Dikt via Per Beronius, 15 december
Ämne: Spelet är över
Tema: Heureka, jag har funnit det
Avgörandets stund, i en minnenas lund
Hur kunde människan något det minsta om ljuset förstå
Om hon mörkret aldrig tidigare mött, ”älska dina fiender
Ty de är dina lärare”
En ögonblicksbild i nuet, den enda ”tid” vi äger
Musiken, ett balsam i såren, i en värld där det mesta gått över styr
Ett ultimatum från ovan utfärdat, omöjligt fortsätta lägga fingrarna mellan
Allt, vad än det vara må, mörkret, ljuset
Eller gråzonen där mitt emellan, har sin utmätta ”tid” i evigheten
De mörka hattarna, i kvinnlig eller manlig skepnad
Gång efter annan, ett ultimatum från ovan givet, lägg ner försåtens vapen
Och det per omgående, desertera, gå över till ljusets arme´
Spelet, till minsta kommatecken genomskådat
Satans-verserna haft mer än väl av sin rikligt tilltagna tid
Om inte de detta förstår, är det bara att packa väskan
Försvinna från Jordens yta
Även för Himmelriket kan tålamodet ta slut, även det
Har sin begränsade tid
Vid den punkt, där vi står just nu
Är dispensernas tid för evigt över, om än illusion är illusion
Och inget mer med det
Alternativen i klartext givna
Med en påminnelse till de mörka hattarna
Som fortsätter tredskas, vägrar ge upp, med en påminnelse
Om det som i klartext sagts förut
Det finns andra planeter iordningställda
Där detta satans-versernas spel tillåts fortgå
De mörka kan fortsätta mod sina gelikar om utrymmet
Och illusoriska rikedomar strida, punkt slut
Inget mer med det
Men ändå, med allt detta sagt
Moder/Fader Gud överger inte något enda av sina barn
Hur än de tredskas och välter det mesta över ända
Hoppets Stjärna fortsätter på himlavalvet blinka
Musiken, sfärernas harmoni, balsam på såren, oroliga sinnen lugnas ner
Kärleken allt annat överordnat, inget får i skocken
Lämna åt sitt ensamhetens öde
Förr eller senare skall alla och envar
I Moders/Fadershuset vara åter, förlåtelsens mirakel
Hör den verkliga verkligheten till
Här med ett litet tillägg
Jag ångrar inte det jag gjort, bara det jag inte gjort
Korten lagda på bordet, och inget mer om detta att orda
Ett med visshet jag vet
Mörker, kan aldrig ljuset släcka ut
Men ändå, när allt kommer till kritan, det är meningen
Att alla skall spela sina förutbestämda roller
I denna livets teaterföreställning
Här kommer än en gång förlåtelsen in
I detta Universums och livets spel
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————
