Arkturierna via Sue Lie och Steve Bekow, 15:e juli 2017

Arkturierna via Sue Lie och Steve Bekow, 15:e juli 2017

Suzanne Lie

Länk till: An Hour With Arcturians and Steve Becknow 7-13-17

17-07-15

En timme med Arkturierna och Steve Beckow

 

13:e juli 2017

Steve: God kväll alla och välkomna till En Timme med en Ängel. Jag är Steve Beckow, medredaktör och chef för Gaias Gyllene Ålder. Linda Dillon är borta på semester just nu, och med oss har vi Sue Lie, som generöst erbjöd oss att få prata med Arkturierna igen, efter vår intervju i förra veckan. Sue, jag är säker på att heligt partnerskap är ett ämne som ligger nära ditt hjärta.

Sue: Ja, det är det.

Steve: Nära mitt också, som du vet. Ja, men självklart så talar vi inte bara om heligt partnerskap med Arkturierna idag, vi talar också om det de kallar ”synkroniska uppdrag”, som handlar om människor som samarbetar, men inte i någon form av relation, som till exempel en kärleksrelation. Så vi kommer förhoppningsvis att ta konversationen från bakom kulisserna, till aspekten på den här sidan av scenen.

Sue: Ja, på tal om relationer … Nå, ibland arbetar folk tillsammans men de kan också ha ett kärleksförhållande, men vi talar främst bara om förhållandet i sig, oavsett om det är av nära sort eller inte.

Steve: Ja, och avtalet, det heliga avtalet av att kunna fungera tillsammans. Jag har sett många anknytningar eller kollegiala förhållanden, som inte klarat den här långa väntan vi har haft, på saker som överflöd eller avslöjanden, eller till och med uppstigning. Så jag hoppas idag att vi kommer på det med hjälp av Arkturierna, och självklart via oss själva eller psykologer, om hur man får relationer att fungera.

Sue: Hur man får relationer att fungera … Ja naturligtvis.

Steve: Något du vill säga i ämnet innan vi kontaktar Arkturierna?

Sue: Ja, jag tänkte så snart du sa det, det första som kom i mitt huvud, är att förhållandet som vi har till oss själva, kommer att vara det dominerande i förhållandet vi har med en annan person.

Så, det som pågår mellan våra öron och i vårt hjärta, kommer att påverka den person vi har ett förhållande med, och ju djupare kärleken och bindningen är, ju mer kommer det att påverka dem.

För även om du uppför dig som om allt är bra, att du är tillfreds och lycklig :-), så kommer de att känna det direkt och säga, ”Okej, vad är det som är fel?”

Steve: Ja det är jag medveten om även i min korta relation. Verkligen. Så det finns ett behov av mycket ärlighet, och Kathleen är förtjust i att säga att ”det som finns inom, finns också utom” och då kan man titta på det som finns inom, som kan orsaka det som kommer utom.

Så hon vänder strålkastaren mot sig själv. Det rensar ut den Vasana (Sanskrit) som finns, eller de grundproblem som finns. Jag gillar det. Jag beundrar det väldigt mycket.

Sue: På det sättet kan ett par verkligen hjälpa varandra, eftersom det är ganska svårt att se det själv. Det är mycket lättare att … Vi glömmer bort att när man pekar med ett finger, så pekar tre fingrar på oss själva.

Steve: Ja, jag tror att det är något vi kommer att behöva, det kommer att behövas i vår kultur, det här med att rikta strålkastaren inåt oss själva, istället för att peka finger mot någon annan. Vi behöver jobba på det.

Sue: Ja, och i grund och botten, och peka finger mot någon annan blir som ett meddelande till oss själva, att vi måste gå inom oss och säga, ”Okej, vad är det jag försöker undkomma, vad gömmer jag mig för? Var det inte deras fel? ”Låt oss bara stanna upp nu, ta en promenad och sitta ner under trädet och säga”, Okej, hej Själv, hur mår du?

