöver oroa mig? Behöver jag inte lösa det?”

”Nej, det har kommit för att passera”, och det kommer det att göra. Så var vid gott mod, och det finns ett ordspråk i denna världen, och det är ett mycket bra: ”Jag kanske inte vet vad framtiden bär med sig, men jag vet Vem som bär den.” Kristus inom er bär framtiden. Så kom ihåg att; kanske låta det passera vidare då det behövs. Ibland behövs inga ord. Ibland behövs bara en kram, och ett leende som säger: ”Jag kommer att lyssna på dig. Jag vet hur du känner dig. Det är okej.”

Och efter att de varit i stormen, ser de den passera. Ni har upplevt det själva. Ibland behöver ni bara prata ut, och sedan blir det bra. Jag rekommenderar att ni försöker få dem att prata ut, för om ni för tidigt försöker att invänta en ny idé, då kommer ni att stoppa processen. Det de behöver är att få prata, få ut det, och sedan kan det bli ett litet utrymme, där något nytt kanske kan komma in.

Det är därför ni är här. Det är därför ni frivilligt har valt att vara här vid den här tiden. Det större Själv av er, visste att dessa år kommer att bli de växande åren, åren med gottgörelse, med försoning. Ni visste innan ni skrev under, att det verkligen skulle bli tiden med uppvaknande, och ni sa, ”Å, jag vill vara där då. Jag vill se alla vakna upp.”

Nåväl, ni kanske inte visste att det till att börja med, skulle komma fram genom mardrömmar, och när ni varit mitt i mardrömmen, sa ni, ”Å, jag vill bort. Det här är inte vad jag räknade med. Det här är inte det jag trodde att jag anmält mig till.” Sedan tar ni ett djupt andetag och kommer ihåg att allt har kommit för att kunna släppas.

Så nu kommer vi att ta dessa idéer lite längre, eftersom det är ytterst viktigt för medvetenheten att minnas. Det är vad jag kommer att kalla det Primära Direktivet. Nu har ni fått termen. Ni har sett i era dramer på den stora skärmen, framställd som Star Trek ”i en galax långt, långt borta” och för väldigt länge sedan, ja, ni kan säga att det hände för länge sedan, men det är på väg att hända igen.

Det fanns ett primärt direktiv, men det är inte det primära direktivet som jag kommer att tala om nu. Det jag talar om är något som har funnits sedan innan tiden fanns, och det är det primära direktivet i ert liv, i varje livstid ni har haft. Det är direktivet med att leva i kärlek, att sprida kärlek, att vara i kärlek, att älska livet, att älska era bröder och systrar, de fyrfota varelserna, livet i alla dess former, och att älska och utvidga Kärleken.

Det är det Primära Direktivet som har funnits sedan innan tiden skapades. Det är i sanning, den jord som du är sprungen ur. Kärleken fanns innan någon skapelse. Ni har sagt, ”Jag kommer att leka med mina skapelser i den här sandlådan. Jag kommer att agera tillsammans med mina bröder och systrar, i ett speciellt drama.”

Och det Primära Direktivet sa, ”Ja.” Det säger alltid ”ja”, eftersom kärleken alltid tillåter. Och eftersom det tillåter, har det också en medarbetare, och det första direktivet kommer med en medarbetare av glädje, av lycka, av okay-ande, eller vilken beskrivning ni föredrar att tillämpa; ett ljusfyllt hjärta. Det Primära direktivet kommer alltid med et ljusfyllt hjärta. För verkligen, när ni älskar faller allt på plats, för att tjäna Kärleken Själv. Det primära direktivet är det som får er att förstå, att ni agerar i ett drama av en annan sort.

Kärleken gav er livet, som ni säger, ”Jag vill uppleva. Jag vill uttrycka. Jag vill uttrycka det jag är, i alla dess otaliga former och skapelser.” Det har ni sagt från allra första början, och det är det ni gör under varje erfarenhet. Ni uttrycker det Primära Direktivet, på ett eller annat sätt, eftersom ni inte skulle göra det ni gör, utan att Kärleken tillät er.

Så det är nödvändigt att ni från tid till annan checkar av och säga: ”Okej, jag är den främre punkten och interagerar i och genom mina skapelser, med det Primära Direktivet. Jag är det Primära Direktivet och interagerar i och genom alla mina skapelser. ”Eftersom ni verkligen är det. Även av de skapelser som ni tycker, ”Å, det här kan inte vara bra. Det här kan inte bli ett bra resultat. ”Men ändå, när ni har avslutat en livstid – och hör nu – när ni har avslutat en livstid, har ni möjlighet att se det från platsen av det Primära Direktivet, då kan ni se allt ni gjort och tycka att det var bra.

