Saul via John Smallman, 27 januari 2020

Saul via John Smallman

27 januari 2020

Det tillfälliga val ni gjorde att uppleva separation håller på att vändas om.

Mänskligheten rider på vågen mot sitt ögonblick av uppvaknande och det är mycket nära nu. Släpp era tvivel och er ängslan därför att allt är väl. Ert uppvaknande, som ni så ofta har fått veta, är oundvikligt! För er verkar det som att ni väntat mycket länge på denna magnifika händelse, men i sanning har det bara varit en liten stund, ett ögonblick. Separation från Källan inträffade aldrig, det kunde inte ske därför att det inte finns någonstans att separeras till, det finns bara Källan, det oändliga fältet av Kärlek, i vilket allt som är skapat har sin eviga existens i frid och glädje.

Emellertid, under en liten stund, ett kort ögonblick, föreställde ni er separation, och eftersom ni är besjälade med Källans oändliga kraft, kom det ni föreställde er till existens, och det verkar som om ni är fångade, insnärjda och lamslagna i ett enormt Universum av fysikalitet, av form. Det är totalt overkligt, även om det för er förefaller vara mycket solitt, eftersom ni i en fysisk form alltid är i kontakt med andra saker i form – från marken under era fötter till allting som ni interagerar med i ert dagliga liv.

Livet förefaller var mycket fysiskt då era kroppar interagerar med andra fysiska kroppar och saker. MEN, om ni lägger extra uppmärksamhet på era känslor, på er förnimmelse av medvetande eller medvetenhet, blir det tydligt och klart att ni inte är era kroppar. Inom er finns ett vetande om att ni kan lämna platsen där er kropp befinner sig fysiskt – till exempel när ni sitter, går, arbetar, kör bil – under alla de stunder ert sinne kan vara någonstans långt borta från den plats där er kropp är närvarande. Ni är inte er kropp, men ni rör den och använder den, eller delar av den, genom avsikten att göra det.

Vem är det då som har den avsikten? Det är känslan av medvetenhet i ert fält av medvetande genom vilket ni vet att ni existerar – er förmåga att fantisera – och det är det som tar beslutet att handla på det sätt ni föreställde er.

Sanningen är att ni är mycket friare än ni tror att ni är, men ni valde att vara begränsade av era kroppar. De senaste årtiondena har många människor kunnat göra sina kroppar snabbare och starkare, både fysiskt och mentalt, genom olika typer av träning och resultatet av detta kan ses i de nya rekord som slås i idrottstävlingar runtom jorden. Icke desto mindre, kroppar är begränsande därför att ni avsåg dem att vara det, men ni själva är inte begränsade annat än genom att ni tror att ni är det. Och eftersom mänskligheten generellt tror sig vara begränsad, undertryckt, reglerad, så är det vad människor i allmänhet upplever.

Att vakna upp är att släppa och avfärda begränsningar, och genom det sätta er själva totalt fria från alla gränser och restriktioner. Ert sanna tillstånd är ett av total och absolut frihet, och djupt begravda minnen av detta är det som driver er knuffa gränser, att söka mer i livet än vad som verkar vara möjligt för människor i fysisk form. Många når en nivå av frihet som är mycket längre gången än vad deras föräldrar upplevde, och nöjer sig då ofta lyckligt med den högre nivån av frihet. Andra tror att de aldrig kan uppnå den frihet deras föräldrar har upplevt och nöjer sig olyckligt på den lägre nivån. Några få tror att det inte finns några begränsningar alls, och lever sina liv knuffande gränserna för mänsklig förmåga och frihet mot allt högre nivåer. Era individuella övertygelser sätter gränserna för er, och de övertygelserna är starkt påverkade av de kollektiva övertygelserna i den kultur och det samhälle ni lever i.

