Snöflingornas Rike – En Observation, kanaliserat av Pengxin i Kina, 27 juni, 2018

Snöflingornas Rike – En Observation

kanaliserat av Pengxin i Kina

(engelsk översättning av Xiong)

Kaiyanmiliu: ett hemligt flöde som kan öppna upp positiva energikällor, ett ’Guds-verktyg’.

Xinyanxuanzi: en partikel av hög energi, ett snurrande och roterande i en varelses hjärta och Citta, att tillintetgöra och förstöra negativ energi inombords.

Floder på Jorden som har varit mycket rena, glittrande och genomlysliga samt strålande, förenas till en endaste punkt, från Jordens alla håll. Vattnet på Jorden samlas fortlöpande till ett ställe, likt en tratt av kalksten. Vattenmolekylerna är mycket rena och utsökt utformade. Vattendragen är fyllda med bärare av kaiyanmiliu och andra Guds-verktyg. Dessa flyttar och renar ständigt vattnet. Jag fokuserade mina ögon på en punkt, extremt klart vatten strömmade en gång in till denna punkt, ögonblickligen höjdes det upp till vatten av hög energi, vidhäftade kaiyuanmiliu, xinyuanxuanzi, samt andra högfrekventa verktyg, sedan strömmade det till Jordens alla vattendrag och -källor.

När jag ville förnimma att Jordens vatten började renas, lade jag andäktigt ihop mina händer mot punkten mellan mina ögonbryn. I det ögonblicket såg jag en vattendroppe som uppenbarade sig framför punkten mellan mina ögonbryn, skinande likt en kristall. Jag flyttade den till handflatan, som en pärla låg den där täckt av ett snäckskal. Vad var detta? Jag rörde vid kristallen med handen, plötsligt översköljdes jag av en enorm attraktion, jag sögs med hela kroppen in i en annan värld. När jag öppnade ögonen var jag i ett rike av snöflingor. Marken var täckt av snö, överallt var det vitt, vita snödrivor, vitt på trädgrenarna och där fanns till och med en knubbig liten snögubbe. Blink, blink, små stjärnor, och den lilla snögubben fick syn på mig, han blinkade och blinkade leende mot mig på nytt och vaggade fram till mig, så söt han var. Jag tittade mig omkring, det var alldeles tyst, snötäckt på marken och det låg vita snödrivor på långt håll och den här lilla snögubben verkade vara självlysande. Fastän det var natt, så var min syn inte alls påverkad. Jag gick framåt, ville kolla upp vad mer det fanns. För varje steg jag tog, innan min fotsula vidrörde marken, så skingrades rimfrosten på marken. Så det här var inte snö, utan någon slags energisubstans. Den lilla snögubben följde mig i närheten, vankade runtomkring, bara log, pratade inte med mig, verkade behandla mig som en gäst som hade dykt upp utan inbjudan. Denna värld var så ihålig, så tyst. Himlen var mörk, marken var vit, snögubben bodde här, och vid hans sida såg jag en släde och ett snöhus med en liten kupol. Vilken liten värld, vilken ren värld!

Den lilla snögubben hade följt efter mig, han log och hans runda mörka ögon blinkade och blinkade. Jag kunde förnimma hans vänlighet, så jag lät kaiyuanmiliu komma in i hans kropp, lägga sig tillrätta här, rensa ut utrymmet här. I det ögonblicket förändrades världen som var menad att vara enkel. Den mörka himlen lyste upp, blev till en stor fabrik, där fanns gröna och blå verkstäder och därinne fanns riktigt, riktigt stora maskiner. En färggrann sugpropp sträcktes ut från verkstaden fram till den lilla snögubbens mun. Den runda och knubbiga magen lyste som en halo, med ring efter ring. Hans ansikte blev rött. Just då dök en rödklädd kvinna upp högt uppe i skyn. Hennes hår var svart, samlat till en stor hjärtformad knut. Hennes ansikte var utsökt, uttryckslöst, som hos en hängiven japansk docka. När hon varsamt landade på marken, sprang de små snögubbarna glatt fram till henne och försökte tafatt krama om henne. Hon var Gudinnan här. En gång i tiden hade hon blivit tillfångatagen och bortförd av fienden, nu återvände hon. Gudinnan kysste varje snögubbe, snöflingornas rike lystes upp med färgglada neonljus och det började bli färggrant.

Det berörde mig att få se scenen för återförenandet, jag såg på när man kramades och det hurrades vid sidan om. Just då kom Gudinnan gående fram till mig, bugade sig med händerna framför sig. ”Tack så mycket, jag är den lilla direktören här. För länge sen blev jag utvisad av den onda kraften och kunde inte återvända. Tack för att du har kämpat, och fick mig att komma tillbaka och att jag få fortsätta med mitt arbete.” Den lilla snögubben började öppna sin mun, han berättade för mig att de under lång tid hade väntat på mig, de saknade så länge sin moder (Gudinnan). De koncentrerade all sin kraft hos sin egen ras för att tillkalla mig, detta var anledningen till att vi idag befann oss här och fick träffa varandra.

Gudinnan av Snöflingornas Rike vägleder de små snögubbarna i att administrera energiportarna i Jordens alla vattendrag. Att fortlöpande importera positiv energi av hög nivå till berg och floder på Jorden, göra sig av med de orenheter som i cykler absorberas. Vattnet är mycket viktigt för en jordbo, det är viktigt att förmå övervaka bergens och flodernas energinivå, att indirekt kontrollera jordbornas energinivå. Negativ energi ockuperade en gång i tiden snöflingornas rike och gjorde det omöjligt att rena bergstrakterna och vattendragen och att tillföra energi av hög nivå. Tvärtom, så införde de negativ energi och fyllde upp alla slags varelser på Jorden, via varje ingång till vattenkällorna. De kontrollerade varelserna på Jorden, de kontrollerade mänskligheten. Just nu har Gudinnan för snöflingornas rike återvänt och uppdaget återgår på nytt till händerna i Guds familj. Jorden håller stegvis på att göra sig av med kontrollen från negativ energi.

Översättning: Aslög