Änglarna via Ann Albers, 5 augusti

Anglarna Ann Albers

Änglarna via Ann Albers, 

5 augusti 2016

Kanaliserat av: Ann Albers

Mina kära vänner, vi älskar er så väldigt mycket,

Ni lever i en värld av outtalade överenskommelser och underförstådda förväntningar. Ni lever i en värld där många känner att om de gör ”x” så är någon skyldig dem ”y”. En förälder uppfostrar ett barn och förväntar sig att barnet ska ta hand om dem senare i livet. En kvinna eller man är en plikttrogen dotter eller son och förväntar sig sina föräldrars välsignelser när de slutligen gör sina egna val. En partner offrar sina egna drömmar för den andre, och förväntar sig att älskas och bli stöttad i utbyte. Eller så stödjer en partner den andre ekonomiskt och förväntar sig att bli älskad som den som förser den andre.


Medan dessa sannerligen är rimliga önskemål, så blir de problematiska när de lämnas som outtalade förväntningar. Om ni gör någonting med en förväntan om att få någon annan att göra något eller bete sig på ett visst sätt i gengäld, så har ni faktiskt sluta behandla den personen som en själ och börjat behandla dem som ett ”objekt” – en sak som måste bete sig på ett visst sätt. Oundvikligen leder detta till besvikelser, bitterhet, upprördhet och till och med hat i de mest extrema fallen.

I verkligheten, kära ni, lär ni er alla, växer och försöker att hjälpa varandra i riktning mot en större förståelse av kärlek.

Istället för att härbärgera outtalade överenskommelser, ställ uttalade önskemål. ”Jag passar era barn varje vecka om ni kan finnas till hans när jag någon gång ibland behöver lite hjälp.” ”Jag har inget emot att försörja dig, men jag behöver lite sympati och förståelse över att jag i gengäld jobbar långa dagar.” ”Jag kommer att ta hand om dig. Jag ber bara om att du behandlar mig snällt.” Och till era barn: ”Jag älskar er. Jag förväntar mig att ni beter er på ett visst sätt. Om ni inte gör det, så kommer det här att hända.”

Bestäm er för vad som kommer att hända om förväntningarna inte möts. Kommer ni att ställa förfrågan till någon annan? Kommer ni att släppa det, och inse att det inte är så viktigt? Kommer ni att gå er väg och röra er mot grönare betesmarker och vänligare själar? Kommer ni bara att göra en sammanfattning av konsekvenserna av vissa val.

Om vännen som ni har hjälpt på daglig basis inte kommer att hjälpa er, kan ni välja att fråga någon annan om de kan hjälpa er. Ni kan gå ifrån denna vänskap och inse att det har varit ensidigt hela tiden. Ni kan helt enkelt modifiera era planer. Bara ni kommer att veta vad som är sant för er. Om era barn beter sig på sätt som ni inte gillar, återigen har ni ett val. Ni kan gå in i era hjärtan och berätta för dem hur ni känner. Ni kan förneka dem. Återigen kan bara ni välja vad som är sant i era hjärtan.

Detta sätt att leva kräver stort, personligt ansvar. Det kräver att ni är tydliga med vad ni vill, modiga nog att uttrycka det och har tillräcklig tilltro till att om någon inte kan möta era förväntningar, så finns hela universum där och väntar på att assistera er med andra alternativ. Det är mycket mer arbete att ta ansvar på detta sätt, än att bara förvänta av andra att de ska efterleva era önskningar och bli upprörd när de inte gör det.

Hursomhelst, kära ni, om ni vill vara fria, uppmanar vi er att frigöra er själva och andra från förväntningarnas bojor. Ge er istället in i riktiga, ärliga och autentiska dialoger i vilka ni gör förfrågningar. Tillåt er själva att vara de ni är och det ni vill vara. Tillåt andra att vara de de är. På detta sätt kan ni lätt se vem som sannerligen passar i era liv och vilka som inte gör det.

Gud Välsigne Er! Vi älskar er så väldigt mycket.

-Änglarna

Du gillar kanske också...