Ansgar via Beatrice Madsen, 26 augusti, 2018

Ansgar   via Beatrice Madsen    180826

Var hälsad, jag är Ansgar. En gång i tiden kämpade jag som ni gör nu för att människorna skulle våga tänka i nya mer kärleksfulla banor. Jag slet hårt för att införliva vår Kristi tankar och mitt syfte var att det skulle förkroppsligas och bli till kött inom var och en av människorna. Detta var i början av den förra tidsåldern och precis som nu var det kaos och oreda när de gamla så motstridiga tankarna skulle utvecklas till högre och mera ljus fyllda. Mycket motstånd gavs och liv gick till spillo om och om igen. Det var så oändligt provocerande för dem som hela sitt liv och fler därtill skulle släppa tanken på öga för öga, tand för tand. Att de nu skulle vända andra kinden till och älska sin nästa såsom sig själv, inte gå i strid var otänkbart.

Vi som då drev Kristi kärleksbudskap och såg det som vår mission gjorde samma sak som ni gör nu. Det är i motstånd vi går framåt, vi blir betraktade som tokar och spetälska. Men eftersom vi har vår inre kallelse som såväl vet att detta nya måste födas driver vi det framåt med en envishet som hos en gammal getabock. Vi måste lite stångas med våra ljus fyllda horn och sedan bräka i ett ljus fyllt skratt och visa glimten i våra ögon.Det är inte fråga om att bli besegrade eller besegra. Vi är. Den nya tiden är född av er i samma smärtsamma födsloprocess jag tidigare befann mig i. Era motståndare kan och må göra er till tokar och skratta åt er som om ni vore narrar, och vilja sätta er i stupstocken på torget men vet att det ligger rädsla bakom, djup rädsla att förlora de hårda tankar som varit deras identitet och följeslagare. Ger ni detta ert motstånd kärleksfulla och ljus fyllda tankar så blir det svårare för dem att hålla kvar det gamla som vill dela upp världen i ont och gott, bra och dåligt, svart och vitt.

Precis som i mig på den tiden finns också de gamla tankarna kvar inom er och pekar ibland på uppmärksamhet. Ge dem då kärleksfull omsorg och säg till dem att det det inte längre finns plats för dem och be dem stilla lämna er. I tomrummet efter dem föds det nya, ljusare och högre. Var inte rädd för tomrummet och stillheten, ty de behövs för att de nya fröna ska groa till sig ordentligt och kunna skapa goda starka rottrådar som håller för väder och vind.

Jag, Ansgar är med er och håller en särskild hand över mitt forna älskade Svea Rike som ligger mig så varmt om hjärtat. Jag ser att ni kommit en bra bit på väg och att ni är föregångare så mycket mer än ni kan ana. Ni danar det nya och det krävs ett lejons mod och styrka för att gå in i det och ett lamms oskyldighet och renhet. Be mig om hjälp och jag är där för er för att stärka ert hjärtas mod och lyfta med nya ljus fyllda vindar som sopar bort det gamla och slutförda. Var hälsad!