Steve: Riktigt. Skadan vi orsakar av att inte göra det, tar udden av närheten, skulle jag vilja säga. Och det tar bort mycket mer än bara det.

Men vi måste förlita oss på detta, om vi ska gå samman med människor, som vi har synkroniska uppdrag tillsammans med. Det kommer till oss.

Sue: Ja, och det är typ både goda och dåliga nyheter. Den goda nyheten är att ni kan förstå personen, eftersom den är lika som du. Men den dåliga nyheten är att du kommer att se dina fel i den personen, och du kommer att kunna bli riktigt upprörd av det. Då behöver man inte bli upprörd på sitt eget själv.

Steve: Ja, det stämmer. Det är också, jag vet inte hur man ska beskriva det, men det här är det verkligt svåra, och du refererade till det under de första minuterna, då det här händer, när man tar strålkastaren och vänder den. Det känns bara som att det här att skylla på någon annan, är vanligt förekommande, bekant. Vems felet är, eller hur?

Sue: Och det är enkelt, det är väldigt enkelt. Det tar dig ur knipan. Inte mitt fel, inte mitt fel, jag är helt oskyldig. Jag gjorde inget. Hur kom det här sig?

Om du lever i ett nära förhållande, blir det ungefär som när människor tävlar i dragkamp, där folk får var sin ände av ett rep, och båda sidor drar i repet …

Steve: Ja, en kraftmätning …

Sue: Men saken är den, att det bara finns ett rep, och det repet kopplar faktiskt samman dem, och så gör de en tävling av det istället för att inse: ”Vänta lite, vi är ju kopplade till det där laget!”

Steve: Ja, en guru som jag en gång anlitade, som min flickvän och jag skulle träffa för länge sedan, och vi skulle låta henne känna på våra förlovningsringar. Och hon sa, ”Bråkar ni fortfarande?” Och sedan sa hon, ”En. Men vilken En?” Kontroll, kontroll.

Vi borde antagligen gå över till Arkturierna nu, innan vi har en härlig timme själva, och glömmer att fråga dem.

Sue: Så sätt igång och fråga du, jag ska bara ta en stund för att koppla upp mig till dem.

Steve: Nå, min första fråga gäller en nyligen publicerad intervju, där ni pratade om synkroniska uppdrag, vilket kan vara ett heligt partnerskap men inte nödvändigtvis. Det kan vara ett kollegialt förhållande, som det vi har. Och ni pratade om det från er sida sett, från den sidan av slöjan och lite utifrån vår inre upplevelse.

Men okej, här är vi nu. Vi har synkroniska uppdrag och vi vet att vi har gjort dessa avtal osv, och ni vet att livet har varit väldigt svårt här, för vi har en mycket tät vibration.

Vi har ofta inte fungerat så bra i relationer. Kan ni vara snälla och berätta lite om principerna och förhållningssätten, som skulle kunna hjälpa oss att få våra synkroniska uppdrag att fungera, snälla?

Arkturierna: Jo, en sak vi skulle vilja börja med, är att när ett par blir tillsammans, då är deras synkroniska uppdrag vanligtvis en kombination av vad var och en själv gör, och sedan finns det ett tvåvägssätt.

Å ena sidan, varje person – ta till exempel Suzille och hennes man; När Suzille har ett problem så frågar hon vanligtvis oss, och säger, ”Hjälp! Berätta vad som händer?”

Hennes man gör inte det. Han brukar gå och spela på sitt horn/blåsinstrument (han är musiker), ta en promenad i skogen eller ringa en av sina kompisar.

Men varje person måste få hitta sin egen väg för att centrera sig, och den andra centrerar sig på sitt sätt, och sedan när båda är centrerade kommer de tillbaka. Då kan det bli så att, ”okej, det här går inte bra. Vi tar en paus.”

