Saul via John Smallman, 24 januari, 2018

av ·

Saul via John Smallman

24 januari 2018

Livet är en högst underbar gåva, men hur ni använder det är nästan helt upp till er.

Mänsklighetens uppvaknandeprocess fortskrider vackert.

Och det är, naturligtvis, att förvänta. Det är en gudomlig plan att väcka upp er från den dröm i vilken ni verkar ha gått vilse. Men drömmar är bara kortlivade tussar av overklighet som ni egentligen inte kan gå vilse i. Ni är som små barn som gömmer sig i en mörk garderob eller i ett mörkt utrymme under trappan och sedan tror att de är vilse och övergivna. De bryter ut i gråt, vettskrämda, skriker på hjälp, och sedan kommer deras mor, far eller äldre syskon för att rädda och trösta. Och som ett resultat av det lär sig barnen att de alltid finns där för dem och att de aldrig kan vara riktigt vilse eller övergivna.

Som älskade barn av Gud är ni evinnerligen omfamnade av och hållna inom fältet av gudomlig kärlek som är Verkligheten i vilken hela skapelsen har sin eviga existens. Ni kan aldrig vara riktigt vilse eller övergivna för det finns inget annat, och inom det har ni inga behov för Gud har redan givit er allting, vilket förstås är KÄRLEK, och det är vad ni är. Det bara verkar som om ni har behov när ni vägrar acceptera Kärleken som omsluter er, och sedan söker ni tillfredsställa dessa skenbara behov utanför er själva i den illusoriska materiella världen – den mörka garderoben, eller det mörka utrymmet under trappan – som ni kollektivt konstruerat för att spela separationens spel. Ert enda behov är att veta att ni inte är separerade.

Det finns bara Ljus, Verklighet, Kärlek, men ni drog en slöja mellan er själva och er Källa för att göra separationens spel till synes intensivt verkligt. Och det är det! Mörkret i konflikter av alla möjliga slag verkar omge er och hotar er nästan hela tiden. Ni är aktsamma, försiktiga och konservativa, håller er till de gamla sätten som ni tror hållit er trygga, eller åtminstone mindre utsatta, i en otrygg värld där er litenhet eller obetydlighet lämnat er skenbart maktlösa. Så ängslan är er nästan ständiga följeslagare då ni genomgår och hanterar de prövningar och osäkerheter som ert mänskliga liv tillhandahåller.

Det behöver inte vara så! Ni är fria att ändra er tro och era uppfattningar om det liv med vilket ni välsignats genom att frigöra er själva från de begränsningar som förefaller hålla er på plats. Då kan ni gå framåt genom att utveckla idéer som ni haft med er länge – drömmar som ni, i barndom och vuxenliv, fantiserade om att uppnå – och som ni hoppades uppleva när ni växte upp, men som ni sedan har trott vara orealistiska och bortom er förmåga eller kompetens. Och kanske ni nöjde er med mindre än ni hoppades på, nu varande desillusionerade och olyckliga med ett liv som ni inte verkar ha kontroll över. Ni känner er fångade av omständigheter, eller av er omgivning, men ändå, i sanning är ni inte det. Ni är bara fångade eller förslavade av era rädslor, er brist på självtillit.

Livet är ert för att njutas av, i evighet. Var ni nu befinner er i mänsklig form är resultatet av val ni gjorde före inkarnationen, för att ge er upplevelser och lektioner som ni, med er visdom och med gudomlig vägledning, visste skulle vara för ert högsta bästa, och för det högsta bästa för dem ni skulle möta under ert nuvarande mänskliga liv. Ni är precis där ni valde att vara, upplevandes de lektioner ni planerade för er själva i ert nuvarande mänskliga liv; och då ni lär dem eller avfärdar dem kommer ni att gå framåt.

Livet som människa är aldrig ett misslyckande! Ibland, ur ett mänskligt perspektiv, kan det mycket väl verka vara så, men det finns inga misstag, inga misslyckanden, bara möjligheter. Hur ni nyttjar dem kan leda till smärta och lidande eller till glädje och uppfyllelse, beroende på huruvida ni accepterar det som kommer fram med kärlek, eller avvisar det som oacceptabelt, orättvist och oförtjänt. Det finns inga olyckor och allt som sker under era mänskliga liv har ett högre syfte, en högre mening, som alltid tillhandahålls. Emellertid, då ni väljer att döma vissa upplevelser som oberättigade eller oförtjänta, och sedan avvisar dem som oacceptabla, tillför ni ert liv lidande istället för glädje.

