Söndagsmeditation kl 21.00 via Eva-Lena Johansson, 1 januari, 2017

Kristalltrappan

 

I drömmen såg jag trappan av kristall. Den ledde ända upp till himlen. Himlen var djupt blå och stjärnorna gnistrade som kristaller. Högst upp på trappan, som sträckte sig oändligt långt upp, skymtade en gestalt. Jag förstod, att den här gestalten stod och väntade på mig.

Långsamt påbörjade jag vandringen. Eftersom trappan var av kristall kunde jag skymta rymden bakom till en början men ju längre upp jag kom ju mer strålade ljus från trappan emot mig. Jag vandrade i ett vitt lysande sken av kristallint ljus.

Vandringen varade i evighet och jag glömde till slut varför jag påbörjade den. Hela tiden såg jag dock gestalten, som stod där uppe. Hans kropp och ansikte utstrålade ett stort lugn och ett ljus nådde mig hela tiden, ett ljus som han utstrålade.

När jag till sist närmade mig, lyfte han händerna och välsignade mig. Han log och sa stilla. ”Jag har väntat på dig här alltsedan du påbörjade din vandring i den tredje dimensionen. I alla liv du levt har jag stått här för att lysa upp din väg i mörkret. Den tredje dimensionen på jorden har varit ett mörkrets rike och du har lidit svårt i många liv under denna era. Jag har väntat på dig här och nu kan du på nytt skåda mitt ansikte, vilket jag en gång lovade dig på Atlantis.

Du fullföljer ditt uppdrag i den här sista inkarnationen på ett föredömligt sätt och låsen rämnar, vilka håller gamla förlegade tankesätt på plats. Förändringens vindar blåser nu och du fullgör den plan, som en gång gjordes upp, för att människan skulle kunna kliva ur sina begränsningar, gå ut genom porten och stänga dörren till tredje dimensionen. Människorna går i stora skaror, i långa led och de närmar sig portalen, som skall omvandla dem och höja dem i ljuset för att bli femdimensionella varelser.

Kampen mot de onda krafter, som vill hindra denna övergång är snart över. Snart har du fullgjort den uppgift, som vi utarbetade på Atlantis och du kan se alla människor gå genom porten ut ur mörkret i dödsskuggans dal. I denna dal i detta mörker har de lidit och endast haft få glimtar av ljus. Snart når mörkret dem inte längre. De har kommit hem.

Med ens vaknade jag och satte mig med ett ryck upp i sängen. Hjärtat bultade och jag kände mig alldeles omskakad. Jag såg månen lysa genom fönstret och kände mig lite lugnad. Stilla la jag mig ner igen och somnade om.

 

 

 

 

 

 

All lycka till dig!

Jag heter Eva-Lena och har lämnat min arbetskarriär som lärare bakom mig. Kanalerna som en gång stängts har återigen öppnats för mig och jag får skrifter intuitivt. Söndagsmeditationerna på denna sida är budskap jag kontinuerligt får för att förmedla till er.

Om ni är intresserade av vad jag tidigare intuitivt har skrivit har jag givit ut böckerna Den tidlösa tidens tid och Nyckeln till Lyckans Labyrint

 

Önskar du kontakta mig för att fråga något, tala om vad du tycker om meditationstexten eller köpa en bok så kan du kontakta mig på min e-mailadress evalena47@gmail.com

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du gillar kanske också...