Brendas Blogg via Brenda Hoffman, 2 september 2019

Brendas Blogg via Brenda Hoffman, 2 september 2019

Kära Ni,

Ni skiftar från att göra som andra vill, till att berätta för dem om era tankar och känslor. Ni är inte längre den angenäma följaren som andra vill att ni ska vara.

Men denna information är inte ny. Det nya är att ni inte längre känner er skyldiga gällande er sanning. Ni undrar inte längre om någons känslor blir sårade, eller oroar er för att andra kanske inte bryr sig om er, om ni inte deltar.

Så ni känner er modiga, följer era inre principer även om andra kan bli arga eller konfunderade, av era handlingar.

Under eoner har ni vetat att ni är kraftfulla. Men ni använde kraften för att passa in, istället för att vara den. Ni var ett enkelt mål för alla som behövde något ni visste, eller kunde tillhandahålla som vårdare.

Nu när ni utforskar er inre kraft, är ni en starkare och mer högröstad varelse. Någon som inte längre ser till andras behov och tankar, innan ni hittar er egen röst. Så andra blir förvånade – och inte alltid glada – över ert nya uppförande.

De som påverkas av er nya röst, kan försöka få er att ändra er tillbaka till de ni var. Och det är då ni kommer att överraska er själva och andra, med er deklaration om frihet. Friheten utan begränsningar av det andra vill, eller önskar, att ni ska vara.

Denna frihet, denna röst kommer att vara tuff, utan sociala gracer. Ni är utmattade av det nuvarande kaoset på jorden. Så därför är ni ovilliga att rulla tillbaka era tankar och övertygelser, till sådant som bäst passar de som finns runt er.

Ni upptäcker snabbt att det är mer obehagligt än ni ens kan tänka er, då ni försöker passa in genom att vara den trevliga pojken eller flickan, ni tränades i att vara. Lite som då de musikaliska tycker det är smärtsamt, när någon sjunger falskt.

De omkring er vill att ni återigen ska bli den snälla, mjuka personen som de alltid har samarbetat med. Ni är världens vårdare eller hur? För det är vad de förväntar sig av er. Och det var det som brukade kännas bra – då ni gömde er bakom en falsk vårdnadsgardin, och ignorerade era egna behov och krafter. Det blir lite som när Clark Kent slutar gå in i en telefonkiosk för att bli Stålmannen.

Nu, superkvinnor och män, är det är helt nödvändigt att stiga fram. För världens skull, Universum väntar.

Ni tror antagligen inte att ni kan rädda världen. Men genom att vara er själva så kan ni det. För om ni inte pressar andra att ta ansvar för sig själva, så kommer ni att fortsätta låtsas vara några ni inte är.

Människor förändras inte, förrän obehaget blir tillräckligt smärtsamt. Om ni fortsätter att fånga andra när de faller, så kommer de aldrig att känna sig tillräckligt obekväma för att förändras.

Precis som det inte är bra att alltid plocka upp era barns leksaker, för att det är lättare, så är det inte heller bra att inte låta andra misslyckas eller falla. Ni är bara ansvariga för er själva. Och det gäller för alla.

Därför känner ni er utmattade, känslomässigt dränerade. Även om er vårdande roll inte längre känns rätt, så förväntar sig andra att ni fortsätter, så att de inte behöver ta ansvar för sina handlingar. Föreställ er dem som barn, som vill att ni ska hämta deras leksaker – precis så som det var för er själva, när ni började er övergång.

I början av er övergång bad ni ständigt om vägledning och hjälp, och ropade att denna övergång var för svår för er att bära. Vi kontrade med att ”du är din egen guru”, och tusentals andra ord, som uppmuntrade er att bli er själva.

Så det är nu med de som följer er, och vill att ni ska göra jobbet åt dem. De kommer att använda sig av många känslomässiga utspel, för att se till att ni återigen engagerar er i deras liv. För hur mycket lättare skulle det inte bli för dem, om ni vägledde dem igenom de tuffa bitarna, genom att hålla dem i handen, och använda era superdupersvärd av ljus, för att skära bort deras smärta? Ni önskade samma sak under stor del av er resa. Och även om vi ofta ville göra det lättare för er, så visste vi att det bara skulle förlänga smärtan.

Så det är för er nu. Ni är inte längre vårdare, era bröder eller systrars förvaltare. Ni är ni med nya krafter att utforska. Krafter som är ni, utan de filter som samhället eller de som följer er, vill att ni ska ha.

Alla som är involverade i denna övergång måste finna sin egen röst. Det kommer bara att hända om alla tillåts göra det.

Men vi förvarnar er om, att precis som det var för er under er mörka natt i själen och faserna därefter, så kommer de efterföljande att förvänta sig att ni hjälper dem att bära bördorna. Det är inte er sak. Er roll är att låta dem se och känna resultatet, av att våga vara fria.

Ni är inte vårdare. Ni är inte deras föräldrar. Ni är inte deras guru. Er roll, och den enda rollen, är att vara fria från de sociala och personliga begränsningarna, som dämpar det ljus som krävs för att lysa starkare än hat och rädsla.

Låt de som följer hitta sin plats, sin glädje. För deras glädje är inte längre ert ansvar, trots att ni kanske har spelat den rollen i detta liv, och i många andra. De måste finna sin väg, vilket de inte kan om ni bär dem på ER väg – vilket bromsar eller stoppar ert växande. Så är det. Amen.

LifeTapestryCreations.com. If you would like to receive Brenda’s Blogs when posted, please click the Subscribe Button on the upper part of her Blog & Subscribe page and then click the – Subscribe to Brenda’s Blog by E-mail – line. Complete your subscription by entering your e-mail address and accepting the e-mail confirmation.

Copyright 2009-2019, Brenda Hoffman. All rights reserved. Please feel free to share this content with others, post on your blog, add to your newsletter, etc., but maintain this article’s integrity by including the author/channel: Brenda Hoffman and source website link: LifeTapestryCreations.com.

Översättning: Maggan