”Uppoffring” – GCR / RV Op-Ed – lördag – 18:e mars 2017

”Uppoffring” – GCR / RV Op-Ed – lördag – 18:e mars 2017

 

 

3/18/2017 3:46:00 AM E-postad, Intel, Op Ed, Thoughts

Mottaget via e-post 3:32 EDT för publicering. ~ Dinar Chronicles

 

Alla som läser detta, väntar antingen på att RV ska starta för den egna välfärden skull eller uthärdar tålmodigt de sista ögonblicken innan mänskligheten räddas.

Vilken energi använder ni er mest av? Orolig eller lugn? Arg för att ni inte ännu fått det ni väntar på eller ödmjuka inför möjligheten att kunna vara till hjälp? Jagar ni något tillfälligt, eller har ni valt något oändligt?

Ärligt talat, så finns det endast två alternativ, när starten av RV kommer och sedan när det slutgiltiga GCR kommer rusande mot oss alla, som när ett godståg rör sig med snigelfart.

Kom ihåg, ett verkligt offrande gör tiden irrelevant. Eftersom detta är det liv som både ni och Gud har kommit överens om att slutföra, innan er själ fick manifesteras från inget till något.

Det krävs stora uppoffringar. Att ge bort något av sig själv för att hjälpa någon annan. Pengar. Tid. Anseende. Kanske det viktigaste i ert liv.

Offer är något som gått förlorat, vilket någon annan kan dra nytta av, och det går inte att förvänta sig att få tillbaka något.

Att leva i offrande, är den högsta formen av liv och även den mest hedervärda döden … en simultan sanning skulle man kunna säga … som den universella rättsliga skalan balanserar, och värdet återgäldas i realtid.

Hur många år av ert liv skulle ni offra för en döende älskad människa? Ett barn? En förälder? En gemenskap? Ett land? En art? En planet?

Ett år? Två? Tio? Det situationen kräver?

Pishy-caca!

Om ni hade vetat priset för att vänta på RV, verkligen vetat det, skulle ni då någonsin ha övervägt satsningen, eller skänkt det en andra finansiell tanke?

Kanske några få. En handfull mänskliga änglar, utspridda i jorden olika hörn kanske. Inte fler än att ni kände till allas namn, förnamn, mellan-namn och efternamn.

Eftersom de är de enda som finns kvar på dessa webbplatser och i samtalen, mänskliga änglar. NPTB (New Powers To Be) vet det, och varför de exklusivt erbjuds de suveräna kurserna.

Men tänk om ert liv var menat att offras, för att kunna bota cancer?

Skulle inte ett decennium eller två av oavlönad forskning, som kunde gjort att miljontals liv räddats och eventuellt miljontals många fler i en avlägsen framtid, eftersom genetiskt sett skulle sjukdomen ha kunnat angripas, innan den hade påverkat en enda DNA-sträng?

Skulle det inte vara värt, att en offrade livet för att spara miljoner andra? Miljarder? Med belöning av, säg biljoner liv? Kvadriljoner?

Skulle inte det offrade livet också vara oändligt mycket mer värdefullt, än ett annat, eftersom det skulle påverka miljoner och miljarder fler, av de ofödda generationerna?

Naturligtvis inte, Gud värderar alla själar lika. Och det bör ni också göra.

Undrar bara vilka av de fåtal utvalda som vet om vilket offer som krävs, för att gå längs Guds högsta väg?

Eftersom det endast är de som känner till Hans framtid som kan skapa den, eller hur?

Således, finns det bara några få utvalda själar, som någonsin får den verkliga möjligheten att villigt låta sig medvetet offras, då ädelt och gott liv förbrukas.

Nåja, ni får den. Nu. När ni läser detta.

Vi talar om en handfull lamm, i olika kulturer. Helgon, skulle någon Mike säga, men bara om de fullföljer det.

Är de andra som vet om, men inte följde efter syndarna, tveksamma? Det är en intressant fråga för de som lämnade Dinarland för länge sedan, eller helt nyligen innan alla fyrverkerier tändes.

För att kunna betraktas som en sann utvald, en mänsklig ängel, ett helgon i detta GCR/RV-äventyr, måste man vara engagerad och känna till Guds vision om att hjälpa andra utan att bli uppmärksammad, liksom värdet av offrandet oavsett de personliga kostnaderna.

I själva verket är det så, att desto större lidande någon uthärdar, desto mer av Guds nåd fås tillbaka.

Kom ihåg den Universella Skalan av Rättvisa:)

Livet i en ekonomisk mission, är inte lätt att förstå av massorna, det är ett ensamt och osjälviskt liv, gudomligt utformat för att tjäna och skydda generationer långt bortom den tidsbestämda existensens medvetenhet, anonymt, och att ständigt rädda massorna från en ekonomisk kollaps, genom konstanta och dedikerade aktioner för livet.

Detta är precis vad de Kinesiska Äldste har upplevt, och gör det fortfarande, varje dag sedan århundraden.

Resultatet av det blir att de suveräna kurserna kommer med ett ansvar, av att matcha deras energi, vilket kan bli en enorm börda för det oförberedda sinnet, kroppen och själen.

Var uppmärksamma på denna sanning, innan ni ber om högre kurser. När ni blir förvaltare av mänskligheten – en offrade själ i tjänst för det högre godas skull.

Genom att göra som de De Äldste i sitt beslutsfattande, deras modiga uthållighet, deras villighet att offra sin egen glädje, sina bästa år och trygghet, för det högre goda för mänskligheten … vilket behövs här och nu … eftersom vår jordiska situation verkligen är illa.

Således, att generöst offra ett par år av ert eget liv, som en symbolisk gest av uppskattning och förståelse för deras historiska offer, fem eller tio för vissa … två eller tre decennier för en handfull … är verkligen ett litet pris att betala för den nåd ni i slutändan kommer att få, och som kommer att betalas ut under er livstid.

Ett sådant offer under livet är inte bara värdigt, utan det kommer att fortsätta att kännas som ett ädelt vittnesmål eller en hyllning till de Äldste, som gjort det under hundratals år före er.

Genom deras uppoffring, manifesteras er ekonomiska nåd. Och nu är det er tur. Utan tvekan kommer ni då att upptäcka er själs aktuella vibrationsnivå för uppstigningen, oavsett vilken kurs ni än förhandlar fram.

Vilken ära att få tjäna Källans Skapare, och själv offras för ännu en kort livstid i tjänst för andra.

Mahalo nui loa Fader. Vi tackar dig uppriktigt, och är oändligt tacksamma för möjligheten att få finnas i ditt liv och kärleksfulla mirakel.

Halleluja!

Halleluja!

Halleluja!

 

Gud är kärlek.

 

Översättning: Margareta och Hans Jonåker www.st-germain.se

You may also like...