Som med barn; Ni skiljer dem år och tar en paus. Ibland vet ni att någon av dem kommer gå åt ett håll och någon kommer att gå åt ett annat … Bra för när ni blir så själva, istället för att säga, ”Den där fähunden” eller ”Varför gjorde hon så?” … Och bla, bla, bla, då är ni själva där.

Då behöver ni ta hjälp av er egen inre vägledning, oavsett vilken vägledning det gäller. Det är bra även om man har ett förhållande till sitt högre själv, och det gäller också ett traditionellt kyrkligt förhållande. Jesus är en uppstigen mästare.

Det är då det är en bra idé att tala med en varelse som är i resonans med en högre frekvens, eftersom anledningen till att det gick fel, är att frekvensen blev för låg; frekvensen av tankarna, frekvensen av känslorna, frekvensen av delande.

Det flyttade ut ur den ovillkorliga kärleken och övergav En, och in i ”jag älskar dig inte nu, för du är inte … och det är det jag vill”.

Så varje person måste kalibrera om sig tillbaka till den högre frekvensen av medvetenhet, och gör de det, om de faktiskt kan ha en sådan dialog, kan de tala med berg, med träd, med sig själva i spegeln.

I själva verket så är det en väldigt viktig dialog, som vi har berättat för Suzille att hon bör ha, och hon i sin tur har berättat för många andra människor om att de ska gå till badrumsspegeln, eftersom det finns mycket ljus där. ”Stäng dörren, lås den och titta på er själva, titta in i egna ögon, i era ögonglober, i era pupiller. Och när ni gör det blir det som, ”Okej, det här är jag”, ”Det här är för mig”.

Och då tar var och en ansvar för vad de gjorde, men inte på grund av att någon annan sa: ”Jag är arg på dig för att du gjorde det här, bla bla bla.” Det kan tas upp senare.

Det som får umgängen tillbaka, människor tillbaka, par tillbaka, även husdjur tillbaka är just det, ”Okej, jag tar ansvar för vad jag gjorde. Jag inser att jag gjorde det och jag är ledsen för det.” Att säga just det, att jag är ledsen, är den svåraste delen om du är uppriktig. Om det inte är svårt, så kanske du inte är uppriktig.

Ni kanske säger utan att mena det, ”jag är ledsen, förlåt, förlåt, förlåt”. Om ni inte känner så, då kommer den personen ni har ett nära förhållande med att säga: ”Det är bara prat”, eftersom de kan känna det.

Steve: Ja, vi är verkligen ganska skickliga på det. Vi är inte så skickliga på många andra områden, men vi känner av de här subtila tecknen …

Arkturierna: … Att försöka blidka med, ”Åh, jag är så ledsen, jag är verkligen ledsen älskling; Låt oss gå vidare. ”Det är samma som,” Vänta lite, jag känner mig inte ledsen. Jag känner mig inte det. Jag känner mig inte det. Därför måste ni ge en kram, hellre än en kyss. En kram Hjärta mot Hjärta.

Steve: Absolut. Vi ljusarbetare kommer också att arbeta tillsammans som kollegor. Jag talar inte nödvändigtvis om människor i heligt partnerskap, utan om andra i synkronistiska uppdrag och igen, våra förmågor då vi som ljusarbetare ska arbeta tillsammans, är inte de bästa.

Det var ett tag sedan jag var på kontoret, 10 år sedan ungefär. Men vi hade verkligen inte redskap för att lösa konflikter hos oss. Det typ haltade bara på. Har ni några rutiner eller tips som ni vill dela med oss, om kollegiala relationer, affärsrelationer?

Arkturierna: Menar du när ett kärlekspar väljer att arbeta tillsammans? Är det det du menar?

Steve: Låt oss säga, alla som arbetar tillsammans, och det kan finnas några som är par men vanligtvis inte. Har ni några principer och regler som ni kan dela med de som har ett synkroniserat uppdragsarbete. Det blir mer formellt.

Arkturierna: Ja, när det är en större grupp, och det är inte en grupp med parförhållanden du pratar om?