Ni har utrymmet, möjligheten att titta på allt. Det finns de som har haft det som kallas en

nära-döden-upplevelse. Nå, det är en erfarenhet av döden, och sedan har de kommit tillbaka för att berätta om det, och de berättar för er hur de upplevde det, hur de fick möjlighet att se vad som hände, vad de gjorde, vad andra gjorde och hur annorlunda de ser på det nu, jämfört med innan den kroppsliga energiaktiviteten upphörde..

De som har kommit tillbaka för att prata om det är inte klara ännu. De vet själva att de inte är klara med sina erfarenheter, så de kommer tillbaka för att berätta för er om det. För det mesta, finns det en generell överenskommelse, en generell linje för erfarenheter som löper genom varje uppgift de gör. Det viktigaste är att de kommer att minnas, att är livet är bra. De känner ofta att det som bekymrade dem, i själva verket var en gåva, och att de är här för att dela med sig, dela med sig av det Primära Direktivet av Kärlek.

Ni känner igen känslan av kärlek. Alla ni som läser dessa ord, vet hur det känns att bli kära, att vara så involverad i kärlek att det är allt ni ser och upplever. Kanske kommer den och försvinner lika snabbt. Kanske varar den under en livstid. Men ni känner igen känslan av total, fullständig kärlek.

Ni visste om det, och det är därför ni frivilligt valt att vara här, även om det blir en viss minnesförlust när ni går in i fysisk form; men inte alltid. Och sanningen är, att till att börja med, under en period av månader, kanske år, kommer ni ihåg kärleken, och det är därför de små så ofta säger, ”Jag vill gå hem. Det här är inte hemma. ”Eftersom de kommer ihåg kärleken. De minns Hemmet som är av total och fullständig Kärlek.

Så de små kommer ofta och säger till er, ”Jag vill inte vara här. Varför är jag här? ”För då, vid den tidpunkten, har själen glömt att den har kommit hit av fri vilja. Ni kan uppleva åratal under uppväxten då ni säger, ”Jag har inte gjort detta frivilligt. Jag skulle aldrig ha gjort detta frivilligt. ”Men ändå, varje själ som frivilligt antagit fysisk form, har kommit hit som ett sändebud av Kärlek. Oftast beror det på, att det är det de vill minnas, och de letar efter den igen.

Ni känner igen utrymmet av kärlek. Ni har varit där. Men sedan, på grund av de slumpmässiga fysiska liven, tror ni att den har gäckat er, och ändå är det den ni är. Det är den ni måste dela med er av.

Ni har sett de som kanske inte har så mycket materiella saker. De kanske lever ett mycket enkelt liv och har inte alltför mycket av den världsliga utstyrseln, men det finns en anspråkslöshet hos dem, och de är ofta lyckligare än de som har samlat på sig en massa pengar och materiella ting, eftersom de förstår vad som verkligen är viktigt. De har inte glömt det.

Även de som verkar vara berövade all hjälp, är aldrig berövade Kärleken. Det är den som tillät dem att komma fram och att skapa. Det är deras verkliga existens, liksom er existens. Så ni tillåter er själva att ansluta er ännu en gång, till Kärleken ni är. Hur gör ni då det? Stor fråga.

Först av allt, föreslår jag att ni tar er lite tid varje dag, för att få kontakt med den kärlek som har tillåtit er att vara här. Ta er tid för meditation, en kort tid av tystnad, och fokusera på det största miraklet i det fysiska livet, andningen. Om ni inte gör någonting annat under meditationen, så fokusera på själva andningen, andas in och andas ut, andas in och andas ut.

Tankar med sådant ni måste göra, kommer att uppstå. ”Jag måste skriva det och det. Jag måste ringa den och den. Jag måste vara …” Då låter ni dem bara passera och säger, ”Jag återkommer till det senare,” och fokuserar på andningen igen, andas in och andas ut. Enkelheten själv. Det är disciplinen i det; enkelhet.

Efter ett tag – det kanske inte kommer direkt; Det kan ta det ni upplever vara sex månader. ”Å, du milde, om jag inte får det under de första tjugoen dagarna, så känner jag mig misslyckad.” Nej. Jag råder er att fortsätta andas. Det är bättre för kroppen om ni andas. (Ler) Fokusera på andningen och lägg annat åt sidan.

Ta er lite tid; spring inte runt och koka ihop något, för att försöka räkna ut vad ni behöver göra, var ni måste vara, vad ni behöver säga av det eller det, utan fokusera bara på andningen och hur healande andningen är. Jag garanterar att vid någon punkt, kommer ni att känna er älskade.

”Å, du milde, var kom det ifrån? Jag mår verkligen bra. ”Då kommer den där lilla rösten in som säger: ” Fast, du mår inte bra. Du måste göra det och det, du måste uppnå det eller det,” och så vidare, börja då andas igen, fokusera på andningen. Till att börja med kommer en liten känsla som, ”Hmm, livet kanske är okej,” den kanske kommer att vara flyktig, eller inte, men den växer.

