Saul via John Smallman,31 augusti 2020

 

Saul via John Smallman

31 augusti 2020

Människor överallt gör återanspråk på sin individuella suveränitet.

Då ert ögonblick av uppvaknande kommer allt närmare finns det en påtaglig känsla av upprymdhet över hela världen, trots alla ”dåliga” nyheter som media konstant och vildsint fokuserar på. Det förekommer verkligen mycket smärta och lidande när gammalt hat och avsky kommer upp i människors medvetande för att erkännas, förlåtas och släppas. Medvetenhet om vansinnet i många av de gamla mönstren i mänskligt beteende – en mot en, i familjer, i sociala, politiska och religiösa organisationer och mellan nationer och grupper av nationer – sprider sig och människor gör klart för sig att förändring av enorma proportioner och på global skala är nödvändig NU!

Det börjar bli uppenbart för alla att för att frid och harmoni ska råda måste enheten och förbindelsen mellan alla hedras i harmonisk kärleksfull acceptans av varandra, oavsett alla synbara skillnader ni ser mellan varandra. Mänskligheten är en enorm familj med många olika intressen och kreativa förmågor, och tiden är nu inne att erkänna detta och hedra alla era bröder och systrar, istället för att splittra er i motstående grupper som dömer och fördömer utseenden, övertygelser och kreativa initiativ etc, hos andra grupper. Ni har länge varit medvetna om att detta inte fungerar, ändå har det omogna och egoistiska behovet av att ha rätt, som så många klänger sig fast vid, gjort det praktiskt taget omöjligt för er att verkligen hedra ens en annan på grund av er egen brist på själv-acceptans.

Denna känsla av icke-acceptans är resultatet av trauma av varierande intensitet ni varit utsatta för under er barndom. Ingen av er växte upp oskadda av traumat i barndomens icke-acceptans, trauma så smärtsamt att ni förnekade det eller begravde det djupt inom er – ur sikte, ur sinnet – för att göra det möjligt för er att möta och engagera er i andra, även om det inom er medvetna medvetenhet kvarstod en känsla av att inte vara tillräckligt bra. Det ni hade begravt så djupt inom er som totalt oacceptabelt speglades hela tiden tillbaka till er av andra som på samma sätt var traumatiserade, som ni sedan dömde och fördömde, precis som ni hade blivit dömda och fördömda som små barn. Att växa från mänsklig barndom till mogen vuxenhet är inte lätt, och många blev så traumatiserade att de aldrig lyckades nå känslomässig eller psykologisk mognad. Många av dem använde sedan sina fysiska eller intellektuella förmågor till att försvara sig mot vad som föreföll vara ett nästan konstant och aggressivt angrepp från andra, och sökte ofta positioner av makt och auktoritet över andra för att kunna hitta någon form av personlig själv-acceptans, vilket ofta har medfört katastrofala konsekvenser för mänskligheten.

Det ni har kommit att acceptera som normalt beteende är beteende som präglats av er barndoms upplevelser av trauma, nu mestadels gömt under ert medvetna sinnes nivå, och det är i grunden ett defensivt sätt att existera i vilket ni är på er vakt mot varje tecken på konfrontation som kan hota er känslomässigt, psykologiskt, intellektuellt eller fysiskt. Att leva i ett sådant spänt tillstånd ät förstås mycket stressande och energetiskt dränerande. Men, eftersom det så länge har varit det synbarligen väsentliga sättet att leva har det blivit normalt för de flesta, så stress är förväntat och hanteras på daglig basis tills den blir totalt handikappande och många får söka medicinsk hjälp.

Det är inte så ni skulle välja att leva, vilket är orsaken till att ni ofta ser barn, innan de blivit för traumatiserade, leka och hänge sig åt livet i ljuvlig spontanitet och får er att undra varför inte ni kan finna samma glädje i livet, om så bara tillfälligt. Det är detta undrande som, de senaste årtiondena, uppmuntrat människor att söka mer belönande och njutbara sätt att leva och därmed gjort dem medvetna om vansinnet i modernt liv i expressfart där det inte finns tid att bara vara. Och även när människor verkligen inser detta och försöker slappna av en stund med att inte göra någonting, eller ägna sig åt meditation eller kontemplation, så sänder en nästan konstant och pockande uppmaning att göra något – vad som helst – iväg dem till att hitta någon form av distraktion. Och det finns oräkneliga möjligheter till distraktion i era moderna liv som ofta verkar kräva er omedelbara uppmärksamhet, men som helt klart inte gör det, utom i ert starkt kända behov av en distraktion, Snälla!

Nu är det uppenbart att människor är redo för förändring, de kräver förändring och de vid makten, som generellt sett är ganska ego-drivna, antingen ser inte detta, vägrar att se det eller är så drivna av sin maktkänsla att de försöker hålla sig kvar genom att utfärda nya, oacceptabla regler och hålla kvar status quo – auktoritär kontroll – och kräva att polis och andra ”säkerhets”-styrkor sedan kontrollerar efterföljden. Detta verkade alltid fungera tidigare.

Men, Tidigare är Över! Förändring, oundviklig och absolut nödvändig förändring sker och kommer att fortsätta tills den gamla ordningen bara faller sönder på grund av total brist på allmänhetens stöd. En ny miljö där fred, kärlek, acceptans, förståelse och samarbete förenar alla etableras och tecken på detta börjar synas på många platser. Människor överallt gör återanspråk på sin individuella suveränitet, den suveränitet de skapades med, för och i evig glädje, för att leva i frihet, för att vara vad deras kärleksfulla och fantastiskt känsliga hjärtan vägleder dem att vara – Sig Själva – ohindrade av ens den minsta känsla av skuld, skam eller icke-acceptans, därför att sådana känslor eller negativa själv-omdömen är och har alltid varit ytterst ogiltiga!

Ni är alla gudomliga varelser som har en tillfällig upplevelse i form som människor. Som människor är er uppgift att utvecklas andligt och ni har gjort det i eoner, och frukterna av detta evolutionära framskridande börjar mogna vackert då de börjar bli en högst magnifik skörd för alla att njuta av. Därför, förbered er för att FIRA.

Med så mycket kärlek, Saul.

 

 

 

Översättning: Markku

Du gillar kanske också...