Nu är det dags att släppa dessa ogiltiga och begränsande övertygelser, övertygelser som förankrar er i det förflutna, i tidigare minnen av begränsning – ”Jag kan omöjligen göra det här, vad skulle folk tro?” Jag kan aldrig lära mig göra det där, jag är för inkörd på mitt sätt”.” ”Så som jag lever mitt liv nu fungerar för mig, så varför riskera att förändra det?” – som förefaller erbjuda säkerhet och trygghet. Begränsande övertygelser är som slöjor eller skärmar som hindrar er från att se de enorma möjligheter som livet erbjuder er därför att, av rädsla, vägrar ni att ifrågasätta dem och dra undan dessa slöjor och skärmar och se bortom dem.

Fasta och ej ifrågasatta övertygelser är självpåtagna begränsningar som ytterligare adderas till de grundläggande begränsningar som är en huvudaspekt av att vara i fysisk form som människa. Dessa ses lättast hos andra – som stöttar religiösa övertygelser, ekonomisk synvinkel, filosofier, eller andra politiska övertygelser än era egna – medan de ofta är extremt svåra att se hos sig själv. Det egoistiska och rädslofyllda behovet av att ha rätt, av vilket så många är infekterade, har lett mänskligheten in i våldsamma konflikter över eonerna, konflikter som skapar smärta och lidande utan slut för enorma mängder människor, och som aldrig leder till lösning av de frågor som i förstone förefaller ha lett till konflikterna.

Erfarenhet fås när misstag eller fel görs och orsaken till dem undersöks och förstås, och det inträffar dagligen otaliga situationer då detta händer. En av de läxor som lärs gång på gång är att människor gör misstag och fel. Att lära sig vad som orsakade dem och sedan vidta åtgärder för att hindra att det händer igen, leder till visdom. Olyckligtvis görs, främst på grund av rädsla, ofta bristfälliga eller oärliga bedömningar i försök att skylla felen på andra och flytta ansvaret till dessa, så att man själv kan undvika skam och bestraffning.

Under senare årtionden har stora framsteg gjorts beträffande att förstå orsakerna till mänskliga misstag, och nya lagar och riktlinjer har förts fram för att minska, och där det är möjligt, förhindra misstag från att ske. Emellertid, när misstag görs, blir de ansvariga – ofta personer på hög chefsnivå i organisationen – nästan alltid fyllda av rädsla och kommer med alla slags undanflykter för att inte hållas ansvariga.

Vägen framåt är att förändra det sätt på vilket misstag hanteras, så att de ansvariga kan utarbeta sannfärdiga rapporter om vad som inträffat, i vetskap om att de kommer att få kärleksfull hjälp med att hantera den känsla av skuld som griper dem som resultat av deras misstag, och sålunda ger stor hjälp till att förhindra ytterligare misstag av liknande karaktär.

Om kriminell underlåtelse eller kriminell avsikt ligger bakom orsaken till händelsen, måste förstås de ansvariga kallas att redogöra för vad de gjort, och sedan, efter full utredning, måste de ges det kärleksfulla stöd som behövs för att förmå dem att förändra de felaktiga övertygelser som lett dem till att göra som de gjorde.

Kom ihåg, ni är alla – och det finns absolut inga undantag – Guds älskade barn, perfekta, precis som ni skapades. Det tillfälliga val ni gjorde att uppleva separation skall vändas om så att ni vaknar upp. Till dess är det viktigt att ni dagligen har avsikten att bara vara kärleksfulla i tankar, ord och handlingar. När ni gör det påverkar er avsikt hela mänskligheten, och hela mänskligheten blir då mäktigt assisterad i att komma bort från rädsla, dömande, beskyllningar, in i ett kärleksfullt sinnestillstånd, varifrån alla kärleksfullt och respektfullt kan interagera med varandra, precis som Gud gör. Det är ett viktigt steg på er väg mot uppvaknande, och det är det sätt på vilket Moder/Fader/Gud, Källan, Kärlek, alltid interagerar med och tar sig an hela skapelsen. Det är så ni kommer att uppleva livet när ni vaknar upp, och så kommer evig glädje att omfamna och omsluta er.

Med så mycket kärlek, Saul.

Översättning: Markku