Om ni har disciplinen – och ni kan få den – genom att fortsätta andas och fokusera på andningen, med tiden, inom tidens struktur, kommer ni att känna att ni förflyttas till en plats av frid. Sedan precis efteråt, när ni blir medvetna igen, kommer det förmodligen att försvinna, men det är okej, eftersom ni varit i det utrymmet, så vet ni att det är äkta, och ni vet att ni kan gå tillbaka till det.

Det kan ta ytterligare en månad eller två, innan ni upplever det igen. Det är okej. Tänk på att ni har spenderat livstider med att inte göra något annat än att sitta i grottor och andas, suttit i kloster och andats. Detta liv som ni själva har skapat, har myriader av distraktioner, eftersom ni är så kreativa. Men ni kan lägga det åt sidan under tio minuter och andas, fokusera på andningen.

Ni kommer att ha roligt med det här, eftersom sinnet kommer att ge sig tillkänna, och vill att ni gör det strukturerat och systematiskt. ”Att bara fokusera på andningen räcker inte” kommer det att säga till er. ”Man måste uppnå olika steg. Ni måste känna att ni gör framsteg, och man måste ha en viss feedback, så att ni vet att ni gör rätt.”

Om ni andas, gör ni rätt. Om ni inte andas, kanske ni ska be om ett annat liv, för att börja om. Förhoppningsvis kommer ni inte till den punkten.

Fortsätt att andas. Vissa har ofta sagt, ”Men Jeshua, Jesus, jag behöver en beskrivning av det så att jag vet om jag gör framsteg. Jag behöver en struktur, så jag kan förstå att jag gör det rätt.
”I sanning, när ni får det strukturerat, vem tjänar ni då? Ni tjänar sinnet, eftersom sinnet vill veta. Frågvisa sinnen, vill framför allt veta.

Låt sinnet vara tyst en stund. Fokusera på andningen. Fokusera på frid. Fokusera på kärlek; inte den eroteriska, abstrakta, hur kärleken måste vara, hur den verkar, hur det kommer och går, och alla de andra attributen ni gett till kärlek. Fokusera bara på utrymmet av Allt, utrymmet av varandet, utrymmet av kärlek, utrymmet där allt ni behöver göra är att andas, och ni andas, och ni känner er lugna. Sedan säger någon till mig: ”Men Jesus, det är inte tillräckligt. Jag måste ha ett mål. Jag måste ha något att uppnå. ”Så vem är det som talar? Sinnet, återigen. Sinnet är mycket knepigt. Sinnet är mycket krävande på ett mycket halt sätt. Fokusera på andningen. Anslut med det Primära Direktivet som har tillåtit Varandet att andas, andas in och andas ut. Det är enkelheten själv.

Alla era stora mästare, de vise från alla tider, alla de filosofer som har utarbetat tekniker, har under sitt sökande kommit tillbaka till samma punkt, som de upplever är det totala av varandet, varandet av kärlek, varandet som fanns redan innan tiden skapades. Eftersom tiden har skapats, och det som har skapats kommer fram och passerar. Men den Frid ni har, och den Kärlek ni kommer att ha för evigt, kommer från tiden innan.

När ni har kommit till den platsen som känns mycket tom, men ändå full, går ni samma dag vidare för att uppfylla det Primära Direktivet av att ge kärlek till alla och envar, eftersom ni är så fyllda av den att den svämmar över, och måste ut. Det är enkelheten själv..

Sedan, under resten av tiden den dagen, om sinnet kommer till er för att något är mycket viktigt, tillåt det, med vetskapen om att det alltid med ett djupt andetag går att återvända till platsen för frid, platsen för kärlek. Under resten av dagen kan ni göra det sinnet vill, och ha roligt, eftersom det är därför ni har skapat sinnet. Det är för att ha roligt, att undersöka, att skapa, men minns alltid er regel med det Primära Direktivet, Kärleken som har gett er livet; inte bara i den fysiska formen, utan i form av att gå framåt som den Ljusbärare ni är, som den Kärleksvarelse ni är.

Jag garanterar, att det kommer att förändra hur ni ser allt i er värld, allt beträffande er. Det är enkelheten själv. Det är enkelt, och det är anledningen till att sinnet egentligen inte bryr sig. Sinnet vill gå runt i cirklar, men ni är i mitten av cirkeln. Ni kommer att förstå när ni upplevt platsen av frid, genom fokuset på andningen, då kommer ni att titta på när sinnet rusar runt och försöker få ihop allt, och ni kommer att le stort, eftersom ni är fridfulla, och ni vet att allt kommer från Kärleken.

Så är det.

Jeshua ben Josef (Jesus)

beskrivet av Judith.

 

Översättning: Margareta och Hans Jonåker – www.st-germain.se

 

http://www.oakbridge.org.