Söndagsmeditation kl 21.00 via Jennyli Gustavsson, 9 augusti, 2020

Tiden är kommen till mänskligheten när det är dags att uppstå i det gudomliga ljuset. Hem ljuva hem väntar på er alla. Många av er är nu komna till det skede där det eviga fröet i ert inre tar sats att slå ut i blom. Det är välsignat att se verksamheten bära frukt. Moder jord är grogrunden för ett gudomligt paradis, och vi skådar i detta nu blomma efter blomma slå ut sina vackra blad. Du står i begrepp att verkställa den gamla profetian om en ny människa, som inkafolket talade om för femhundra år sedan. Möjliggör för ett paradis på jorden, genom att vårda dig själv, ditt eget eviga frö.

Ana hur vackert det är bortom regnbågsbron. Ana hur ljuvligt det känns att passera över den eviga regnbågsbron, och du ska få hjälp att uppstå i ett nytt ljus. Skenbarheten ska lämna världen, och sanningens ljus allena, ska råda. Tavlan du har längtat efter att få träda in i och uppleva med hela ditt väsen, har du där på andra sidan bron. Mötet med det äkta bortom konstverket finns där, levande, skön och hel. Sök, och du ska finna. Följ ditt hjärta och du ska ske din vilja, så som i himmelen inom, så och på jorden utom.

Kon-tiki reste över Stilla havet på en balsaflotte. Det var den första resan över en ocean, vilket bevisade att det gick att färdas över ett helt hav. Du är detta hav, och du har börjat resan över det stilla havet. Under ytan ligger djupa känslor. Därför säger man att skenet bedrar. Den lugna ytan kan dölja rusande och rasande känslostormar. Följ därför ditt hjärtas röst och hör efter vad den har att säga. Lyssna på den brusande stormen under ytan. Låt den komma upp, och flöda över sina bräddar.

Därefter reser du dig upp på land, och ser skönheten bortom bron, skönheten i konstverket du längtar efter att färdas in i. Där erbjuds du att bli torr, värmas av solen, torkas av vinden. Du erbjuds också att dricka ur en stilla källa av friskt vatten, och låta njuta av jordens alla frukter. Se, du är det lilla fröet som blev planterat i god jord som var mättat av vatten. Det var en stormande resa att ta sig upp ovan jord. Den omtumlande resan är nu slut, när du kan skåda horisonten och känna solens och vindens energi.

Mötet med dig själv är det vackraste som sker i en människas liv. Mötet med dig själv sker när du vandrar över regnbågsbron in i ditt eget hjärta, ditt eget himmelrike. Mötet med dig själv sker när du stiger in i tavlan, och mötet med dig själv sker när du stiger upp på land efter en omtumlande storm av känslor. Mötet med dig själv sker när du som en liten grodd bryter igenom jordens yta och äntligen skådar himmelen, solen, och känner vindens smekande melodi. Följ hjärtats röst genom din hals, och in i hjärtat. Öppna porten till himmelriket i ditt hjärta.

Dra en suck av lättnad och känn hur porten öppnar sig. Känn hur du låter vindens smekande toner vibrera långt in i den vackraste tavla du någonsin skådat. En tavla målad av den högste skaparen. Den ursprungskraft som ligger bakom tavlans vackra yta, är kunskapen om allt, den högsta gudomliga kärleken, och sanningens röst – din röst. Ta ett djupt andetag och känn hur porten i din hals öppnar sig. Där ser du den vackra regnbågsbron. Dra ännu en suck av lättnad och låt de djupa känslostormarna brusa upp, över sina bräddar och göra dig fri. Ser du nu den vackra regnbågsbron som leder in till det eviga, gudomliga varandet i ditt bröst.

Du uppdagar det paradis du burit med dig sedan urminnes tider. Du låter det äntligen få luft att blomstra. Därför att ditt medvetna andetag ska göra dig fri. Du har kommit till den punkt i berättelsen när det är dags att sluta svälja vatten. Och bli beroende av konstgjord andning. Det är dags att kliva upp på land och se ditt inre paradis äntligen få blomma. Hosta upp allt vatten, och börja äntligen att andas själv. Spotta, fräs och låt stormen sen få bedarra.

Ta ett djupt andetag, ditt första medvetna och eviga andetag. Ske din vilja! Så som i himmelen inom, så och på jorden utom. Se en vacker grön äng breda ut sig där i ditt bröst bortom bron. Se en gyllengul sol lysa upp din gröna äng. Och känn hur du vederkvicks av kontakten du fortfarande har med moder jord och moder vatten.

Du har lämnat fiskarnas tidsålder, spottat ut allt vatten du burit i ditt inre, börjat ana och se paradisträdgården som du är på väg tillbaka till. Du har uppbådat all din kraft för att ta dig upp på land, kära medskapare. Det är inte konstigt om du känner dig trött.

Mötet med dig själv kommer att lysa upp hela himlavalvet. Se dig själv med en gyllene krona på huvudet. Se dig själv som den kung eller drottning du är. Motsatsernas tid är snart ett minne blott och enhetens tid är snart allenarådande. Marken du går på är inte längre botten av vetenskapens kruka. Marken du nu går på är Guds fria natur, där evigt växande råder. Där visionen om livet inte är begränsad till krukans kanter, utan är evig.

Följ hjärtats röst och lås upp porten till himmelriket i ditt hjärta, och börja andas själv! Det är allt jag ber dig om! Konstgjord andning hör den gamla tiden till. I all ödmjukhet och förtröstan på att ni alla finner den vackra regnbågsbron, och vandrar in den vackra tavlan, som är ditt eviga liv.

Amen!

Din ödmjuke tjänare och bundsförvant i lovsångens tjänst.

Jesus Kristus i SannAnda