Steve: Nej det är det inte. Det gäller vanligtvis ett projekt av något slag.

Arkturierna: Ja, okej, om alla kan hålla fokus på uppgiften, så att säga, om varje person kan få det att handla om projektet istället för om deras egen idé. ”Jag har en idé om … men hallå, ni lyssnar ju inte. Okej, jag kommer att göra det enligt min idé.”

Det som händer är att ni just har sagt, ”min” idé, och då drog sig den personen bara ut ur gruppen, eftersom de andra uppfattar det som ”min”.

Och då, precis som ett förälskat par, så skyddar ni kraften av kärlek ni har tillsammans. Och ni kanske verkligen skulle vilja puckla på personen i fråga, och bli väldigt arg, men så tänker ni efter ett tag: ”Nej, jag orkar inte med konsekvenserna av det. Jag håller tyst”.

Och det är samma sak i en gruppsituation, men det blir en annan typ av känslor. Eftersom det finns fler människor där, och då en person sticker ut för mycket så kan det framstå som kränkande för de andra i gruppen.

Så när det finns ett gruppenergifält, blir det ganska svårt att ha en i gruppen som inte accepterar åtminstone en ledare. Det är en mycket svår uppgift, och om någon lyckas hantera den, så säger vi grattis. Sättet att uppnå det på, är att sätta gruppen först och sig själv på andra plats.

Precis som i ett personligt förhållande, så sätter du förhållandet först och dig själv på andra plats.

Steve: Och, det får oss att hjälpa osjälviskt. De strukturer som verkar lyckas bäst, är de som har en viss andel människor som följer den osjälviska linjen.

Arkturierna: Ja, och när vi säger ”Att sätta sig själv på andra plats” så betyder det aldrig att ni ska acceptera någon form av missförhållande eller kränkande beteende, för då sätter ni er själva sist.

Steve: Inte heller bör ni vara vakna sent varje kväll, och behandla er själva dåligt i det avseendet.

Arkturierna: Eller låta någon vara oförskämd mot er eller liknande. Om något händer som gör att ni blir utskämda, så måste ni göra något åt det, eftersom ni förminskas inför gruppen. Det ansvaret måste ni ta för ”Ni är inte offer.”

”Jag vägrar vara ett offer. Jag vägrar bli ett offer och jag vägrar ta det på ett sådant sätt att jag betraktas som ett offer, även om det gjorde ont. Det var elakt, det var pinsamt, men jag väljer en högre väg. Jag ska ta mig lite tid. Jag ska meditera. Jag ska ringa några vänner. Jag ska göra lite automatskrift och läsa något som inspirerar mig, och sedan utarbetar jag min plan.

Och när jag vet hur jag ska ta itu med det, kommer jag att komma tillbaka med kraft och tillförsikt, och då kommer jag att ta itu med problemet, lugnt och tydligt.”

Steve: Nå, låt oss först titta på en del av det ni sa. Ni sa: ”Använda en högre väg.” Jag tror att min partner skulle kalla det, att leva enligt den högsta visionen.

Arkturierna: Det stämmer.

Steve: Kan ni berätta lite mer om den högre vägen, eftersom vi ska vara både ljusarbetare rent generellt, och finansiella vägvisare i synnerhet, så att vi får lära oss lite mer om den. Kan ni berätta lite om den tack?

Arkturierna: Ja, den höga vägen. Vi kommer att ge dig en funktionell definition av den höga vägen. Om du skulle se tre vägar, så går en väg självfallet nedåt, och du tycker nog inte att det är en bra idé att ta den, men en väg är plan, så den är mycket lättare att ta.

Men den höga vägen går uppåt. Det är svårare att ta, men du går uppåt. Och det innebär att du går uppåt i medvetenhet, att du går inom dig själv och tar dig lite tid för att kommunicera med ditt högre uttryck av ditt själv, eller med din själasörjare, eller vadhelst varje individ känner att det ”högre” är, andligt sett.