Allt ni upplever under en mänsklig livstid är förplanerat av er med gudomlig vägledning, och ni har makten att acceptera och arbeta med det till gagn för alla inblandade. Resultatet, i mänskliga termer, kan ses som bra eller dåligt, eller något mittemellan. Men ni har alltid all den information och allt det stöd ni behöver för att hantera det … kärleksfullt! När ni gör det känner ni er tillfredsställda, upplyfta – BRA! När ni är mindre än fullt ut kärleksfulla, då blir upplevelsen mindre uppfyllande, till och med extremt obekväm och nedslående. Ni kan alltid välja hur ni svarar på en situation, och om ni väljer att vara medvetna om hur ni svarar, kan ni i förväg förutsäga hur ni kommer att känna när situationen passerat. Ni vet alltid, även om ni väljer att vara omedvetna, det rätta – det kärleksfulla – svaret på alla situationer.

Kärleksfulla val ger er frid, motsatsen ger er rädsla och konflikt. Så, i svåra omständigheter, är det verkligen upp till er att besluta hur ni kommer att känna, för även i de svåraste omständigheter kan ni känna frid. Känslor stiger alltid upp inom er, och ni väljer alltid vilka ni engagerar er i och vilka ni avvisar. Men, eftersom ni börjar göra val tidigt i era liv, blir era val i ökande grad automatiska – utanför er medvetna medvetenhet – på grund av den betingning som orsakats av tidigare val. Men ni kan välja att bli allt mer medvetna om varför ni väljer att engagera er i en särskild känsla, och ni kan då ta ett informerat beslut om ni ska, eller inte ska, ändra ert svar på den. När ni gjort det, fullt medvetet, kommer ni att känna er mycket mer tillfredsställda med resultaten av det ni upplever.

Ni är fria. Era kroppar är kanske tillbakahållna, fängslade, lidande och i smärta, men ni kvarstår fria. Det låter som en paradox, men ni känner alla personer som svarar positivt vad som än händer, och ni känner också personer som fokuserar på det negativa. Och otvivelaktigt är de förra lättare att umgås med. Ni tenderar att beundra de förra medan ni undviker de senare när så är möjligt.

Vilken är ni? Och vill ni förändras? Ni kan verkligen det. Fokusera på det faktum att ni lever. Livet är en högst underbar gåva, men hur ni använder det är nästan helt upp till er själva. Att vara ett offer är ett val som gör andra ansvariga för hur ni känner er. Men det är de inte! Hur ni känner er är alltid ert eget val.

Ni kan definitivt vara påverkade av de omständigheter ni befinner er i, men ni har alltid valet att antingen känna er positiva och hantera det som kommer upp, eller att engagera er i negativa känslor och undvika att hantera problem eller kräva att andra löser dem åt er. Spelet av beskyllningar. Det fungerar inte, det gör bara att ni känner er hjälplösa och olyckliga, när ni hade kunnat arbeta positivt med att lösa era problem och höja er ande i processen.

Oavsett om ni tenderar att svara positivt eller negativt på olika frågor i era liv, så är det extremt bemyndigande för er att dagligen gå inom er, till den inre heliga fristaden där Kärlek bor, och öppna era hjärtan för att låta den flöda fritt och i överflöd genom er, som den gör när ni tillåter det. Ni blockerar flödet genom dömande, klander, bitterhet, förbittring och hat. Och botemedlet för dessa? Förlåt först er själva genom att påminna er om att ni för evigt är Ett med Gud, som är oändlig Kärlek, och att därför allt som inte är helt i linje med Kärlek är overkligt – för, som ni vet, det finns bara Kärlek. Släpp sedan ert grepp om allt som inte är i linje med Kärlek, och känn skillnaden på hur ni känner er. Kärlek är er natur och den omger er helt i varje ögonblick väntandes, med oändligt tålamod, på er acceptans. Varför skulle ni förneka eller avvisa den, när den bara skänker er glädje? När ni gör det beter ni er som ett tjurigt barn, och den enda som lider är ni.

Med så mycket kärlek, Saul.

 

 

Översättning: Markku Pärssinen

 

Du gillar kanske också...