Så, gör det, (och att vara andlig betyder nödvändigtvis inte att vara religiös). Andlighet innebär att man kontaktar sin energi, och när man kontaktar och kopplar sig samman med den, kommer man att kunna se dessa människor, eller situationer, från deras energi, från deras Femdimensionella själv.

I deras Femdimensionella själv förekommer ingen separation. Det finns inget sådant som offer. Det finns inget sådant som polariteter. Sådant händer bara inte. Sådant finns bara inte.

Steve: Det finns bara inte. Jag har nämnt det några gånger i bloggen, eftersom jag är medveten om intresset för denna typ av upplevelser, som jag nu önskar beskriva i stora drag.

Öppningen av hridyam, eller öppningen av hjärtat, som orsakade att en fors av kärlek strömmade igenom mig, är ett exempel på denna högre dimensionella upplevelse och vetskap, som ni talar om. Jag fick denna upplevelse av en Ärkeängel. Tre timmar före en tolkning fick jag den, sedan gjorde jag tolkningen och han berättade om den. Men, eftersom upplevelsen verkade vara en gåva till mig, så vet jag inte hur man kan berätta för någon annan hur man går tillväga.

Hur kan man få hela världen att glädjas åt en sådan upplevelse av hridyam – när hjärtat öppnas och översvämmas med en högre dimensionell kärlek?

Arkturierna: Vi föreslår, för publikens skull som kommer att lyssna på detta, att Suzille berättar lite om vad hridyam betyder?

Steve: Uppenbarligen är förbindelsen mellan hjärtat och det yttre medvetandet förseglat. Precis som att vi har en mage, har vi också en hridyam, en liten ”lins” i bröstbenet, enligt Ramana Maharshi..

När denna öppnas helt kort, får vi en djup andlig upplevelse. När den öppnas för evigt, permanent, kallas det enligt Ramana för Sahaja Samadhi, och det betyder kulmen i vår uppstigning. Det är total frihet. Det behövs då ingen mer återfödelse i den Tredje Dimensionen.

Jag hade en total öppning av hjärtat, men det stängdes igen sedan, och nu öppnar det sig lite och jag får en smak av den högre dimensionella kärleken, men det är inte helt öppet. Jag är inte uppstigen, åtminstone inte i den meningen som vi använder begreppet.

Eftersom det var ett ingripande av en Ärkeängel så vet jag inte hur man ska kunna skapa den upplevelsen. Hur hela världen ska kunna få uppleva det?

Arkturierna: Människor per definition kan inte skapa den upplevelsen. Den skapas när människan helt och fullt kan sammansmältas med en högre frekvens, och ett högre begrepp av frekvens.

Eftersom det naturligtvis finns en inbjudan för att stiga upp, så kan personen välja det, eller så kan kan man välja att stanna, för att hjälpa andra. Och de Uppstigna Mästarna har alla haft den upplevelsen, men de valde att stanna för att hjälpa andra, innan de verkligen steg upp.

Jag är inte säker på om det är svaret på din fråga, så snälla återkom.

Steve: Låt mig utveckla detta lite till, om ni tillåter min ofullkomliga kunskap, är då upplysning i sig något som getts till oss av Gud eller av änglarna. I grunden, om jag förstått rätt, så tar vi kanske två eller tre steg mot Gud, och Gud närmar sig med flera kilometer. Stämmer det?

Arkturierna: Det vi skulle vilja lägga till är, att människorna inte behöver ta några steg eftersom Gud finns inom alla, och då är stegen framåt inte viktiga. Stegen går faktiskt mer inåt.

Steve: Har jag förmågan att framkalla en upplevelse av upplysning, eller ligger det så långt bort att Gud eller änglarna måste ingripa.

Arkturierna: Vi skulle inte använda ordet ”ingripa.” Vi skulle vilja kalla det ”assistans”.

Steve: Assisterad? Kan jag utföra det utan att bli assisterad?

Arcturians: Eftersom du faktiskt bär en Jordfarkost, så innebär det att du är en ängel, en uppstigen mästare eller en galaktiker, som har valt att ta en jordfarkost för att hjälpa till nu. Och ett av problemen med det är, att de som tog farkosten för att hjälpa till nu, glömmer mycket.

Men hjärtat minns … det höga hjärtat. Det ni kan kalla hridyam, men Suzille skulle kalla det höga hjärtat …. bara olika termer. När det öppnas finns det en gemenskap, ett sällskap, en blandning, en sammanblandning av de högre dimensionella aspekterna, med ert fysiska själv.

Nu skulle ert fysiska själv inte kunna hålla allt detta, för då skulle ni brännas upp. Frekvenserna är alldeles för höga. Och det fysiska självet har ännu inte tagit steget av att jorda det på planeten, för det bästa är fortfarande att jorda det och dela det.

Steve: Kan jag gå igenom denna process utan assistans? Är det möjligt att göra det, eller är Guds och änglarnas assistans absolut nödvändig för upplysningen?

Arkturierna: Assistansen är absolut nödvändigt, men den är inte utanför dig. Den finns inom dig. Det är din egen inre förbindelse med dina änglar, dina uppstigna mästare, din Elohim och de högre frekvenserna av dig själv.

Steve: Eftersom det är en assisterad process, så kan jag inte beskriva hur det sker. När jag berättar för någon annan och säger, ”Du, be om ett öppnande av hjärtat eller försök att göra det, det är verkligen underbart!” Jag vet inte vad jag ska svara om de frågar, ”Och hur gör jag det? ”Jag vet inte vad jag ska säga, eftersom jag var assisterad.

Jag gjorde inget, nå, det gjorde jag, men inte just då. Jag gjorde inget för att få igång processen. Den kom helt oväntat. Hur ska världen kunna dela denna typ av upplevelse?

Arkturierna: Var och en kommer att få en sådan upplevelse när de är redo för den. Eftersom energifältet för den upplevelsen, oavbrutet flödar in i den Tredje Dimensionen, men om man inte kan uppleva den, kan man inte acceptera den.

Medvetenheten och uppfattningarna är sammankopplade. När medvetenheten befinner sig i en högre frekvens, är perceptionerna på en högre frekvens, och det första man upplever, är en känsla.

Vissa människor kan faktiskt uppfatta en ängel med sitt tredje öga, så det kan hända, eller de kan också uppfatta en uppstigen Mästare. Naturligtvis, om du får den mest ultimata upplevelsen, skulle det vara ganska omöjligt att vistas i den Tredje Dimensionen, och, som du har lagt märke till, människor som har dessa upplevelser bor i ashram i Tibet.

Steve: Det känns ganska ensamt att ha haft en sådan upplevelse, när inte så många andra människor runt omkring dig, har upplevt något sådant.

Arkturierna: Ja, det finns mycket som är inaktiverat.

Steve: Jag kan förstå varför man vill resa till Himalaya eller något liknande, för att vara bland människor som vet hur det är. 

Arkturierna: Ja, det skapar en viss frid. Och där finns ett multipelt energifält som håller energifältet. En person kan hålla kvar ett energifältet under en viss tid. Se bara på de uppstigna Mästarna, de höll inte inte kvar energifältet hela tiden.

Som du vet så blev Jesus arg för att de sålde saker i kyrkan, och han kastade dem överallt. Och se på alla de uppstigna Mästarna. När de hade jordfarkoster, så hade de vissa mänskliga känslor!

Steve: När St. Germain blev upprörd på den Franska Utrikesministern, stormade han ut genom väggen. Han brydde sig inte om att öppna dörren!

Arkturierna: Han brydde sig inte om att öppna dörren. Han brydde sig inte om att de skulle freaka ut. Jag tror faktiskt att han var lite glad över det. Det var som om han tänkte: ”Krångla inte med mig, för jag går igenom väggar!”

 

 

Översättning: Margareta Jonåker

Du gillar kanske också...